Därför dras vi fortfarande till Marbella och Saint Tropez

Det finns resmål som anses lyxiga i ordets traditionella bemärkelse. Vad är det som gör en sådan plats? Ett hotell? Ett läge? Petra Dokken tittar närmare på tre europeiska lyxorter och försöker förstå fenomenet.

ANNONS
|

Bergen tornar upp sig likt en filmkuliss mellan höga pinjeträd och exotiska palmer, i motsatt riktning över det blåturkos havet kan ögat resa hela vägen till Gibraltar. Marbella – många med mig har en relation till namnet utan att veta varför. Hur förvandlades en liten fiskeby till den tjusigaste delen av Spaniens södra kust?

Svaret ligger i läget mellan bergen och havet, där en jordbrukstomt på 1940-talet blev sommartillhåll för familjen von Hohenlohe. Sonen, affärsmannen prins Alfonso, och hans vänner som var kändisar och aristokrater, njöt på 1960-talet av naturen, maten och sällskapet. Sommarnöjet blev så småningom Marbella Club – och fiskebyn fick sitt första lyxhotell, en medlemsklubb för likasinnade.

ANNONS

Språken är ryska, tyska, engelska, svenska. Det känns lite som i filmen ”Triangle of sadness”.

I dag har Marbella Club över hundra rum och flera villor. Här finns den gamla världens glamour, som enorma blombuketter eller massvis av personal i vita jackor som smyger omkring – men också mer moderna inslag.

En fredagskväll på hotellets El Patio beställer vi in cocktails av rang, min har bubbelvin, nypressad granatäpplejuice och kryddan sumak. Bartendern är ledigt klädd i stickad kashmirtröja, färgstarkt vävt midjebälte med skinnfack för beställningsblocket, jeans och sneakers. Det ligger en känsla av bohemisk lyx i luften.

Eftersom prins Alfonso intresserade sig för botanik smög han med sig frön från hela världen till Marbella. Trädgården prunkar nu av hundratals växer, många som inte alls hör hemma här.
Eftersom prins Alfonso intresserade sig för botanik smög han med sig frön från hela världen till Marbella. Trädgården prunkar nu av hundratals växer, många som inte alls hör hemma här. Bild: Pressfoto

I rummet intill råder dock en helt annan stämning, där är baren klädd i plysch. En sångerska kör covers ackompanjerad av en man på klaviatur. Publiken är äldre, i glittriga koftor, glittriga klänningar och höga klackar (med glitter). Språken är ryska, tyska, engelska, svenska. Det känns lite som i filmen ”Triangle of sadness”. Spoiler alert, lyxyachten sjunker i Ruben Östlunds samhällssatir som ifrågasätter traditionella roller.

På parkeringen finns precis alla lyxbilmärken representerade, i sina mest absurt påkostade former. Finns det en plats i nutiden för ett Marbella Club funderar jag, bland glitterskor och mixologer.

Några ord i Patrik Svenssons roman ”Den lodande människan” får mig att reflektera över det som tycks mig otidsenligt, men kanske oundvikligt. Han skriver i ett kapitel om upptäcktsresandet, om det vettvilliga kolonialiserandet. Upptäcka, erövra, förstöra. Marbellas kust är överbyggd till max och semesterturismen har regerat i över ett halvt sekel.

ANNONS

Passalacqua låter som ett konstverk, en hyllning till… ja till vad, en svunnen tid?

Traditionstyngd lyx är i sig en livsstil på flera håll i Europa, denna avkrok i världen som en gång blev ledande för att idéer, teknik och kapital fick flöda fritt. Italiens Como blev redan under romartiden omskriven för sin skönhet och under senrenässansen byggde aristokratin stora, neoklassiska villor längs Comosjöns branta stränder. Än i dag samlar området sitt klientel, i prunkande trädgårdar med höga cypresser runt den blå sjön.

Lyxiga Passalacqua ligger intill Comosjön

I somras öppnade Passalacqua, ett privat residens omgjort till ett hotell med 24 sviter. Här har utvalda kalasat sedan 1700-talet. Nu ägs stället av familjen De Santis, som har lagt över tre år på renoveringen. Varje millimeter är återskapad i italienska hantverkstraditioner i marmor av flera slag, handblåsta lampkronor och sängkläder av fiber från björk, fibra di legno, mjukare än siden. Passalacqua låter som ett konstverk, en hyllning till… ja till vad, en svunnen tid? I mars slås portarna åter upp och ett dubbelrum kostar runt 10 000 kr med frukost.

Lily of The Valley nära glamourens Saint Tropez är ett lyxhotell för den som behöver gå ner i vikt.
Lily of The Valley nära glamourens Saint Tropez är ett lyxhotell för den som behöver gå ner i vikt. Bild: November Studio

Eftersom alla goda ting är tre får den franska kuststaden Saint Tropez också stå exempel för denna odödliga lyx. Här har jag fastnat i bilkö och ätit mitt livs dyraste glasstrut. Men glass får inte de som checkar in på femstjärniga Lily of the Valley äta. Lyxhotellet, som ligger ett par minuter från Saint Tropez, har ett specialiserat på program för viktminskning, Shape Club. Det senaste tillägget, Villa W, saluförs som ett hemligt ställe med egen betjänt, där gästerna får vara nära naturen och ostört blicka ut över Gigaro-bukten.

ANNONS

Är det lika enkelt som mäklare brukar säga: ”läget, läget, läget”? Finns det platser vars inneboende skönhet är magnetisk, eller är suget av att vara en del av en sådan plats fabricerat? Vem vet? Klart är att varken krig eller klimatkris biter på de klassiska lyxorternas existens.

LÄS MER:Asiatiska restauranger på frammarsch i Köpenhamn

LÄS MER:Danska badhotell gör sig även under vintern

LÄS MER:En titt i kristallkulan – så kommer vi resa framöver

LÄS MER:Bästa tipsen inför tågsemestern

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS