Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Zanzibars lugna pärla

Zanzibar är en av Afrikas mest populära och välkända ögrupper. Vi lämnar den turisttäta huvudön Unguja och utforskar i stället Pemba, en av de mer glesbefolkade öarna runtomkring.

Den här artikeln bygger på ett samarbete mellan Göteborgs-Posten och tidningen Res, läs fler resereportage här .

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Inrikesflyget från Zanzibars huvudö Unguja till ön Pemba i norr tar 22 minuter – men det är decennier mellan platserna vad gäller turistutvecklingen. Varje vecka anländer runt 10 000 turister till Zanzibar, för Pemba är motsvarande siffra ett par hundra.

Att stiga in på Manta Resort är som att landa i ännu en ny värld. Vi hälsas med ett vänligt Karibu, välkomna, och var sitt glas kryddigt iste bryggt på kanel, honung och citrongräs. Rosa bougainvillea slingrar sig runt terrassens träräcke och framhäver en magnifik utsikt över den vita sandstranden nedanför. I viken utanför passerar traditionella båtar med sina karakteristiska vinklade segel.

I princip alla som arbetar på Manta Resort kommer från Pemba, de flesta bor i byarna runtomkring. Varje gäst tilldelas en lokal, personlig värd som ser till att allt fungerar som det ska under vistelsen. Vår värd Haji stämmer av menyn med oss inför middagen och ­serverar oss vid bordet, och det är också med honom vi pratar när vi vill snorkla eller göra en båttur. Haji kan ön utan och innan och är också vår guide på alla utflykter.

Vibeke från Norge besöker Manta Resort för andra gången, och hon har skänkt sitt hjärta till den gröna ön utanför Afrika.

– Det finns en äkthet här som jag inte funnit på någon annan plats. Visst märker man att arbetsstyrkan inte är utbildad på exklusiva resortskolor, men de är personliga och nyfikna, och det är unikt!

Havet en viktig del av vardagen

Pemba är en nation av sjöfarare och havet är en viktig del av det dagliga livet. En dag gör vi en båtutflykt till en närbelägen sandbank i en traditionell dhow tillverkad av mangoträ. Sandbanken dyker upp och försvinner två gånger om dygnet så man kan inte stanna för länge. Vi dukar upp picknick på den bländande vita sanden och njuter av fisk och färsk frukt. Medan några i besättningen gör akrobatiska konster i sanden studerar vi genomskinliga krabbor som snabbt försvinner ner i sina hål. När sandbanken börjar krympa i kanterna är det dags att ge sig av. Det har börjat blåsa upp, den friska vinden ger fin skjuts åt båten som bestämt klyver vågorna. Några av sjömännen agerar burkslavar ute på de smala stag som balanserar skrovet. Farkosten känns robust ända tills en stor våg sköljer över oss och fyller båten och våra ryggsäckar med vatten. Kapten Ali bestämmer sig för att styra in mot kusten medan vi övriga får ösa. Det känns aldrig skrämmande, men alla tar det på stort allvar. Vi får vada in sista biten till stranden, och sedan väntar en halvtimmes promenad över halvön i dyngsura kläder. Tack och lov värmer solen och vi blir glatt påhejade av både barn och vuxna där vi traskar förbi odlingar och byar.

Genomgående är att vi möts av stor vänlighet överallt på Pemba, men också av integritet. Bylivet är ingen fasad som har skapats för turister, det är äkta och det känns skört. Barnen är lika nyfikna på oss som vi på dem, och följer oss skrattande genom byn.

Besöka kryddfarm – en typisk utflykt

En dag tar Haji med oss för att träffa sin fru Saumu i byn Mawe Matatu, som betyder tre stenar. Den ligger bortom Mantas organiska köksträdgård där det mesta som serveras i grönsaksväg odlas.

En by består av en eller ett par familjer i enkla hus med ett tygstycke för dörren. Haji och Saumu har ingen el indragen, men solpaneler ger dem den elektricitet som behövs.

Han visar oss sin filmsamling av piratkopierade ­filmer som han är mycket stolt över. Favoritfilmen just nu är den tanzaniska Return of the kidnapper, en av allt fler filmer som spelas in på språket swahili. Haji sätter på filmen för att vi ska förstå dess storhet, och efter bara några minuter sitter ett tiotal barn på golvet i det lilla huset, uppslukade av den spännande intrigen.

Att besöka en av Pembas kryddfarmer är en typisk utflykt som erbjuds. Trädgårdsmästaren Mkubwa Shaib Said, Mr Big bland sina vänner, driver Pemba Hygienic Fruit and Spice som hans far startade på 1970-talet. På en promenad bland fruktträden pekar Mr Big ut kanel, mimosa, henna och givetvis kryddnejlika. De växer på stora träd och plockarna måste klättra högt för att nå de åtråvärda blomknopparna. Under Zanzibarsultanernas storhetstid som härskare över hela Östafrika stod Pembas kryddnejlikeplantager för hela rikets ekonomiska grund. Ön är fortfarande en av världens största leverantörer av kryddnejlikor och hela inlandet karaktäriseras av den kryddsöta doften från knoppar som ligger på torkning längs vägarna. Mr Bigs trädgård är som en djungel, inga snörräta rader här inte. Han berättar att han snart ska gifta sig, och att han har rest mycket över ön den senaste tiden då traditionen bjuder att mannen personligen framför sin inbjudan till gästen.

Jag tänker på de relativt långa avstånden på Pemba och bristen på bilar, och undrar vad han gör om personen inte är hemma när han väl tagit sig dit?

– Jag ringer dem så klart på mobilen först, säger han och jag känner mig en smula dum.

Våra dagar på Pemba går mot sitt slut och det är dags att fara vidare. Chake Chake Airport på Pemba är en av de minsta flygplatser jag någonsin besökt.

Vid incheckningen letar flygplatsmannen febrilt bland pappren på sitt skrivbord efter något som bekräftar vår bokning – dator har han ingen – tills han till slut lyser upp, kollar bakfickan på sina jeans, och – voilà! – där finns våra resedokument, och vi kan checkas in.

LÄS MER: Venedigs granne knockar med sin charm

LÄS MER: Rom – en italiensk dröm

GUIDE/Zanzibar

Om ön: Zanzibar är en delvis självstyrande ögrupp i Indiska oceanen utanför Tanzanias kust. Området utgjorde ett viktigt stopp längs med den kryddhandelsväg som gick mellan Indien, Afrika och arabvärlden i förkoloniala ­tider. Den främsta handelsvaran var slavar, något som upphörde först 1890 i och med att Stor­britannien erövrade öarna.

Folkmängd: Den totala folkmängden på öarna beräknas till drygt 1,2 miljoner invånare. Huvuddelen av befolkningen är afrikaner ursprungligen från fastlandet, men här finns också en grupp arabättlingar. 97 procent av befolkningen är muslimer. Huvudspråket är swahili, men de flesta pratar även engelska. Zanzibar består av Unguja och Pemba, samt ett flertal mindre öar som Chumbe och Mnemba.

Bästa tid att åka: Zanzibar har ett tropiskt klimat året runt. Det finns två regnperioder, den långa mellan mars och maj och den korta mellan november och december.

Valuta: Lokala valutan är Tanzaniska shilling, men det går också bra att betala med USD.

Manta Resort: Resorten har ett fantastiskt läge längst upp på norra Pemba med en egen lång sandstrand och klarblått vatten. Enklare fristående rum med myggnätstäckta dubbelsängar, badrum med dusch och toa och en veranda med inbyggd schäslong. Allt ingår i hel­pensionen, även vin till maten och drinkar. Valfri skönhetsbehandling ingår varje dag. Utanför resorten ligger ett spektakulärt under­vattensrum som går att boka för en natt under ytan. themantaresort.com

Kryddtur: En tur till en kryddgård är nästan obligatoriskt på Zan­zibars öar. Här får man se hur kanel, kryddnejlikor och kardemumma växer, och får många tips om användningsområden. Avslutas ofta med smakprov. De flesta hotell erbjuder kryddturer till närbelägna gårdar.

Snorkling och dykning: Zanzibars öar bjuder på några av världens bästa snorklingsvatten med nästan orörda korallrev där färgsprakande fiskar lever. Vissa tider finns goda chanser att se valar från land.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.