Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Jonna Bornemark är docent i filosofi. Bild: Robert Blombäck

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Varför behöver vi icke-vetande, Jonna Bornemark?

När filosofen Jonna Bornemark sommarpratade tog hon upp begreppet icke-vetande, en intelligens som sträcker sig bortom den beräknande logiken. Uppmärksamheten lät inte vänta på sig. I sin nya bok, ”Det omätbaras renässans”, ifrågasätter hon ett samhälle som i stor utsträckning sätter sin tillit till det mätbara.

Vad gör en filosof?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– För mig är filosofens uppgift att lyssna på andras erfarenheter, både från förr och nu. Ska man verkligen lära sig något nytt, få syn på något annat än det man redan vet, är det viktigt att lyssna till erfarenheter som skiljer sig från sina egna.

Vad är icke-vetande, och hur kan det hjälpa oss att hitta svar?

– I min forskning använder jag 1400-tals-filosofen Nicholas Cusanus förståelse av förnuftet. Icke-vetandet kan uppfattas som det som vi ännu inte vet, som en pusselbit i vårt nästan färdiga pussel. Men för Cusanus är icke-vetandet horisonter som ramar in våra liv. Det där att vi aldrig kan förstå det oändliga, eller veta vad som kommer att ske i framtiden. Men vi har ett förnuft, som enligt Cusanus består av två delar. Ratio, som är rationellt, räknar ut och ser orsakssamband. Vad ratiot däremot inte förstår är förnuftets andra förmåga, intellectus. Intellectus är reflekterande, står på gränsen till det vi inte vet och har en förmåga att fånga upp det som är meningsfullt i kaoset.

Att inte veta är för många skrämmande. Men du menar att det är en viktig del av vårt mänskliga förnuft?

– Ta exemplet om du befinner dig i en kris, en relation som börjar bryta samman och den värld vi skapat inte riktigt fungerar längre. Antingen kan jag låta världen fortsätta rulla, låsa in tvivlen och öppningarna för att det är så jobbigt att bryta samman den värld jag lever i. Eller så öppnar jag den nya världen och låter den gamla fara. Möter ångesten som finns i insikten att jag inte vet vem jag är, eller vart jag är på väg. Här kan intellectus känna av vad som är verkligt och viktigt.

I din bok ”Det omätbaras renässans” beskriver du att ett av dagens stora problem är att vi flyr undan det subjektiva, det känslomässiga och det tillfälliga. Hur då?

– Moderniteten tror att vi kan skära bort subjektiviteten och bara ha kvar ett objektivt mätande. Vad jag försöker att göra är att ge en annan bild, en annan förståelse för vad kunskap och förnuft är. Som inte separerar, utan visar att det är helt nödvändigt att ha känslor för att kunna ha en kunskapsapparat. Därmed inte sagt att vi ska handla på varje impulsiv känsla. Men du ska lyssna på dina känslor, upptäcka världen genom dem. Se all den kunskap som finns i dem. Utan känslor kan vi inte ha kunskap.

Det går inte att låta bli att fundera kring teknologins tongivande plats i vårt samhälle. Hur bör vi förhålla oss till detta?

– Minns att en dator inte har något omdöme, den är bara en förlängning av vårt ratio. Datorn är jättebra på det. Men desto viktigare är det att vi måste vara intellectus, vara människor. För att balansera upp.

Varför behöver vi icke-vetandet nu mer än någonsin?

– Därför att samtidens mät- och effektivitetsfokus varken är rationellt, effektivt eller ekonomiskt. När en sjuksköterska enbart ska följa det som står i manualen blir kvaliteten på hennes arbete sämre. Manualen fjärrstyr och lägger sig mellan henne och just den här patienten i den här situationen. Här tror vi att kunskap finns i det generella, men viktig kunskap finns i vad jag kallar för ett professionellt omdöme. Det vill säga att klokt hantera just den här situationen. Vi kan skriva manualer tills vi dör om vi ska täcka in alla situationer. Administrationssamhället växer, förpappringen som jag kallar det, vilket innebär kostnader vi inte tänkt på, till exempel för att göra verksamheterna granskningsbara. Administratörerna blir fler och de som utför kärnverksamhetens arbete blir färre.

I dag finns det en idé om att man måste välja, antingen vara en logiskt tänkande människa eller stå för att man lyssnar på sin magkänsla, eller hur?

– Ja, det är en speciell situation vi har hamnat i. För mig är inte detta ett val. Jag vill ha en klok känsla och ett omdöme som förhåller sig till såväl ett klokt räknande och mätande som till känslor.

LÄS MER: Sommar i P1: Jonna Bornemark

Jonna Bornemark

Bor: Stockholm.

Gör: Docent i filosofi, forskare och lärare vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.