Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Nina Åkestam är doktor i ekonomi, forskare och författare aktuell med boken Feministfällan. Bild: Sofia Runarsdotter

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Varför behöver man en ansvarslista för att leva jämställt, Nina Åkestam?

Världens mest jämställda land hit och pappamånader dit. Hur ser det egentligen ut med uppdelningen hemma i stugorna? Och hur klarar man jämställdheten när man blir ”mamma och pappa” med alla förväntningar det innebär? För alla som trots allt inte känner att de är världsmästare i jämställdhet har Nina Åkestam skrivit boken Feministfällan.

Vad handlar din bok om?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Den handlar om olika hinder som jag tycker att feminismen står inför just nu, och lite förslag på hur man kan lösa dem. Ett hinder är faktiskt känslan av att vi har kommit så långt att det inte längre behövs en kamp. Och vi har ju kommit långt, men ser man på statistiken är vi långt ifrån jämställda. Mitt mål är förstås att vi ska vara helt jämställda, inte nästan jämställda.

Vilka problem finns kvar?

– Vi har till exempel ett av världens mest segregerade arbetsliv. För yrken som blir mer kvinnodominerade faller fortfarande status och lön. För min egen del handlar det även mycket om hur man skapar ett jämställt föräldraskap. Det är fortfarande bara knappt 17 procent av papporna som delar helt lika med sin partner.

Är det svårare att leva jämställt när man blir förälder?

– Ja, jag tycker det. När man blir förälder blir man överöst med könsnormer, det var jag inte beredd på. Jag tror att många upplever samma sak, man ser det hända som man aldrig trodde skulle hända just oss. Man börjar upprepa mönster som man inte riktigt vet var de kommer ifrån.

Varför är det så?

– Jag tror att vi fortfarande har en idé om att familjen är privat. Att två vuxna människor väl själva ska kunna bestämma hur de vill ha det. Men om man ser att nästan alla fattar beslut på samma sätt, då var det kanske inte ett individuellt beslut ändå? Det är en massa normer och strukturer som är med och fattar besluten. När man är nybliven förälder är man också lite osäker och skör, då ägnar man sig gärna åt trygghetssökande beteende. Man gör som man sett andra göra, och kopierar föräldrars eller vänners beteende.

Skulle alla familjer må bra av att läsa din bok tror du?

– Det är inte alla familjer som tycker att jämställdhet är en viktig fråga, och det är inga problem för mig. De som är helt ointresserade av att leva jämställt kanske ska läsa en bok som handlar om att leva traditionellt istället. Men om man kommer fram till att man tycker att det är viktigt, man kanske till exempel har barn av olika kön och vill att de ska ha samma möjligheter när de växer upp, då kan man läsa min bok. Jag tror att det finns jättemånga par som har en vilja att leva jämställt, men som inte lyckas med det praktiskt.

Hur ska man då göra för att inte gå i ojämställdhetsfällan?

– Den allra enklaste saken, som i studier har visat sig ha störst påverkan, är att dela på föräldraledigheten. Nummer två är att dela upp saker och ting ordentligt och rättvist. Det finns massa bra verktyg att ta hjälp av, böcker med tips och checklistor över ansvarsområden i hemmet. Det gäller inte bara vem som gör olika saker, utan även vem som planerar och tar ansvar.

Hur gör ni hemma hos dig?

– Vi har ansvarsveckor, man har till exempel ansvar för maten en hel vecka. Vi ser det som ett sätt att frigöra tid till det som är roligt, i stället för att tjafsa om disk eller mat. Och vår son ser att ibland ligger mamma på soffan, ibland pappa. Vi gör detta för att känna oss bekväma med våra liv, men framför allt gör vi det för att han ska få med sig det här från början, så att han slipper sitta och göra ansvarslistor senare i livet.

Det kanske kan låta lite stelbent för vissa, att ha ansvarslistor för de vuxna i familjen?

– Jag skulle säga att den lilla stelbentheten är ett lågt pris att betala för att slippa tjafs. Visst, om man känner sig hundra procent nöjd så finns det ingen anledning att göra en lista. Men de flesta är inte helt nöjda, och särskilt inte kvinnorna. Då måste man ju göra något. Man kan antingen välja att hela tiden diskutera det med sin partner, det som brukar kallas att "tjata" eller "bråka", eller så gör man något mer proaktivt. Man får nog se det som att valet står mellan inte jämställt, eller jämställt men lite stelbent. Så får man själv välja vad man tycker är värst.

Nina Åkestam

Bor: Stockholm.

Gör: Doktor i ekonomi, reklamforskare, författare, skribent och debattör.

LÄS MER: Agnes Wold och Emma Frans vill slå hål på myterna

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.