Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Sara Kadefors: Vad händer egentligen om barnet blir bortskämt?

”När jag tänker närmare på saken fanns det inga pengar till märkesjeans under min uppväxt varpå inget annat återstod än att jobba ihop till dem själv. För mina barn är läget ett annat”, skriver Sara Kadefors.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag känner en som känner rikisar. Deras tioåriga barn äger senaste Iphonen för 15 000 och kräver att föräldrarna köper hem olika argentinska köttsorter för 1 400 kronor kilot. Till fjortonåringens konfirmation ”skramlar” vänner och släkt till en båt. Det här gäller de rika med kulturellt kapital. Till artonåringen i en ”vanlig” vulgär rikemansfamilj hon känner köper föräldrarna en Ferrari och tjugoåringen får en hundra kvadratmeter stor våning i innerstan och kallar det ”en perfekt förstalägenhet”. Jag som varit så rädd för att skämma bort mina barn att jag knappt vågar berätta för någon att den yngsta inte börjat betala hemma förrän nu, som tjugo-och-ett-halvåring!

Jag vet inte om man blir en vidrig människa av att få senaste Iphonen som tioåring, men jag misstänker det. Jag tycker i alla fall inte att man ska veta någonting om argentinska köttsorter i den åldern. Överkonsumtion är omoraliskt. Jag har, som alla förstår, många principer och de flesta bygger, som med så mycket annat i livet, på hur jag själv hade det. Tydligen är det så att eftersom jag aldrig blev hämtad nånstans med bilen ska inte heller mina barn bli det (i alla fall inte per automatik, och inte utan att de får höra att de är ganska bortskämda utan att se det själva). Eftersom jag fick spara ihop till ett par Levis genom att dela ut GP med cykel i oländig terräng en sommar ska mina barn helst göra samma sak (bara tanken är ett massivt skämt). En självklarhet är förstås att de inte bara ska få ett körkort. De som fick sitt körkort betalt av sina föräldrar som artonåringar (för att de sa att de inte rökt) skrattade jag bara åt, så sjukt var det.

LÄS MER: En gång i tiden var jag en semestersabotör

Det var innan min världsbild helt nyligen kastades omkull. Jag förstod nämligen att majoriteten av mina vänner, utan att skämmas det minsta, betalar sina barns körlektioner – eftersom de säger sig ha råd med det. Kan det alltså vara som mitt barn menar, att det är ”onödigt” att kräva hyrespengar av honom, då jag gör det av princip och inte för att jag behöver pengarna? Inkasserar jag hyran enbart för att motverka min egen skam? När jag tänker närmare på saken fanns det inga pengar till märkesjeans under min uppväxt varpå inget annat återstod än att jobba ihop till dem själv. För mina barn är läget ett annat. Fråga nummer ett: är det bättre att som ung människa städa hytter på Stenabåten ett antal månader för att ha råd med körkort, jämfört med att få det i gåva? Fråga nummer två: vad kan egentligen hända om barnet blir bortskämt? Blir resultatet den passiva, uttråkade, vattenkammade sak som jag ser framför mig? En person ur den engelska överklassen så som han skildras i såna där filmer i internatskolemiljö? Jag menar, tänk om de bara blir glada?

LÄS MER: Ska jag behöva gå så långt som att köpa hund?

Sara Kadefors är författare och skriver för barn, unga och vuxna. Har skrivit manus till tv-serien ”Dejta” som nyligen gick på SVT Play.

Ser: ”Född 2010” (SVT Play) – dokumentärserie som följer några barn från att de föds och framåt i livet. Så olika uppväxter i helt olika familjer. Rörande.

Läser: Johanna Bäckström Lernebys ”Familjen” och är oavbrutet imponerad.

Gör: Parerar nackproblemen och får problem med ländryggen…

LÄS MER: Krisen förvandlar mig till en kuddmänniska

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.