Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Emma Knyckare, Ina Lundström och ”Scroll-Mia” är trion bakom poddsuccén ”Flashback Forever”. Bild: Nicke Johansson

Trion bakom poddsuccén ”Flashback Forever”

En podd som avhandlar allt från vad man ska göra när man hittar en bomb till att bli kär i sin handläggare på arbetsförmedlingen. Ina Lundström, Emma Knyckare och ”Scroll-Mia” har skapat årets mest oväntade lyssnarsuccé.

Det börjar i moll. Flashback-skribenten Kh4n har jobbat hårt under våren, har ett kraschat förhållande bakom sig och ser fram emot att träffa kompisarna under midsommar. Men kompisgänget har delats upp i två för att fira högtiden på olika håll och Kh4n ingår inte i planerna för något av gänget. ”Känns bittert som fan och jag är förvånad och förstår ärligt talat inte alls hur detta skedde”, skriver Kh4n.

Han ställer frågan i nätforumet Flashback, en diskussionstråd som i sin tur avhandlas i dagens inspelning av ”Flashback Forever”.

I högkvarteret på Slottsskogsgatan är kaffet slut men kylen full av öl. Det hänger ett orange tyg för fönstret, men dörren står öppen mot ett försommarljuvt Majorna. Ina Lundström, Emma Knyckare och ”Scroll-Mia”, är parkerade vid sina mickar. Snart är svadan i gång:

– Jag hatar midsommar. Ner med pisset.

Den klassiska midsommarrekvisitan döms ut i snabb takt. Jordgubbar och choklad? Det äter väl bara folk som tror att de ska få ligga. Sommarstuga? Typiskt leka rik och vuxen.

Bara nyår är möjligtvis värre än midsommar.

– Trerätters. Sån jävla skolbalsångest. Man går till systemet för att köpa Moët & Chandon och sedan när man kommer till festen får man ändå höra att det är fel sort. Nyår är lika töntigt som taxi-limo.

– KUL att få fira midsommar i den där stugan med utedass när alla utom tre får komma för det är för trångt. Mysigt!

”Flashback Forever” har passerat en miljon lyssningar

”Flashback Forever”, som i juni passerade milstolpen en miljon lyssningar, kanske aldrig hade blivit av om det inte vore för att Ina Lundström råkat sälja in en livepodd – men dessvärre utan att faktiskt ha en podd. Hon och kompisen Mia hade visserligen pratat om ett upplägg i flera år: en podd om nätforumet Flashback. Ett område där Mia sitter inne med en betydande expertis.

– Under #metoo höll våra tummar på att ta slut av allt scrollande, och vi sa att det hade varit så jävla gött om man kunde få Flashback uppläst, säger Ina Lundström.

Nu var det kanske läge att dra i gång den där podden?

Första avsnittet sändes 23 januari. Det handlade om för- och nackdelar med att köpa 150 kilo kaffe i stöten, om en kille som skrämmer slag på en hotellreceptionist genom att köpa henne en gul blomma och en ros och killen som anklagas för att vara psykopat ”mellan raderna”.

Det blev succé. Livepodden ställdes däremot in.

Emma Knyckare. Bild: Nicke Johansson

Emma Knyckare

Ålder: 32 år.

Bakgrund: Komiker. Programledare för flera olika program i P3. Initiativtagare till Statementfestivalen.

Gör: Komiker. Poddare.

Sagt om Emma Knyckare på Flashback: Figurerar bland annat i tråden ”världens sämsta komiker”.

Ina Lundström. Bild: Nicke Johansson

Ina Lundström

Ålder: 37 år.

Bakgrund: Redaktör för tidningarna Hunger och Faktum. Drivit flera olika poddar, komiker.

Gör: Journalist, poddare, komiker. Krönikör för GP Kultur, skribent i Två Dagar och GP-poddare i ”Bröta på” med Kristian Wedel.

Sagt om Ina Lundström på Flashback: ”Hon som låter som Vera Bengtsson i Rederiet”.

”Scroll-Mia” Bild: Nicke Johansson

”Scroll-Mia”

Ålder: 35 år

Bakgrund: Programmerare.

Gör: Jobbar som programmerare.

Sagt om ”Scroll-Mia” på Flashback: ”Uppskattar Scroll-Mia i hennes andra jobb, när hon läser sjörapporten”. (Det gör hon inte).

Flashback, som i år fyller 20 år som forum, gör som sajt rent visuellt ett rätt diskret och lite gammaldags intryck – men innehållet är desto smaskigare. Förstasidan har hundratals underavdelningar i en mängd ämnen, som till exempel droger, skvaller, sex, hem, familj och livsstil. Här finns hänsynslöst skvaller – men också skärvor av människors liv som är svåra att hitta någon annanstans. Emma Knyckare tycker att Flashback är ett slags antites till det som brukar kallas för filterbubblor, och som gör att hon känner sig nyförälskad i forumet.

Flashback är en plats där människor som tycker olika saker faktiskt pratar med varandra.

– När jag fick frågan om att vara med hade jag bilden jag tror rätt många har – att det mest handlade om kändis­skvaller, nazister och nättroll. Men Flashback är också en plats där människor som tycker olika saker faktiskt pratar med varandra. När jag går in på Instagram har alla lagt upp samma sak, på Flashback är mångfalden så otroligt mycket större, perspektiven fler. Jag tycker faktiskt att jag blir bättre som människa av Flashback, säger hon.

Enligt Mia är det konstigt att Flashback inte syns mer i traditionella medier.

– Här får du förstahandsberättelser från personer som man annars inte man brukar höra prata. Det är super­intressant.

Problemen som inte går att sommarprata om

Ina Lundström har, i en intervju med tidningen Filter, diskuterat en tes som går ut på att det i Sverige finns en stor tolerans för rätt sorts problem, att en person gärna ska ha med sig en lagom dos svärta i bagaget. Men rätt svärta.

– På Flashback har man andra problem, som inte går att sommarprata om. Det kan handla om någon som har runkat sönder kuken. En pedofil som aldrig förgripit sig på barn och är orolig när det nu ska byggas ett dagis på gården.

– Eller någon som hittat en bomb som han råkat ta hem, säger Emma Knyckare.

Det är dags för Ina Lundström att köra sitt segment. Hon börjar i ämnet ”Varför så få svenskar driver pizzeria” för att snart halka in på en tråd där en driftig entre­prenörssjäl testar idén att omvandla Billys Panpizza till en finansiell produkt enligt följande pitch: Panpizza ska säljas i friggebodar över hela landet, finansierat med hjälp av mikrolån eller franchise-avgifter. Diskussionen tar ett oväntat stickspår och börjar handla om huru­vida Billys Panpizza är kvadratiska eller rektangulära för att återigen hamna i själva affärsidén (staten kanske kan gå in med kapital?).

Att på Flashback hitta ämnen att prata om är inget problem. Men det tar tid att vaska fram guldkornen och sedan förädla dem.

– Ibland får man verkligen kämpa med dramaturgin. En tråd kan plana ut eller sticka i väg åt ett annat håll än man tänkt sig, säger ”Scroll-Mia”.

Innehållet på Flashback är helt kronologiskt

Ungefär en arbetsdag i veckan var går till att jobba med podden.

– Eftersom innehållet på Flashback är helt kronologiskt måste man läsa varje inlägg för att få en helhetsbild, och sedan finns det kanske sju olika helhetsbilder. Vi bestämmer vinkling och plockar kanske in ämnen från andra trådar på samma tema och bygger ihop något. Dessutom måste man alltid ha med sig trollgrejen. Är personen seriös eller inte?, säger Ina Lundström.

Jag sögs in i tråden, det kändes som om jag var på bio och det tog hela kvällen att ta sig igenom den. Det var rätt svårt att sedan försöka göra tråden rättvisa

Ibland ger dramaturgin sig själv. Ett exempel är det rafflande avsnittet ”Jag är kär i min handläggare”, där Emma Knyckare, enligt avsnittsinformationen, ”följer ett romantiskt drama som involverar en ung gamer, en milf på arbetsförmedlingen, en helvetes massa smileys och stora delar av Flashback Forum”.

Diskussionen sträcker sig över ett dygn och tar flera oväntade vändningar när den unge gamern försöker ragga upp sin handläggare på Arbetsförmedlingen.

– Jag sögs in i tråden, det kändes som om jag var på bio och det tog hela kvällen att ta sig igenom den. Det var rätt svårt att sedan försöka göra tråden rättvisa, säger Emma Knyckare.

Fyllt med obehagliga åsikter, nazister och näthatare

Den unge gamern är lätt att tycka om. Men Flashback är, förutom charmiga tokstollar, också fyllt med obehagliga åsikter, nazister, och allehanda näthatare. Hur förhåller man sig till det?

– För oss är det viktigt att själva vara öppna och inte gå in med för mycket åsikter. Det finns ingen vinst med att läsa på Integration och invandring och försöka föra fram att rasism är fel väg framåt för Sverige. Men kanske kan man använda sig av trådarna och göra ett litet ­porträtt av en ensam nazist? Vår podd grundar sig i någon form av empati, säger Emma Knyckare.

De försöker hålla sig borta från den aktuella samhällsdebatten.

– Meningen är ju att man ska skratta och ha det gött. Vi behöver inte prata om Black Lives Matter denna veckan. Eller någonsin, det finns gott om poddar som gör det mycket bättre, säger Ina Lundström.

Emma Knyckare, ”Scroll-Mia” och Ina Lundström. Bild: Nicke Johansson

Podden startade med små förväntningar på framgång, i princip inga alls. Emma Knyckare, som sysslat med underhållning sedan 2009, trodde inte ”det skulle bli något” av podden. Det var något kul som de kunde hålla på med ett tag. Hon har jobbat mycket med radio och är van vid att tänka i målgrupper och mäta lyssnare.

– Och så blir det här, som bara var på kul, den största succén jag gjort med svinmånga som lyssnar.

Puben Red Lion spelar en inte oviktig biroll

”Flashback Forever” ligger på topplistorna med runt 40 000 lyssnare i veckan. Med tiden har den blivit som ett eget litet universum, där Majorna-puben Red Lion spelar en inte oviktig biroll.

Podden har inga sponsorer, utan finansieras helt genom så kallade patreons, lyssnare som ger donationer. Helst vill ”Flashback Forever”-gänget att det ska fortsätta så.

– Det är ändå gött att slippa blanda in andra – är det inte mest vidriga bolag som gör reklam i poddar? Det härliga med en podd är man kan vara ett gäng rötna majornamorsor som gör allt själva och ändå får svinmånga lyssnare. Men det kommer säkert att ändras. Allt på internet har ju gått den vägen, från något slags fanzinegrej till ett mer modererat contentflöde, säger Ina Lundström.

”Flashback Forever” handlar inte om livet för Ina Lundström, Emma Knyckare eller ”Scroll-Mia”, det är internetkulturen på Flashback som helt står i centrum. Bild: Nicke Johansson

”Flashback Forever” handlar knappt alls om komikernas egna liv, det är internetkulturen på Flashback som helt står i centrum. Både Ina Lundström och Emma Knyckare lyfter fram ”Scroll-Mia” som en framgångs­faktor.

– Vi är rätt olika och tar oss an detta på olika vis. Jag och Emma har ju haft poddar och sånt innan, men Mia jobbar inte med att hora ut sig i media, hon har inte stått på Hakets scen och är en röst man inte hört förut. Det tror jag är rätt viktigt. Jag tror också att Mias genuina intresse och kunskap om Flashback har lett till att vissa användare accepterat oss där, säger Ina Lundström.

”Scroll-Mia” håller sig helst i medieskugga

Mia, som inte vill säga sitt efternamn, är kluven till uppmärksamheten. På Flashback är hennes anonymitet röjd, men ändå hon vill helst hålla sig i så mycket medieskugga som det bara går. Hennes fascination för Flash­back startade 2004. Det var den hårda, ärliga tonen och hängivenheten – både vad gäller att hjälpa andra forummedlemmar och att försöka lösa mysterier – som gjorde att hon fastnade. Sedan dess har fascinationen för forumet bara växt och hon har hängt med i de större avslöjanden som gjorts av Flashbacks detektiver.

Någon ställer en fråga, andra hakar på, snart är snöbollen i rullning.

LÄS MER: Folkskygga "Scroll-Mia" pratar till 30 000 lyssnare

Detta är Flashback

Ett av Sveriges mest besökta internetforum.

Grundades 1983 som en tidning av Jan Axelsson. 1995 lanserades en webbplats, och vid millennieskiftet fick forumet den form det har i dag.

Kritiseras ofta för att vara en samlingsplats för rasism, näthat och billigt skvaller. Men har också prisats för sin medborgarjournalistik. 2011 vann forumet Sveriges Radios journalistpris, Årets medieorm, när medlemmar på Flashback avslöjat naturfotografen Terje Hellesøs manipulerade bilder.

En uppmärksammad händelse var när en 21-åring 2010 på Flashback filmade när han i realtid begick självmord. En hätsk diskussion uppstod. Journalisten Jack Werner har senare gjort en dokumentär om självmordet.

2011 avslöjade en grupp som kallade sig Flashbackjägarna att naturfotografen Terje Hellesø manipulerat fotografier på lodjur och mårdhundar. 2013 lyckades en mindre grupp inom Flashbackjägarna ta fram uppgifter om den så kallade kattmördaren i Högsbo.

– Jag var jävligt imponerad över hur de snärjde honom, gav honom en länk och fick tag på hans geografiska position, säger ”Scroll-Mia”.

Men det är inte den sortens historier som fascinerar henne mest. I stället dras hon till det hon kallar ”ett extremt välformulerat vansinne”, eller när fasaden rämnar för en människa som först framstått som helt vettig. Någon som inte tror på ufon och lägger en eftermiddag på Flashback för att motbevisa ufons existens.

– Eller en person som med lite stöttning kunde ha blivit kärnfysiker men nu får utlopp för sina färdigheter i olagliga hemmaexperiment på Flashback, säger ”Scroll-Mia”.

Kvällens segment är ett exempel på vansinne, så konstigt att det är nästan omöjligt att återge. En länk till en Expressen-artikel hamnar på Flashback, en hobbyfiskare har blivit biten av en giftig fisk och en förvirrad och absurd diskussion uppstår kring vem artikeln handlar om.

Inspelningen är slut. Ina Lundström, ”Scroll-Mia” och Emma Knyckare står utanför lokalen på Slottsskogs­gatan och funderar på var de ska ta vägen. Red Lion? Nä, känns jobbigt med en fotograf i hasorna.

En kille i röd skjorta går förbi på andra sidan gatan. Han stannar, formar fingrarna till ett hjärta, ropar över gatan.

– Flashback forever!

LÄS MER: Köpte begagnad båt och startade ett båtkollektiv

LÄS MER: Efter 14 år av hobbyutredning – Thomas Pettersson kan ha löst Palmemordet

LÄS MER: Sandra bor i en skåpbil på heltid – lever ”vanlife”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.