Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anton Hellström är krönikör i Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Anton Hellström: Tre vise män fick tiden att stå stilla

Två Dagars Anton Hellström besöker en seriebutik i Gamla stan – och upptäcker att en ny tideräkning börjar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag och mina medarbetare är mitt inne i arbetet med en ny teaterföreställning i Stockholm. En av de viktigaste delarna i våra förproduktioner är alltid möten med människor som kan ge ­inspiration. En dag letar vi efter rekvisita till en serietidningsbutik som vi har på scen. Det finns en riktig sådan i Gamla stan. Butiken är ett orört smultronställe beläget i en källare. En plats som får oss att häpna. Ägaren berättar stolt att han har allt från mynt, leksaker, frimärken, böcker, bokmärken, broscher och magasin till gamla teknikprylar på lager. Han visar även en gammal radio och säger ”den här kan man göra någon fräck scen kring”. Vi förstår att vi har träffat en profet.

Efter några minuter öppnas dörren och in kommer en man med hastigt bakåtkammat vitt hår och små, runda glasögon. Med en blyg självklarhet tar han fram en stor och halvtrasig pärm med mynt. Ägaren till butiken hälsar knappt, men vi förstår att de har en ömsesidig respekt för varandra. Hur många timmar, dagar och år har inte spenderats tillsammans i källaren? Mynt­ansvarige sätter sig sedan kutryggigt vid ett litet bord och börjar sortera. Ägaren står samman­bitet men vänligt och kollar på oss när vi försiktigt går runt och letar rekvisita.

Det är tyst i butiken förutom myntansvarige som ger ifrån sig små, grymtande ljud som fyller rummet. Där och då, när vi inte tror att det kan bli bättre, öppnas plötsligt dörren.

In med vintervinden kommer en storvuxen, skäggig karl, han har en gammal filthatt på ­huvudet och fullt med påsar och pärmar i händerna.

Vi förstår direkt att vi inte kan lämna denna högborg av legender, utan måste se vart den för oss. Egentligen är vi på jakt efter gamla porrtidningar som en del av vår scenografi och frågar ägaren om han har några. Han svarar att han inte har det.

Då sker det som får universum att vrida sig runt sig självt. Alla molekyler står stilla.

Den storvuxna mannen som just kom in har hört vårt samtal och säger med avslappnad och självklar ton ”Men du, det har du ju visst det, jag sålde ju massa porrisar till dig på 90-talet”. Här tar det stopp för vad vi över huvud taget kan ta in. Hans självklara sägning om ”porrisarna” flyger rakt förbi vårt intellektuella filter och träffar oss rakt i magen som ett knytnävsslag av genialitet. En ny tideräkning börjar i detta ögonblick. Vi har bevittnat skapandet av år noll. De tre vise männen har återigen samlats under polstjärnan.

Utmattade och hänförda lämnar vi butiken med en bitterljuv eftersmak och frågan vi ställer oss är: hur skulle ett manuskript kunna mäta sig med det som varje dag sker nere i källaren i en seriebutik i Gamla stan?

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Jobbar just nu med föreställningen Total Strukturalitet, den avslutande delen i en trilogi.

LÄS MER: Äldre män ska ha fast telefon och spela schack

LÄS MER: Mysteriet om en man som heter Göran

Ser på:

Hur kapitalismen hotar den fria konsten.

Äter:

Hemlagad mat alldeles för sällan. Önskar jag kunde få tillbaka känslan av att hämtmat är en lyx.

Läser:

Manus till vår nya föreställning Total Strukturalitet.