Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Scheinbar – i stället för att se på Netflix

Carl-Einar Häckner hittar inspiration bland tankeläsare och pianospelande operasångare.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Berlin finns en varietéscen som heter Scheinbar. Den ligger på Monumentenstraße i Schöneberg. Den har funnits i trettiofem år. Är en oas. Fyra kvällar i veckan är det open stage där. Jag var där första gången 1999 och körde några nummer.

Sen dess har jag alltid kommit tillbaka.

Det fina med Scheinbar är att alla kan få en chans att göra sju minuter på scen inför en riktig publik. Lite som det gamla Berlin, som det var när jag kom dit i slutet på nittiotalet.

Entréavgiften är låg – så klart – men ändå ett val för åskådaren som bestämt sig för att gå dit i stället för att se på Netflix. För knappt hundra spänn får du två timmar föreställning som kan bli hur som helst. Oftast väldigt varierad med många bra, originella och roliga nummer.

Just den här kvällen uppträder Günther Stolarz. Han spelar piano och sjunger egna texter med operaröst. Det är allvarligt och helt hysteriskt. FREUDE… sjunger han. Man svimmar nästan. Med mycket energi och vansinnigt underbart helt utan skyddsnät satsar han allt framåt och blir belönad.

Sen finns en elegant tankeläsare som heter Cosmo.

Cloozy är en grym standup-tjej med mycket erfarenhet. Hon kommer ofta hit och testar. Avspänt läser hon från lappar och spånar.

Vi har också Horst Blue som är en karaktär som uppträder på möbelfirmor som gått i konkurs. Han har en rolig låt som heter Grillrunner. Som handlar om en mäklare som blir kär i en korvförsäljare på Alexanderplatz. Technomusik möter comedy. Alla sjunger med.

Scheinbar är en organism som bubblar, en institution och ett hjärtats tempel för den inre processen som den ser ut inne i en artists hjärna när man tar dom första stapplande stegen i ett nytt nummer eller kör en gammal säker sketch för att hitta timingen igen.

Själv övar jag på min isbjörnssaga. Gör om den till tyska för framtida föreställningar. Och trollar. Den här kvällen sjunger jag låten Glenn i ny översättning till tyska. Förklarar pedagogiskt att den inte har något med IFK Göteborg och deras vinst mot Hamburg 1982 att göra. Det fanns ju fyra Glenn i det laget. Det infinner sig en ökenstilla tystnad efter jag berättat detta. Vissa saker säger jag för min egen skull. Sen skrattar publiken ändå. Dom vet inte vad dom ska göra med informationen. Det är så länge sen Blåvitt vann Uefacupen så det borde inte nämnas. Just därför säger jag det. Tillägger att jag översatt låten med Google translate. På danska heter den Preben.

Det blir ett skratt. Sen sjunger jag. Om du har tur hittar du låten på Youtube.

LÄS MER: Humor kan vara svårt att förklara

LÄS MER: Vad är det för mening med saker och ting?

Ser på:

Fotboll ibland. Kollar intervjuer med hockeycoacher på Youtube.

Lyssnar på:

Nirvana och Kurt Cobain. Svart Katt från Sverige. Just upptäckt.

Äter:

Gärna svensk husmanskost på Ica Focus. God fisk. I Berlin äter jag vietnamesiskt och italienskt och libanesiskt.