Två dagar efter att ha mejlat en info-adress får jag svar från vården. Med ett mejl som informerar mig om att jag i och med mejlet fått svar och att svaret inte går att besvara. Enligt policydokument ska vården vara personcentrerad, koordinerad, individanpassad och ha ett holistiskt fokus. Vidare fastslås att vårdtagaren ska vara delaktig i sitt medicinska beslutsfattande. På policynivå förs begreppsdiskussioner om varför den som söker vård bör kallas person och inte patient, eftersom ordet patient kan leda till att personen förknippas med sina symptom i stället för med sina individuella styrkor.
Medan policyarbetet fortgår väntar patienter/personer på att få svar på sina försök att kontakta vården. Välfärden är organiserad för att tillse att ingen kontakt med en faktisk person äger rum. I den personcentrerade vården är det den som söker vård som måste vara koordinerad och ha ett holistiskt angreppssätt. För att säkra välfärdsinsatser krävs gedigen kunskap om hur samhället är organiserat. Vilka aktörer som är inblandade, hur allt hänger ihop, vem man ska fråga om vad samt i vilken ordning. Det är bara på en direkt fråga tjänstemän behöver ge svar. Som med en kassaskåpskod måste det vara prick rätt fråga för att sesam ska öppna sig.
Det ska vara svårt att få hjälp. Annars vill alla ha det.
Att förvärva kunskap om gången tar tid och att navigera i välfärdslandskapet ännu mer tid. Under tiden går tiden, vilket innebär att kostnaden för eventuell handling skjuts på framtiden. Alla kostnader som kan skjutas fram eller över på någon annan ger poäng i välfärdsaktörernas utvärderingar. I policydokument framhålls vikten av nära samverkan mellan aktörerna. I praktiken bollas brukare runt mellan instanser, som vill undvika att kontaktförsök ska belasta just deras budget. Det ska vara svårt att få hjälp. Annars vill alla ha det.
Då och då görs pilotprojekt där man prövar de sätt att organisera som de som jobbar i välfärden intygar fungerar bäst. Dessa har namn som ”En väg in” och bygger på principen om ”allt under ett tak”. När projekten är slut sammanfattas lärdomarna i rapporter där det prövade upplägget konstateras vara överlägset det reguljära. Intressanta resultat, tycker beslutsfattarna och fortsätter att organisera verksamheten på motsatt sätt. Med vattentäta skott mellan aktörer, som möts i det gemensamma intresset att hålla budget genom att mota brukare i grind. Att i en vårdsituation bli förknippad med sina symptom är inte så dåligt ändå. Även om det medför att någon av ens styrkor förbises. Det betyder ju att man blivit föremål för en medicinsk bedömning.
LÄS MER:Ingen fred utan krig
Äter: Mat som ska delas av hela sällskapet från en gemensam bricka. Upplägg som förutsätter taktkänsla och lyhördhet bör i möjligaste mån undvikas i sociala sammanhang.
Läser: MSB:s förtydligande om skyddsrummen. ”Det är först till kvarn som gäller.” Upplägg som förutsätter taktkänsla och lyhördhet bör verkligen undvikas i sammanhang som handlar om livhanken.
Tänker på: Varför det aldrig är öppet i Göteborg. Vill man äta lunch på en helg får man gå till ett hotell. Går förbi bageriet på en måndag och får reda på att det är stängt. ”Jag kommer tillbaka imorgon.” ”Då stänger vi två.”
LÄS MER:Tåget har förvandlats till ett coworking space
LÄS MER:Vad pandemin har lärt mig om Sverige
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
