Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.
Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Minnena rullar förbi som en kvistboll i öknen

Carl-Einar Häckner går på stand-up-klubb och kastas 30 år tillbaka i tiden – till när allt började.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Blundar jag in i mitt stjärnmörker är jag alla åldrar jag vill. Minnet är som en ubåt i det undermedvetna universumet. Tusen trådar att följa som försvinner och poppar upp och slingrar sig i mitt inre hav.

Herregud vad åren går. Tänker jag för mig själv. Jag kan aldrig gå tillbaka i tiden. Det är för sent att börja om. Jag är redan på väg och kommer aldrig komma fram.

Sover oftast åtta timmar varje natt med öppet fönster. Är fortfarande hyfsat lik mig själv som för länge sen. Min hobby blev mitt liv. Det finns ingen tydlig väg. Det är alltid upp till dig själv vad du vill åstadkomma genom arbete.

ANNONS

LÄS MER:Jag har vräkt några av mina drömmar

Nyfikenheten kommer och går. Den är viktigast för drivkraften. Nu kom den på besök igen. Jag fick lust att gå på stand-up comedy häromdagen. I Sverige. Det var länge sen. På Andra Långgatan. The Abyss heter stället som har en stand-up comedy club varje måndag där förmågor testar material. Gratis inträde. Förväntningarna måste bygga på nyfikenhet och att du gillar comedy. Det är högt och lågt. Få ta det för vad det är. Aspirerande komiker testar material under ordnade former. Spännande.

Dom har haft denna showen där på måndagar i åtta år.

Jag visste inte om att det fanns. Ansvarig är Filip Hjelmér. Han är den som står på scenen och presenterar och håller ihop det hela på ett utmärkt vis med skånsk brytning.

När jag sitter där och tuggar på burgaren poppar minnesbilden upp inne i huvudet, likt en sån där kvistboll i öknen som rullar förbi med vinden utan fäste i tillvaron och sen vidare. Jag följer efter tanken och minns mitt första stand-up-gig som ung. Det var på Valand tidig vår 89. Det var jag, Babben Larsson och Thomas Oredsson. Ulla Skoog var där med. Jag pratade om lumpen kommer jag ihåg. Och min hemliga kompis Bernt från Kvänum. Det var i början på något nytt.

ANNONS

En ny tid i mitt liv.

En vemodig känsla infinner sig ju mer jag står still inför min inre bild. När du hittar din väg. I livet. Det är fint. Det är aldrig lätt. Tänker osökt på fotbollstränaren Antonio Contes första intervju efter att ha tagit över Tottenham. ”Vi måste arbeta hårt. Jag är inte rädd för att arbeta. För i mitt liv har jag lärt mig att det bara är genom hårt arbete som du når viktiga mål.”

Så är det med allt.

Jag måste hitta nya mål, nya saker att erövra. Det var just det som var det roliga med den här måndagskvällen på The Abyss. Sökandet. Det är inte klart. Dom är på väg. Jag skulle gärna ställa mig där en kväll och testa material. Om jag vågar.

LÄS MER:Metamorfosen i verkliga livet

Lyssnar på: Radio 88 på väg till Aftonstjärnan. Det är lugnt. Ingen oro.

Ser på: Manchester Uniteds drama som liknar en såpopera. Det tar aldrig slut.

Äter: Ärtsoppa, thai med grön curry, glutenfria kex, gurka och cordon bleu.

LÄS MER:Mamma, jag och det engelska kungahuset

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och varietéartist och aktuell med en ny föreställning på teater Aftonstjärnan som spelas i vinter.

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS