Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Utställningen ”On n’a rien inventé!” på historiska museet i Marseille. Bild: Musée d'histoire de Marseille

Marie Oskarsson: Vinetiketterna viktiga redan under antiken

Ursprung, producent, druva, årgång – alla de där viktiga faktabitarna på etiketten hjälper oss att veta vad som finns i buteljen. Även romare var noga med den sortens information redan under antiken.

Gourmeterna i Antikens Rom menade att olika råvaror och vinsorter var som allra bäst när de kom från vissa specifika ursprung. Man uppskattade till exempel sparris från Ravenna, vin från Gallia Aquitania (Bordeauxtrakten), fikon från Kartago och garum (fisksås) från Cartagena. Det skapade en intensiv trafik av livsmedel från det romerska rikets alla hörn till konsumenterna i Rom.

Det här berättas i utställningen ”On n’a rien inventé!” på historiska museet i Marseille (pågår till 24/11) och är en historia som ger perspektiv.

LÄS MER: Veckans vin: åtta favoriter till mustiga höstmaten

"Lunch under gräset" från tiden för romarriket. På Musée d'histoire de Marseille. Bild: Anne Foures

Precis som i våra dagar var förpackningen viktig under Antiken. Amforornas form var gjord för att kunna staplas under transporten till Rom, men de berättade också något om innehållet och ursprunget – ungefär som våra dagars vinflaskor. Vinamfororna från Gallien var till exempel bulliga i formen.

LÄS MER: Nya trenden: orangefärgat vin – så smakar det

Vinet skeppades

Vinerna transporterades ofta i båt i stora cisterner för att sedan tappas på mindre amforor när båten anlänt till hamn för att säljas till kund, en process som är fullt jämförbar med dagens, där vin skeppas i bulk från producentlandet för att tappas på flaska eller box när det är närmare slutkunden.

Ett urval amforor från Musée d'histoire de Marseille. Bild: Musée d'histoire de Marseille

På amfororna kunde man sedan läsa viktig information, som var vinet var producerat, vilken druva det var gjort på, årgång och vem odlaren var – samma typ av fakta som vi hittar på våra dagars vinetiketter. Men man kunde också läsa vilken vingrossist som sålt vinet och vilken cistern det kom från samt hur många amforor vin den cisternen motsvarade – detaljerad information som garanterade kvalitet och möjlighet för kunden att spåra vinets ursprung om det skulle visa sig vara dåligt. Kundnöjdhet framför allt, även under antikens dagar alltså!

LÄS MER: Veckans vin: stort glöggtest

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.