Jag känner mig som Ikeas bollhav. För många bollar i luften och tjockt med bollar på marken.
Det är professionella bollar med tuffa deadlines.
Läsa in och förstå alla beslutsunderlag för nya affärer i Collector liksom infinna mig klok och påläst i alla beslutsforum. Hänga med i tusen olika direktiv, regleringar och nya lagförslag för bankverksamhet. Finansinspektionen och EU, ni kan väl lugna er lite, jag orkar inte.
Svara på mejl samma dag i en mejlkorg som svämmar över. Hälften är oönskad reklam och säljförsök. Inför Black Friday slås alla rekord i försök att kränga i stort sett allt. Även att radera tar tid.
Läsa igenom hoppfulla investeringsförslag från startups som vill ha råd och dåd (och helst kapital). Jag är inte mottaglig för fler affärsidéer. Är fullproppad och övergödd, jag kan inte smälta mer. Hantera podd- och talarförfrågningar från när och fjärran. Känns som att jag har sagt allt. Jag är trött på min egen röst.
Jag åker hem. Till privata bollar med saker som jag bör och vill göra. Sortera och slänga papper, digitalt lika med papperslöst? Åh nej då, det är både och! Rensa det ständigt dåliga samvetet, min garderob. Vad hände med min käcka paroll, ”ett nytt plagg in, ett gammalt ut”? Inte ett dugg, jag fortsätter att fylla på. Favoritplagg längst fram, resten i en osorterad härdsmälta. Och varför har jag så mycket träningskläder när jag bara använder två uppsättningar?
Tömma mammas lägenhet på det sista. Jobbigt både emotionellt och praktiskt. Och så har jag lagt till några projekt för säkerhets skull. Göra om badrum på landet medan det är vinter och huset är tomt. Det ska bara planeras, ritas, väljas och upphandlas.
Träning är nödvändigt för att någorlunda behålla fysiskt och mentalt välbefinnande. Jag måste slita och svettas. Ofta blir det bara två gånger i veckan, men det vägrar jag att släppa.
Dessutom behöver jag mer sömn, det är en myt att man behöver mindre sömn med stigande ålder. Det tar längre tid att bli snygg också. Anti-aging morgon och kväll, gärna någon liten ansiktsmask och ansiktsbehandling inemellan, för att inte tala om håret som ständigt ska fixas.
Och nu är det julhetsen som ytterligare ska spä på kravlistan. Jag vill verkligen gå på julkonserter, julmingel och delta i aktiviteter. Men jag orkar inte med glögg och tomtar dygnet runt.
Jag vill umgås med vänner, tanka och ge energi till människor som betyder något för mig. Det måste få ta tid.
Tiden tycks vara min största motståndare. Men kanske är det jag själv, min oförmåga att välja bort och säga nej! Dags att låta några bollar bli kvar på marken. Bättre att bollarna kraschar än att jag gör det. Men så länge jag är obotligt nyfiken och rastlös kommer jag nog alltid att leva i ett bollhav. Det växer ingen mossa på en rullande sten.
Lena Apler är företagare, entreprenör och just nu gästprofessor på Handelshögskolan.
LÄS MER:Ingen vill vara en självömkande egocentriker
LÄS MER:Att resa är att leva – så länge tåget går
Ser: Några fina dagar med sol och kyla ser jag ljuset. Annars får det bli levande ljus i mörkret. Och NK:s julskyltning.
Lyssnar: Smäktande musik från A Star is Born, Lady Gaga, vilken pipa och Bradley Cooper, vilken... snygging.
Äter: Höstens favorit är lördagsbrunch. Gärna på At Park, länge...
