Utan vatten blir det inget öl. Så går det också åt tämligen stora mängder. För att brygga en liter öl fordras i runda tal tre liter vatten.
Den siffran blir dock betydligt högre om även råvaruproduktionen räknas in. Enligt organisationen Water Footprint Network krävs det då nästan 300 liter vatten för att få fram en enda liter öl.
Som om det inte vore nog slukar öltillverkning även en hel del energi. Processen fordrar uppvärmning, snabb nedkylning och lagring vid låga temperaturer. Och av råvaror som kornmalt, humle och jäst blir det mycket rester över.
– Om ölkonsumenterna är miljömedvetna? Nej, då skulle de ge fan i att dricka öl. Det är en dryck som vi egentligen inte behöver, säger Björn Falkeström, vd för Oppigårds bryggeri.
Men råvaruresterna kan faktiskt komma till nytta, framför allt det proteinrika maltskrotet. Det kallas för drav och används av lantbrukare och blir till bränsle i biogasanläggningar.
Den smakrika draven äts av nötkreatur och grisar. De senare kan därtill sätta i sig både jäst och druv, proteiner som har klumpat ihop sig i vörten. Med andra ord genererar ölbryggning flera användbara biprodukter.
Men det gäller förstås att ta vara på dem. Det gör stora hantverksbryggerier som Oppigårds och Dugges men sällan de mindre aktörerna. Jättar som Carlsberg och Spendrups gör sitt bästa för att hantera företagets miljöpåverkan och skapa en hållbar utveckling i samhället.
Kort sagt bör den som vurmar för klimatet välja öl från större producenter, då storskaligheten gör dem mer resurs- och energieffektiva.
Å andra sidan är öl en mikroskopisk miljöbov. I alla fall jämfört med den nedsmutsande massbilismen, flygtrafiken och den tunga industrin.
Robert Lagerström är journalist sedan snart 30 år, redaktör för Svenska ölfrämjandets tidning Maltesen samt Två Dagars guide till gott öl.
