Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Kvarnbyn har gjort Mölndal trendigt

Sedan medeltiden har generationer levt och verkat längs de branta backarna och det skummande vattnet. I dag har de gamla arbetarbostäderna och fabrikerna fått ett nytt klientel – med tjocka plånböcker och stort konstintresse. Men vem ska bo i framtidens Mölndals Kvarnby?

Bullret från trafiken ebbar ut när vi lämnar vägen och kliver in på kullerstensgatorna, och ersätts i stället av ljudet från den dånande forsen. En tidlös naturkraft och samlingspunkt i området. De små husen uppstaplade längs med berget påminner om en liten fiskeby vid kusten. Men vi befinner oss mitt i Mölndal – i det kulturminnesskyddade området Kvarnbyn.

Gamla fabriksbyggnader omger oss och fallen forsar på vår vänstra sida, där vi går fram längs en av kullerstensbackarna. Den gamla kvarnen – som senare har varit bland annat pappersbruk, syateljé och fiskodling – är numera konferens- och kurslokal och går under namnet Lilla Götafors. Bakom upprustningen står designern och eventmakaren Malin Leijonberg. Hon bor själv med sin familj i huset mitt emot. Det som inte går att missa från gatan.

– Det är som att bo i en sagovärld. Jag vaknar varje morgon och tänker att det är helt galet att jag faktiskt bor här, säger Malin Leijonberg, och välkomnar oss in i trädgården.

Hamnade i Kvarnbyn av en tillfällighet

Den vita trävillan från anno 1897 har de senaste åren fått en allt annat än klassisk prägel. Gula och rosa kängor dinglar i ett snöre längs träfasaden, i trädgården hänger färgglada ljusslingor och rislampor, inramat av ett staket med tavlor av leende figurer och handskrivna skyltar som ”Prinsessor bajsar glitter” eller ”Våga vara!” Huset går under namnet Villa Minibo.

Det är 16 år sedan Malin Leijonberg hamnade i Kvarnbyn, av en ren tillfällighet.

– Jag kom hit för att hälsa på en god vän, och blev helt lyrisk. Jag kände direkt att jag ville starta upp något här, berättar Malin Leijonberg.

Ett tag därefter hade hon vernissage i lokalerna som i dag är Lilla Götafors. Genom fastighetsägaren fick hon nys om att huset mittemot stod tomt – en månad senare hade hon flyttat in.

– Jag hade en lägenhet i Majorna där jag trivdes jättebra, men när jag såg huset blev jag såld direkt. En sådan chans i kommer inte fler gånger tänkte jag. Och jag har definitivt inte ångrat mig.

Villa Minibo är det hus som syns mest utåt i Kvarnbyn. Men Malin Leijonberg är långt ifrån den enda estetiskt lagda person som bor och verkar här, och Lilla Götafors är bara en i raden av alla kulturverksamheter i området. Bakom väggarna i de gamla arbetarbostäderna och nedlagda fabrikerna pågår ett ständigt skapande i händerna på designers, författare, grafiker och konstnärer.

Världsberömt tapetmakeri

Längre upp för backen ligger den internationella konstskolan Florence Academy of Art, strax intill Mölndals Stadsmuseum och keramikföretaget Götafors Porslin. En bit bort över vägen huserar kulturföreningen Konstkollektivet – ett nätverk med professionella musiker, dansare och skådespelare – i en gammal folkskola från mitten av 1800-talet.

På andra sidan Kvarnbyn hittar man det världs­berömda tapetmakeriet Lim & Handtryck, som tillverkar exklusiva historiska tapeter och levererar till bland annat europeiska kungahus och ambassader. Strax intill bor konstnärsparet Mona Niklasson och Robert Lundqvist (den senare känd för bland annat skulpturerna Kal å Ada utanför Lisebergs huvudentré och Skärgårdsfiskare vid Fisketorget). Författaren och journalisten Karin Berglund är ett annat känt namn som har sin hemvist här.

När Papyrus papperstillverkning lades ner för några år sedan var det på ett sätt sista spiken i kistan för den gamla tiden i Kvarnbyn, men det är långt ifrån dött här i dag. Frågan är vad förändringen kommer leda till.

– Det är mycket kulturverksamhet i Kvarnbyn i dag, men det har också blivit fler människor med större plånböcker som flyttar in. Priserna blir en naturlig effekt av att man lyckats göra området mer attraktivt, säger ­Malin Leijonberg.

Hon har själv varit med och drivit på en liknande förändring i kvarteren kring Magasinsgatan, där hon drev butiken Prickig katt i många år.

–Det gick från Red light district till trendiga kvarter. På liknande sätt är jag delaktig i utvecklingen av Kvarnbyn.

Ruffiga arbetarkvarter som förvandlas till hippa och välmående stadsdelar är ett ständigt pågående fenomen världen över: Haga i Göteborg, Södermalm i Stockholm, Lower East Side i New York, Notting Hill i London... Inom forskarvärlden kallas fenomenet för gentrifiering, vilket kan förklaras som en ”förädling” eller det som sker när en stadsdel byter skepnad.

Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds universitet, har forskat på gentrifiering i storstäder sedan 1980-talet.

– Ordet gentrifiering kommer från engelskans gentry, vilket betyder ungefär övre medelklass. Det var så begreppet myntades i London på 1960-talet, när arbetarbostäder togs över av en medelklass. I grunden handlar det om att markvärdet stiger av olika anledningar, kanske på grund av ett centralt läge, förbättrade kommunikationer eller andra faktorer som bidrar till att området blir mer attraktivt, förklarar Eric Clark.

K-märkningen har funnits här sedan 1973

Att trenden nu har nått Mölndals Kvarnby tycker han inte är konstigt. Smidiga kommunikationer till Göteborg, och de natursköna omgivningarna, med Stensjön på gångavstånd, är en förklaring. Men det är framför allt en magnet som drar: k-märkningen, som funnits här sedan 1973.

– De estetiska värdena betyder otroligt mycket när en gentrifiering sker, så när ett område är kulturminnesskyddat stiger ofta fastighetsvärdet markant. Dessutom bidrar märkningen till en trygghet, det signalerar att inga tråkiga nybyggen kommer.

Det är också här som kulturarbetarnas roll kommer in i bilden – deras roll i gentrifieringen är inte obetydlig. Lou Reed eller Iggy Pop hade troligtvis inte några som helst ambitioner om att göra East Village i New York till ett yuppie-hippt område när de bodde där.

– Det är ganska vanligt att det går till på det viset. Man brukar prata om konstnärer, kulturarbetare och teaterfolk som pionjärer på det sättet, genom att bara vistas i en stadsdel gör de den mer attraktiv. I vissa fall upplåter fastighetsägare lägenheter gratis i nedgångna områden till konstnärer och annat kulturfolk, då de räknar med att hyresintäkterna på de andra lägenheterna jämnar ut. Men det är förstås bara under en begränsad tid, säger Eric Clark.

När en stadsdel väl har börjat formas om och priserna stiger kommer nya hyresgäster – de som kan betala för sig.

– Till slut är det bara de allra mest lyckade och framgångsrika konstnärerna som har råd att bo kvar. De som flyttar in har högre inkomster och högre socioekonomisk status.

Nya tider – nya residenter. Men det finns också en och annan ”urinvånare” i Kvarnbyn. Två Dagar snokade reda på den person som förmodligen har bott här längst av alla: historikern Lars Gahrn. Faktum är att han har bott i samma gula trähus i hela sitt liv. Som doktor i historia vid Göteborgs universitet har han Mölndal som specialområde och arbetar sedan länge som antikvarie vid museerna i kommunen, är aktiv inom Hembygdsföreningen i Kvarnbyn och känner mer eller mindre till varenda kullersten.

Även om mycket är sig likt utåt sett i de k-märkta kvarteren är kontrasten mellan nu och då tydlig, konstaterar han, där vi träffas uppe på en av höjderna i Kvarnbyn.

– Min far föddes i huset här ovanför år 1928, säger Lars Gahrn och pekar mot en vit villa i tjugotalsstil.

Utåt sett ser det i princip ut exakt som för hundra år sedan, med stora fönster och tidstypiska takvinklar. Att ändra exteriören på byggnadsminnesförklarade byggnader är strikt reglerat. Men innanför väggarna har mycket förändrats.

– De flesta av de nyinflyttade har gjort mycket ombyggnationer invändigt, med nya tapeter och panel. Kakelugnarna är borta i de flesta husen också.

En villa i Kvarnbyn kostar i dag mellan fem och sju miljoner kronor, beroende på bland annat tomtstorlek, boendeyta och husets skick.

– På 70-talet kunde man få samma villa för omkring 30 000 till 50 000 kronor. Så det har verkligen skett en explosionsartad utveckling, säger Lars Gahrn.

Vi går förbi gamla tjänstevillor, med rymliga ytor och trädgårdar med stigar mellan husen. Sida vid sida ligger mindre tidigare arbetarbostäder, långa och låga i utformningen, med knappt en meter mellan husväggen och staketen. Enfamiljsbostäder i dag, men förr hem åt betydligt fler.

– Alla arbetarbostäderna var avstyckade i flera lägenheter. Som mest ska det ha bott uppemot trettio personer i ett av husen här. Man bäddade på golvet, barnen hade ibland sovplatser i byrålådan och den som skulle börja arbeta tidigast på morgonen sov närmast dörren, berättar Lars Gahrn.

Omgivningen lockar till sig Hollywoodstjärnor

I dag lockar den pittoreska omgivningen till sig ­Hollywoodstjärnor. Dagen innan vi träffas satt skådespelerskan Malin Åkerman i Lars Gahrns berså, eftersom Film i Väst var här och spelade in en scen ur filmen om Tomas Ledin.

– Man ser nästan alltid filmare, fotografer och konstnärer här. Är det inte en kamera så står det ett staffli på gatan. De letar med ljus och lykta efter sådana här historiska miljöer. Men det är bara trevligt, om platsen blir omtalad och skildrad bidrar det till en positiv bild av Kvarnbyn, säger Lars Gahrn.

Han välkomnar de kulturella verksamheterna som finns i området. Att attraktionskraften som de genererar skulle kunna ha ett samband med de stigande priserna har han inte tänkt på, men konstaterar:

– Det är givetvis inte bra. I framtiden blir det nog ­tyvärr bara rika människor som har råd att bo här, det är en tråkig utveckling. Ett område mår bra av en blandad befolkning från olika samhällsskikt som träffas och umgås tillsammans.

Efter en stund är vi framme vid Lars Gahrns eget hus, en gul trävilla från sekelskiftet på 90 kvadratmeter. Ett arv från hans far, som köpte det på 50-talet för 10 000 kronor. Att sälja huset och tjäna en hacka är inte aktuellt.

– Nej, Kvarnbyn är en plats där jag hör hemma och trivs på, här kommer jag att stanna resten av livet. Jag är tacksam för att jag får bo här, det finns inte så många genuina miljöer kvar längre.

Lars Gahrn går in till sig, vi går tillbaka ner för de branta kullerstensbackarna och förbi de historiska ­husen. Vilka som blir framtidens invånare här vet ingen. Vi går förbi Malin Leijonbergs Villa Minibo igen. En av de handskrivna skyltarna i hennes trädgård ropar ”Mer bubblor åt folket!” Och forsen dånar som den alltid har gjort.

Mölndals Kvarnby

Mölndalsfallen och Kvarnbyn

är själva ursprunget till Mölndals stad. På medeltiden började man utnyttja vattenkraften till att driva kvarnar, där man malde mjöl för bygderna i regionen. Under 1700- och 1800-talet växte ett industrisamhälle fram, som fick stor betydelse för Göteborgsregionens utveckling. Pappersindustri, textilindustri och oljeslagerier dominerade.

Från mitten av 1800-talet

fram till omkring sekelskiftet byggdes arbetarbostäder på bergssluttningarna kring forsen. De flesta husen var i ett plan, både i form av enkel- och parstugor. Men det byggdes också tvåvåningshus med flera lägenheter. Den äldre bebyggelsen i Kvarnbyn består av de gårdar som kvarnägarna lät uppföra.

De gamla fabrikslokalerna

inrymmer numera företag, museer, hantverkare och konstnärliga verksamheter. Områdets genuina karaktär finns fortfarande kvar och Mölndals Kvarnby är utpekat som ett kulturhistoriskt riksintresse.

Evenemang i höst:

7 september – Kulturnatten.

Flera av Kvarnbyns ateljéer och andra verksamheter håller öppet. Det bjuds på musik, dans, konst, teater, mat och dryck.

December – Jul i Kvarnbyn.

Konsthantverk, utställare och uppträdanden i en annorlunda julmarknad.

Källor: Molndal.se, Vastsverige.com, Lars Gahrn

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här