Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Carl-Einar Häckner är krönikör i GP:s helgmagasin Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Jag kanske skulle bli guldgrävare

”Påminner lite om att leta efter skämt och skriva texter. Man måste vaska och jobba metodiskt tills man hittar en guldklimp. Finns tydligen hur mycket guld som helst i USA.” Carl-Einar Häckner funderar över framtiden om coronan aldrig släpper taget.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Undrar över framtiden. Hur är det att bli gammal? Ringer Catrin som jobbar på äldreboende.

– Hur är det för dom gamla? Är dom nöjda? frågar jag.

– Dom allra flesta är nöjda med att komma hit, svarar hon.

I början kan dom vara lite mot. Efter ett tag känner nästan alla trygghet av att inte behöva vara ensamma. Att det bästa som kunde hända var att få komma in på äldreboendet.

Det låter bra. Hon berättar att dom klarat sig jättebra från coronan. ”Peppar peppar. Ta i trä. Kasta nyckeln i sjön.” säger vi båda.

Ingen av deras 68 inneboende har fått sjukdomen. Det var tvärtom vad jag trodde mig få höra. I slutet av samtalet så kommer vi in på hur sjukdomen sprids in på boenden. Vårdpersonal har fått en hel del kritik på presskonferenser. Det har sagts att dom tagit med sig sjukdomen in.

Men det finns andra spridningsrisker också.

På ett äldreboende kan du inte hindra en inneboende från att gå ut och åka till Redbergsplatsen om dom vill det. Det går att rekommendera en som är sjuttio år att inte gå ut. Men du kan inte hindra dom. Hur ska du få bestämda fullblodsmänniskor som har levt ett liv, fött barn, upplevt krig, politik och världshändelser att plötsligt inte få lov och ta en fika?

Dom kanske har varit med om freden i Europa 1945 eller Berlinmurens tillkomst men nu är dom för gamla för att ta en espresso på stan.

LÄS MER: Vi håller avstånd – för en bättre värld

Jag ringer upp Sara som är kompis med Catrin. Hon arbetar också på ett äldreboende med dementa. Frågar henne om hur det är att bli gammal.

– Dom blir ompysslade hela tiden och har folk runt omkring sig. Dom har det bra på äldreboendena vad folk än säger. Dom är sjuka men inte medvetna om hur sjuka dom är. Jag älskar att jobba med dementa. Jag har gjort det sen 13 år tillbaka, säger hon.

Funderar på vad som händer om coronan aldrig släpper taget runt samhällets hals? Vad ska jag göra då?

Jag kom på det. Guldgrävare. Har tittat på reality-shower om guldgrävare på tv, nu när det finns så mycket tid. Påminner lite om att leta efter skämt och skriva texter. Man måste vaska och jobba metodiskt tills man hittar en guldklimp. Finns tydligen hur mycket guld som helst i Nordamerika. Gäller bara att hitta det. I verkligheten är jag för lat, försiktig och inte tillräckligt äventyrslusten för att åka till Klondyke.

LÄS MER: Hoppas farmor har rätt

Utfasad av mig själv som guldgrävare funderar jag på antikvitetsbranschen. Åka runt på landet och leta efter fynd.

Orangea kuvert med pensionsuppgifter manar till denna eftertanke om livet. En dag behöver jag kanske hjälp.

Då är det tur att Sara och Catrin finns.

LÄS MER: Plötsligt stod jag öga mot öga med maffiabossen

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker, musiker. Aktuell med "En isbjörnssaga" på SVT och med livestream på sin Youtubekanal, varje fredag kl 19.30.

Äter:

Schnitzel, risotto, hirs, korv, tomater, ägg, veganmajonnäs, glutenfri müsli, kakao, dadlar.

Ser:

Tv-program om guldgrävare och om pantbanker. Och musikvideos på Youtube.

Lyssnar på:

Accepts skiva ”Metal Heart”, tyskt hårdrocksband, stora på 70- och 80-talet. Otroligt bra. Ett hjärta i metall.