Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Island – med natur som hämtad ur sagorna

Vandring genom grönskimrande lavafält. Glaciärer som kalvar på svarta stränder. Gömda vattenfall. Ridning intill heta källor. Valspaning. Island är resmålet för dig som gillar spännande och ombytlig natur.

Vatten i olika skepnader går som en röd tråd genom Islands natur, och många besöker ön för att se några av de mest kända vattenfallen. Ett av de mest välbesökta är Seljalandsfoss alldeles intill Ringvägen, huvudvägen som slingrar sig runt hela ön. En stig bakom det 60 meter höga vattenfallet gör att du kommer på insidan om vattenflödet och ser genom det.

En bit därifrån ligger ”det gömda vattenfallet” Gljúfrabúi. Ungefär hundra meter från vägen, på en stig som leder till några grottor ligger 40-­metersfallet som döljs av klippväggar och mystik. Inga människor. Mossor som suger sig fast i de fuktiga, svarta lavaväggarna. Solstrålar tränger genom det dunkla ljuset och vattnets virvlande kraft bildar kondens i luften och sprutar en dusch i ansiktet när jag närmar mig poolen som blir till en flod som fortsätter ut i Atlanten.

CYKELSEMESTRARE. Felix-Tillman Groth trampar runt ön och campar längs vägen. Bild: Roger Borgelid
CYKELSEMESTRARE. Felix-Tillman Groth trampar runt ön och campar längs vägen. Bild: Roger Borgelid

Nästa fall är lite mer av en utmaning att ta sig till. Längs stigen som leder till Svartifoss växer det dvärgbjörkar intill små träbroar över forsande floder. Vattnet är friskt och smakar gott. Vi går tjugo minuter genom Vatnajökulls nationalpark innan vi kommer fram till Svartifoss. De svarta lavapelarna som har gett vattenfallet dess namn ser ut som att de blivit uthuggna ur berget och bildar ett naturligt konstverk. Tyske Felix-Tillmann Groth är på cykelsemester med sin flickvän och har vandrat till Svartifoss från huvudvägen.

– I början cyklade vi runt och sa ”wow” hela tiden, men efter ett tag blir man van vid den magiska naturen, berättar Felix som tänker cykla över större delen av ön och campa i tält längs vägen.

Inspelningsplats för många filmer

Vi tar bilen och kör österut på ringvägen förbi samhället Vik, känt för sina kolumnformade basaltklippor i havet utanför den svarta Reynisfjara-stranden. Vi ska ta del av nästa vattenfas på Island: frusna glaciärdelar. De ligger och guppar på ytan i glaciärsjön Jökulsárlón och påminner om gigantiska Vicks Blå-tabletter, redo att smälta på tungan. Jökulsárlón är den djupaste sjön i landet, 300 meter ner till botten, och sjön växer konstant eftersom glaciären Breiðamerkurjökull smälter, delvis på grund av att varmt havsvatten strömmar in i lagunen. Då kalvar glaciären, och det är detta unika skådespel, där den släpper stora isblock i vattnet, som lockar besökare.

Det är inte bara turister som lockas hit – Jökulsárlón har varit inspelningsplats för en rad filmer, bland annat två Bond-rullar. Isblocken fortsätter genom lagunen på sin väg till Atlanten som ligger omkring en kilometer bort. Den svarta lavastranden är bred och vågorna slår in hårt. Det har hänt att oförsiktiga turister svepts ut till havs av vågorna och inte kommit in igen, så varje gång det vita svallet kommer brusande tar jag några steg tillbaka upp på stranden. Vågorna kastar upp isblocken på stranden och dessa smälter sedan långsamt till kristallformationer. Det ser ut som att hundratals diamanter täcker lavastranden och granitstenarna, samtidigt som turister springer omkring och tar bilder i extas. Men som ofta med turister så håller de till på samma ställen och längre bort på stranden är det öde. Vågor, isblock, kristaller. Havet för med sig en dimma som lägger sig som en slöja över kreationerna.

Mitt i ett aktivt vulkanland

Att landskapet förändras snabbt på Island råder det inget tvivel om. Nästa dag blir det tydligt när vi vandrar genom den centrala högplatån till Landmannalaugar, ett av öns mest spektakulära och förändliga naturområden. Mossor täcker bergssidorna och när det ombytliga isländska vädret låter några solstrålar tränga igenom det i övrigt grå molntäcket, lyser sluttningarna smaragdgröna. Vi är mitt i aktivt vulkanland. Både Hekla och Katla är redo att skaka om sin hemö ordentligt, forskarna säger att utbrott kan komma när som helst. Eyjafjallajökulls askmoln lamslog stora delar av Europas flygtrafik 2010, men ledde samtidigt till att människor fick upp ögonen för Island och turismen exploderade.

Vi är en trupp av mixade nationaliteter som guidas på vår vandring längs en smal stig intill en flod där leran färgar det forsande vattnet gult av svavel. Gult, rött och grönt är de tre genomgående färgerna i dalgångarna, flodravinerna och på bergssluttningarna som till stor del består av bergarten ryolit i kombination med mineralutfällningar. Vi går sakta uppför stigen, ungefär 400 meter över havet, där ravinernas sidor är draperade i limegröna, skimrande mosslakan. Det tar 70 år för mossorna att växa fullt ut så därför undviker vi att gå direkt på stenar där de växer. Lavafältet under mina fötter kommer från vulkanerna i området, där det rödfärgade järnet avfärgas i marken när gaser blandas med ryolit. Hela Island är egentligen ett enda stort lavafält, och med över tusen upptäckta grottor, och nya som hela tiden upptäcks, bildas ett landskap som påminner om en schweizisk ost.

Varma källan Seljavallalaug.. Bild: Roger Borgelid
Varma källan Seljavallalaug.. Bild: Roger Borgelid

Vi är omgivna av Vondugil, flodbädden som går under namnet ”Elaka dalen” och ”Blå berget” Bláhnjúkur. Gult svavel, grön mossa, rött järn och obsidian – en bergart som ser ut som polerat svart glas som har bildats när lava snabbt stelnar, innan kristaller bildas. Omgivningarna är som en arktisk, exotisk fruktsmoothie, som om vi har förflyttat oss från planeten jorden några ljusår ut i rymden. När vi når toppen av Brennisteinsalda 855 meter över havet är det enda som hörs vinden som sakta susar förbi. Jag tar inte tiden på hur länge vi stannar. Det känns som evigheter, men det kvittar. Jag bara är.

Island ligger på den atlantiska kontinentalsprickan vilket medför att den geotermiska och vulkaniska aktiviteten är hög. De flesta människor bor längs kusten och inlandet är nästan obebott. Den internationella flygplatsen Keflavik ligger fem mil utanför huvudstaden Reykjavik. Invånare: Omkring 330 000 varav hälften bor i Reykjavik och huvudstadsregionen. Tidsskillnad: -2 timmar (sommartid) -1 timme (vintertid). Valuta: Isländsk krona.

Fler resereportage finns att läsa på res.se.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här