Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Ingegerd Hermond har varit med i Lottakåren i 52 år

I och med Ukrainakriget vill allt fler kvinnor gå med i Göteborgs Lottakår. Ingegerd Hermond har varit lotta i 52 år, bland annat som plutonchef i ett underrättelsekompani. Hon är också en av få lottor som har utnämnts till kapten. Men behövs det fortfarande en försvarsorganisation enbart för kvinnor?

Längst ner i ett höghus med tretton våningar i Vasastan har ett gäng kvinnor haft extra mycket att göra den senaste tiden. Entrédörren är granne med en stor rododendronbuske. Bara en lapp på brevlådan avslöjar vad som försiggår här inne.

På väggarna hänger gamla kungligheter i guldramar bredvid enkla landskapsmålningar. I ett vitrinskåp trängs glasvaser med silverbägare. Kårlokalen används till aktiviteter och utbildningar av olika slag – och det är som att stiga in i en hemlig värld.

Ingegerd Hermond är iklädd Försvarsmaktens fältuniform 90. Tyget är både flamskyddat och oljeavvisande. Samma uniform används också av soldater. Bara ett runt tygmärke med bokstäverna SLK skvallrar om att hon tillhör Svenska Lottakåren.

En efter en tömmer hon fickorna för att visa vad som är bra att ha med sig på uppdrag. Snart radar hon upp anteckningsblock, pennor, en förpackning öronproppar, plastpåsar, styckförpackade våtservetter, huvudvärkstabletter, snabbkaffepulver, blå post it-lappar och lite fler våtservetter. Alla fickor är utrustade med grova dragkedjor så att inget av misstag ska trilla ut.

I höger benficka ligger första förband. Det är en generell regel för alla inom Försvarsmakten att alltid placera första hjälpen-produkter just där. Om någon blir skadad ska dennes egna förband användas. På så sätt riskerar ingen att gå utan.

– Vi kvinnor brukar ha handväska, men den får vi fördela i de här byxfickorna. Cerat brukar jag ha också. Egentligen ska man väl ha militärens egna, men jag är så gammal att jag tar mig vissa friheter. Vad har jag mer? En fickkniv, en liten ficklampa. Små saker som du kan tänkas ha i din handväska, säger Ingegerd Hermond.

Det låter som en ganska avancerad handväska?

– Haha, ja, kanske det!

Lottakåren är en försvarsorganisation för kvinnor. Lottan kan till exempel krigsplaceras i staber och stridsledningscentraler. Hon kan vara fältkock eller underrättelseassistent. Lottan har då ett frivilligavtal med Försvarsmakten.

En lotta kan också jobba civilt och assistera i samband med allt från skogsbränder till oljeutsläpp. Under pandemin har de bland annat agerat vaccineringsvärdar och hjälpt till att fixa mat och mediciner till isolerade. På uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utbildar Lottakåren allmänheten i krisberedskap. De samarbetar också med Jordbruksverket och Strålsäkerhetsmyndigheten. Oavsett om lottan arbetar militärt eller civilt sker allt på ideell basis.

Allt började med ett dejtingprogram

Själv har Ingegerd Hermond huvudsakligen varit flyglotta och jobbat med optisk flygbevakning. Hon har till exempel varit utplacerad i landets 1 500 luftbevakningstorn där lottor och manliga värnpliktiga spanade efter fiendeplan och rapporterade till flygvapnet. De kallades ibland för tornsvalor, och fungerade som ett komplement till radartekniken som inte kunde uppfatta lågt flygande plan. Tornsvalorna förde också anteckningar om marktransporter.

– Vi satt med kartor och kikare ute i skogen. Alla fynd rapporterades in via telefonledningar som flygvapnet hade abonnerat. Varje torn var bemannat av åtta personer så det var en enorm organisation. Det var en spännande tid! säger Ingegerd Hermond.

Under många år övade hon också i en central som tog emot rapporter från luftbevakningstornen. Hon blev lotta redan när hon var 27 år gammal. I år gör hon sitt 52:a år i organisationen och oväntat nog började allt med ett dejtingprogram i tv.

Lottakåren är ett av Sveriges största kvinnliga nätverk. ”Om två år firar vi 100 år. Då har jag varit med i över hälften av den tiden”, säger Ingegerd Hermond. Bild: Linn Bergbrant
Lottakåren är ett av Sveriges största kvinnliga nätverk. ”Om två år firar vi 100 år. Då har jag varit med i över hälften av den tiden”, säger Ingegerd Hermond. Bild: Linn Bergbrant

Ingegerd Hermond kommer från början från Mariestad och var distriktsmästare i höjdhopp när det begav sig. Så småningom flyttade hon till Göteborg för att gå en sekreterarutbildning och blev sedan anställd på en resebyrå. En höstdag 1971 fick hon i uppdrag att hjälpa till att ordna en resa som skulle vara första pris i detjtingprogrammet ”Första ögonkastet”. Det vinnande paret skulle belönas med en resa till Italien.

Efter att ha pratat en stund blev Ingegerd, som då hette Gustafsson, övertalad av skriptan att själv medverka i programmet. Exakt hur det gick till minns hon inte. Hon var blyg och önskade specifikt att inte paras ihop med någon som var för pratsjuk. Hennes första intryck av Björn Hermond var att han pratade mycket. Väldigt mycket.

Det var ingen som fattade att vi var ihop, eftersom vi hade olika efternamn.

– Men han var spännande. Han var löjtnant i flygvapnet. Jag hade följt med min pappa och skjutit på skjutbana när jag var yngre, och tyckte också att det var roligt att skjuta låtsasekorrar på Liseberg. Men kär blev jag först några månader senare när vi seglade, det regnade in och jag fick låna torra kläder av honom, säger hon.

Bara ett halvår senare förlovade de sig. Det skapade rubriker i många tidningar. Plötsligt hade ”tv-paret” blivit seriösa. Ingegerd Hermond gick med i Lottakåren 1969. Hennes fästman utbildade flyglottor på Gotland och det hade gjort henne nyfiken.

– Det var ingen som fattade att vi var ihop, eftersom vi hade olika efternamn. Det dröjde faktiskt flera år innan de kom på det. Vi ville hålla det lite hemligt. Så småningom blev jag själv instruktör i min egen tjänstegren inom den optiska flygbevakningen, säger hon.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har medlemsantalet i landets frivilliga försvarsorganisationer ökat rejält – det gäller även Lottakåren. Bild: Linn Bergbrant
Efter Rysslands invasion av Ukraina har medlemsantalet i landets frivilliga försvarsorganisationer ökat rejält – det gäller även Lottakåren. Bild: Linn Bergbrant

Medlemsrusning efter Rysslands invasion av Ukraina

Svenska Lottakåren bildades 1924 efter inspiration från den finska motsvarigheten. På den här tiden var det strängt förbjudet för svenska kvinnor att göra värnplikt och de allra första lottorna fick nöja sig med att sy eller laga mat. Med tiden fick de alltmer kvalificerade uppgifter inom armén, marinen och flygvapnet. Inte minst under andra världskriget då männen behövdes i fältförbanden.

Som mest hade Lottakåren 110 813 medlemmar år 1943. Därefter har medlemsantalet sjunkit successivt och utvecklingen beror förstås på att Sverige inte har upplevt något direkt hot på mycket länge. En annan viktig förklaring är att svenska kvinnor i stor utsträckning börjat lönearbeta, och därmed inte fått lika mycket tid över för frivilligt försvarsarbete.

Nu, nästan ett sekel efter att Lottakåren bildades, är lottorna försvinnande få. I hela landet handlar det sammanlagt om drygt 5 000 personer. Det har beskrivits som en krympande armé, men kanske bidrar Ukrainakriget till ett bestående trendbrott.

Så bildades Lottakåren

Runebergs Lotta: När den finske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg diktade om det finskryska kriget från 1808 skildrade han hur den fiktiva personen Lotta Svärd följde med sin man till fronten. När maken stupade fortsatte Lotta Svärd att ta hand om soldaterna. Exakt hur delaktiga kvinnorna egentligen var i detta krig är inte helt säkert, men klart är i alla fall att dikten gav upphov till en våg av kvinnliga försvarsorganisationer.

Finsk föregångare: Först ut var den finska Lotta Svärd-organisationen som bildades 1920. Ända fram till 1944 tjänstgjorde lottor som allt från telefonister och sjuksköterskor på fältsjukhus.

Den svenska versionen: Svenska Lottakåren bildades 1924 efter inspiration från den finska motsvarigheten. Då som nu är syftet att engagera kvinnor som vill bidra till ett säkrare och tryggare samhälle i vardag, kris och krig. Lottakåren utbildar exempelvis stabsassistenter till civila myndigheter samt stabsassistenter, underrättelseassistenter och fältkockar till hemvärnet som är en del av Försvarsmaktens insatsorganisation.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har medlemsantalet i landets frivilliga försvarsorganisationer ökat rejält. Sammanlagt finns det 18 civila och militära försvarsorganisationer, och Lottakåren är i gott sällskap med exempelvis Röda korset och Bilkåren. I Göteborgs Lottakår har 102 av totalt 285 medlemmar tillkommit sedan den 24 februari. De flesta nybörjarlottor är i 35-årsåldern.

– Det är jätteovanligt med sådan tillströmning på kort tid. Vi märker också ett intresse från flygvapnet. De har inte velat ha lottor på många år, så i dag kan man inte bli flyglotta som jag har varit. Men nu ska vi titta på vilken utbildning som kan bli aktuell. Jag skulle tro att marinen hakar på, säger hon.

Övade på kärnvapenattack i Kallebäck

Ingegerd Hermond letar fram några gamla fotoalbum. På en bild poserar hon iförd blå klänning med vit krage och vita manschetter. Ett av hennes allra första uppdrag var att delta i en övning i ett bergrum i Kallebäck.

– Det kan jag berätta om nu för det är inte hemligt längre. Jag tror att man har förseglat berget vid det här laget. Vi övade hur som helst på en kärnvapenattack och alla dörrar var speciella stötvågsdörrar. Vi satt där inne och räknade på vindriktning och utbredning av det här fiktiva molnet, säger hon.

Jag var faktiskt jätteduktig på kpist. Jag var pricksäker och vann flera tävlingar.

Sedan dess har klänningen skrotats till förmån för den kamouflagefärgade uniformen. Själv har Ingegerd Hermond utbildat sig så långt det går inom sin tjänstegren, hon har gått en internationell stabsassistentkurs och hon har deltagit på flera internationella övningar. Hon har varit förbundslottachef och hon har suttit med i Lottakårens överstyrelse. Genom åren har hon också utvecklats som person.

– Jag var blyg förut, men nu älskar jag att stå och prata inför folk. Lottakåren har lärt mig mycket, säger hon.

Ingegerd Hermond upplever att lottorna blivit alltmer respekterade med tiden. Lottan är till exempel känd som en utmärkt organisatör. Under skogsbranden i Västmanland år 2018 satt många lottor i staben och höll koll på vilka fordon som parkerats var och hur länge människor jobbat och var de befann sig någonstans. Själv har hon också varit plutonchef i Göta hemvärns underrättelsekompani där hon basat över såväl kvinnor som män.

Vi är många som inte vill släppa in killar i Lottakåren. Tyvärr brukar killar ofta ta över.

Ingegerd Hermond fortsätter bläddra i fotoalbumen. Som ung fotograferades hon också för en bok om flygvapnet. På bilden ligger hon ner i gräset och håller en kpist. Det är enda bilden där hon inte är iförd glasögon.

– Jag behövde inte dem när jag sköt. Jag var faktiskt jätteduktig på kpist. Jag var pricksäker och vann flera tävlingar.

Sverige var tidigt med att utbilda kvinnor att hantera vapen. Det gällde även flyglottor. I England fick kvinnor ladda kanoner, men inte avfyra dem. Ingegerd Hermond har själv vunnit flera pricksäkerhetstävlingar. Bild: Linn Bergbrant
Sverige var tidigt med att utbilda kvinnor att hantera vapen. Det gällde även flyglottor. I England fick kvinnor ladda kanoner, men inte avfyra dem. Ingegerd Hermond har själv vunnit flera pricksäkerhetstävlingar. Bild: Linn Bergbrant

Behövs Lottakåren fortfarande?

Sedan 1989 är det fullt möjligt för kvinnor att göra värnplikt på lika villkor som männen. Det låter förhållandevis sent, men Sverige var faktiskt det första landet i världen att öppna alla militära befattningar för kvinnor. Sist ut var stridspilot och ubåtstjänst. Ingegerd Hermond är dock övertygad om att det fortfarande behövs en försvarsorganisation enbart för kvinnor.

– Vi är många som inte vill släppa in killar i Lottakåren. Tyvärr brukar killar ofta ta över. Vi ser så många unga kvinnor som har vuxit genom att få ta plats i vår egen kvinnliga organisation, säger Ingegerd Hermond.

En grupp som är sammansatt av både äldre och yngre fungerar bättre än en grupp som är mer homogen.

Lottakåren har som ambition att stärka och utbilda kvinnor inom ett område som av tradition har dominerats av män. Även om jämställdheten har ökat med åren finns det fortfarande en del kvar att göra. Varje dag arbetar cirka 20 000 personer inom Försvarsmakten, men bara 18 procent är kvinnor. Bland officerare och specialistofficerare är andelen ännu lägre. Där handlar det om 7 procent kvinnor.

– En grupp som är sammansatt av både äldre och yngre fungerar bättre än en grupp som är mer homogen. På samma sätt får du en bättre sammansatt grupp om det finns både kvinnor och män. Vi lottor behövs fortfarande som ett viktigt komplement, säger hon.

Då som nu är allt arbete frivilligt, men numera går det att få viss ersättning för förlorad inkomst under tiden man engagerar sig via Lottakåren. På Ingegerd Hermonds tid tvingades hon ta semester eller tjänstledigt utan lön från jobbet på resebyrån. Längre utbildningar planerade hon alltid in under sommarsemestern.

Tar tid att bli färdigutbildad

I dag är Ingegerd Hermond en av fyra lottor i landet som turas om att ansvara för en telefon och en frågemejl. De kallas för medlemsrådgivare. Just det här är hennes beredskapsvecka, så medan hon pratar med oss har en kollega fått i uppdrag att sköta hennes jobb ett par timmar.

Nästan alla som söker sig till oss vill bli underrättelseassistenter. Det är mycket prat om sådant nu.

Många nya lottor vill göra skillnad på direkten, men Ingegerd Hermond får ofta förklara att det tar tid att bli färdigutbildad. Inom den civila delen går det lite fortare, men den som väljer den militära vägen får räkna med två eller tre år. Om man inte gjort värnplikt är första steget en grundkurs där man lär sig hantera vapen och gå i uniform. För att kvalificera sig till kursen måste man springa två kilometer på 11 minuter och 35 sekunder. Man måste också klara att bära tung packning.

– Nästan alla som söker sig till oss vill bli underrättelseassistenter. Det är mycket prat om sådant nu. Då får du räkna med tre år och du måste vara van att studera och söka samband, säger Ingegerd Hermond.

Underrättelsearbetet kan till exempel handla om att undersöka fiendens stridskrafter. Vilka stridsvagnar har de, vad väger de och vad har de för bemanning? Om en kolonn är på väg mot Sverige gäller det att reda ut vilka tänkbara vägar de kan ta och hur mycket vikt olika broar klarar. Materialet sammanställs sedan och skickas uppåt i organisationen.

– Om du är kille och vill bli underrättelseassistent eller gå någon annan av lottornas utbildningar kommer du till mig så ska jag hjälpa dig. Men medlem i Lottakåren blir du inte, säger hon.

För att få bli medlem i Lottakåren krävs det att du är svensk medborgare eller har ett svenskt personnummer. Du måste också vara kvinna. Lottakårens utbildningar är dock öppna för både kvinnor och män. Bild: Linn Bergbrant
För att få bli medlem i Lottakåren krävs det att du är svensk medborgare eller har ett svenskt personnummer. Du måste också vara kvinna. Lottakårens utbildningar är dock öppna för både kvinnor och män. Bild: Linn Bergbrant

Innan hon lämnar kårlokalen låser Ingegerd Hermond noga om sig. Så fort hon går gatan fram dras nyfikna blickar genast till hennes kamouflagegröna uniform. När hon passerar en skola avstannar leken. Några kommer fram till staketet.

– Hej militären! ropar ett barn.

Ingegerd Hermond vinkar glatt tillbaka. De tre guldfärgade stjärnorna på kragen skvallrar om hennes militära grad.

– Jag var löjtnant tidigare, men nu är jag kapten. Det är fortfarande ganska ovanligt med kaptener i Lottakåren. Jag är stolt över att vara en av dem.

LÄS OCKSÅ: Detta är din plikt – om kriget kommer

LÄS OCKSÅ: Rusning till landets frivilligorganisationer

LÄS OCKSÅ: Krisberedskap i fokus i nytt SVT-program

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här