Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anton Hellström är krönikör i Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg känns vilset bland myterna

”Det som stör mig är känslan av att allting bra den här staden kan åstadkomma redan hänt. Borgerliga fasoner har letat sig in överallt och jämnat till gatorna”, skriver Två Dagars krönikör Anton Hellström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är något som skaver här i staden. I Göteborg. Ordvitsarnas hemstad. Den lilla sillabiten i väst. Det har pågått under en lång tid, sakta men säkert. Inte är det vädret, inte är det ljuden och inte heller luften. Det mesta är sig likt. Men bilden på en moderat politiker poserandes framför Göteborgs mest signifikanta skyline, kranarna nere i hamnen, triggade mig. Någonting måste göras och det snart.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Spårvagnen åker sin karaktäristiska, långsamma, färd genom staden, Feskekörka står där den står och en halv special trycks mot mitt ansikte av en go och tjôtglad man när jag kliver av vagnen på Järntorget. Min blick letar sig upp mot Folkets Hus, vidare mot biografen Draken. Jag tänker att där, precis där, ska det stå. Hotellmogulen Petter Stordalens nya hotell. Det kommer byggas vid Draken. Den magnifika Mr. Stordalen. Jag hade kunnat skriva en krönika enkom för att hylla Sir Stordalen. Kanske har det att göra med att han som uttalad kapitalist ofta pratar om vikten av att betala hög skatt och att han föraktar de som flyr från den. Oavsett anledning så pirrar det alltid till när han kommer på tal. Men nog om king á la king, ohlala look at him, Herr Stordalen. Det som stör mig är känslan av att allting bra den här staden kan åstadkomma redan hänt. Borgerliga fasoner har letat sig in överallt och jämnat till gatorna.

När Göteborg är samtalsämnet har jag alltid refererat till händelser, rörelser, personer och platser som skapades och verkade för längesedan. Arbetarna på Arendalsvarvet, Blåvitt på 80-talet, husokuperingarna i Haga, en stark socialistisk anda och så vidare. Helt enkelt sådant som jag är för ung för att ha haft någonting att göra med, men som är mitt arv. Idag känns staden vilsen bland myter och nya tappra försök till förnyelse.

Nu är det slut med det. Kan vi bygga en ny skyline, ett nytt arv? Vi kan inte längre stoltsera med att vi inte är dryga som Stockholmare eller en klassisk arbetarstad. Däremot kan vi kämpa tillsammans, ta små steg, släppa jante, åka spårvagn, starta nya band i stökiga replokaler, bryta några regler, kolla lite här och lite där, oj där är du, du var snygg. Hitta spetsen igen. Inte vandra i redan upptrampade spår. Snart är det för sent, ingen återvändo. Moderaterna kan få posera framför de förgångna kranarna, jag bryr mig inte längre. Varvsarbetarnas avkommor blir receptionister, städare och piccolos. Hetingen Petter Stordalens nya hotell ovanpå Draken blir en ny och fin skyline. Då är allt frid och Freud.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Aktuell med föreställningen "KonstAB fortbildningsdag", 14 och 15 september på Kvartersscenen 2lång.

LÄS MER: Stordalen bygger storhotell vid bio Draken

LÄS MER: Lättare att få ölsponsor än plats på BB

Läser:

Fyrahundrafyrtio år av Lina Ekdahl

Äter:

Kimchi, gör det du också.

Gör:

Går på lägenhetsvisningar. Hör av dig om du vill byta.