Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Ett år som inte liknar något annat

Coronapandemin har nu pågått så länge att vi vant oss vid att hålla avstånd, hörsamma restriktioner och sprita händerna. Samtidigt börjar minnesbilderna av hur det var när viruset kom redan att blekna. Vi lät GP:s fotografer välja sina bästa bilder från pandemins första 200 dagar, som en påminnelse om en underlig tid.
BILDER: Robin Aron, Stefan Berg, Olof Ohlsson, Meli Petersson Ellafi, Anders Ylander TEXT: Ulf Roosvald
Liseberg, 24 april. På ett öde Liseberg ligger en ouppackad Lisebergskanin, liksom mumifierad i väntan på att bli uppväckt. Restriktionerna som innebär att Liseberg inte tillåts ha öppet har gjort staden lite tråkigare för göteborgare och besökare – och gör att nöjesparken kommer att gå miste om över en miljard kronor i intäkter. Bild: Olof Ohlsson
Bananpiren, 3 april. Världens första drive-in-biograf öppnade i New Jersey 1933 och hade plats för 6 000 bilar. Göteborg fick sin första 2020 och tog emot 50 besökare, i glest parkerade bilar på Bananpiren. Filmen som visades var ”The Peanut Butter Falcon”. Filmvisningen följdes av fler, liksom streamade konserter. Bild: Anders Ylander
Mölndal, 4 maj. Avdelning 227 på Mölndals sjukhus hade före pandemin fem intensivvårdsplatser. Under våren utökades kapaciteten till 18 platser. Här vårdades de allra svårast sjuka, under förhållanden som alla var ovana vid. Personalen arbetade i skyddskläder, i fyratimmarspass, utan möjlighet till pauser för toalettbesök eller ens för att dricka vatten. Bild: Olof Ohlsson
Ängelholm, 23 augusti. Under 2020 har vi alla varit tvungna att bli kreativa för att över huvud taget kunna träffa äldre släktingar. Ulla Hultqvist fyller år, och hennes familj har kommit från Göteborg för att fira med tårta på coronasäkert avstånd i trädgården i Ängelholm. Regnet öste ner – men att gå in var inget alternativ. Bild: Robin Aron
Jonsered, 21 maj. Systrarna Linda Johansson och Lija Henriksson har inte fått träffa sin pappa Ragnar Johansson på äldreboendet på Jonseredsgården sedan besöksförbudet trädde i kraft den 1 april. Med hjälp av ett nytt arrangemang – dubbla plexiglasskivor och utomhus – kan de till slut träffas och prata lite. Bild: Anders Ylander
Majorna, 21 augusti. Ann Sehlstedt, flamencodansare på Danzlagret. Pandemin och restriktionerna strypte snabbt och effektivt Ann Sehlstedts möjligheter att utöva sitt yrke. Inga dansföreställningar, inga resor till Spanien för att fortbilda sig. Kulturen hör till de branscher som drabbats allra hårdast under året. Många har svårt att förstå varför just teatersalonger och konsertlokaler begränsas medan köpcentra och restauranger tillåts ha öppet. Bild: Robin Aron
Danmarksterminalen, 29 april. Petra Näsholm, supervisor i restaurangen, och Camilla Hamberg, assisterande servicechef, letar efter resenärer på Stena Jutlandica. I augusti kom siffror som visade att 83 procent av de anställda i den svenska resebranschen permitterats. Genomsnittet i Sverige är 12 procent. En tredjedel av de anställda inom resebyråer och arrangörer har blivit varslade eller uppsagda. Bild: Stefan Berg
Partille, 17 april. Begravningen av 86-åriga Gunborg Fransson var den första ceremonin som genomfördes i Kvastekulla griftegårds nya tältkapell, som gör det möjligt att genomföra ceremonin utomhus. Tältet – eller ”kapältet”, som kyrkogårdspersonalen kallar det  rymmer sittplatser för 45 personer. ”Vilket koncept egentligen. Det borde fortsätta efter coronapandemin också”, sa sonen Per-Arne Fransson. Bild: Meli Petersson Ellafi
Hvitfeldtska, 3 juni. Avgångsklasserna 2020 blev studenterna som aldrig fick nytta av sina balklänningar och frackar, som aldrig fick springa ut ur sina skolor och tas emot av hurrande nära och kära. På Hvitfeldtska överraskades ändå studenterna av en fullsatt skolgård: 174 pappfigurer hade tillverkats i hemlighet av eleverna i årskurs två, och försetts med kläder och foton av elever och lärare på skolan. Bild: Anders Ylander
Gamlestaden, 26 mars. Bilden på Marcus Svensson är tagen ur Göteborgs-Postens dokumentärfilm ”Hundra dagar”. Filmen visades på SVT1 i torsdags och går även att se på gp.se/hundradagar. I filmen möter vi bland andra Kamal som ombeds ringa ett sista samtal innan han förs in på intensivvårdsavdelningen, Jenny som blivit instängd i Madrid, sjuksköterskan Anna – och Marcus Svensson. Marcus är en av delägarna i restaurangkedjan Glenn Sportsbar och kämpar för att kunna driva sin krog vidare. Bild: Robin Aron

Partille, 23 mars. Per Åke Kürcman i Partille har hjärtsvikt och diabetes. Ungefär en gång i månaden får han besök av läkaren Shirin Pazireh och sjuksköterskan Sofia Billgren för provtagning. Det är högt uppskattat, låter han hälsa. Multisjuka äldre är en av de stora riskgrupperna för covid-19. Därför utökade Sahlgrenska och Närhälsan sina satsningar på att ge dem vård i hemmet. Bild: Olof Ohlsson
Östra sjukhuset, 18 maj. Stefan Skoglund arbetar på Östras bårhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. På bårhuset finns skåp av rostfritt stål där de döda förvaras. På varje dörr finns en plastficka och ett papper med namn och personnummer. En bårvagnstruck används för att lyfta in kropparna i skåpen. Kropparna finns kvar på bårhuset till dess att en begravningsbyrå tar vid och hämtar den döda i en kista för att föra kroppen till den sista vilan. Under mars, april och maj tog bårhusen emot 30 procent fler döda jämfört med förra året. Bild: Robin Aron
Östra sjukhuset, 24 mars. Fältsjukhuset sattes upp av försvaret i mars som ett svar på det ökade behovet av vårdplatser. Det tillfälliga sjukhuset kunde ta emot patienter och lätta på trycket på andra avdelningar, men kritiserades också för bristande patientsäkerhet och dålig arbetsmiljö. I augusti stängdes det. Bild: Robin Aron
Mollösund, 9 april. Kommer ni ihåg hur det var i påskas? Diskussionerna handlade om huruvida vi skulle eller inte skulle resa någonstans över påskhelgen. När coronaviruset spreds snabbare i Göteborg än på landsbygden blev frågan brännhet, inte minst i orter som Mollösund, som till stor del befolkas av och lever på fritidsboende. Urban Johansson lämnade Göteborg för sitt hus i Mollösund. ”Man är inte så exponerad här som i Göteborg. Jag håller avstånd till alla jag möter”, sa han i en paus under motionsrundan. Bild: Stefan Berg
Partille, 31 mars. Flera veckor in i coronakrisen behövde vi alla något som piggar upp tillvaron. På Furulunds ädreboende bjöd kulturskolan Partille på utomhuskonsert. Bild: Olof Ohlsson
Göteborg, 4 maj. Johanna Ohldin, ambulanssjukvårdare (till vänster), och Kajsa Hultberg, ambulanssjuksköterska (i bilen) tar hand om en patient. Smittorisken ställer höga krav på vårdpersonalen. Bild: Robin Aron
Kungstorget, 20 mars. Stadens hotell lider svårt av coronakrisen. Även verksamheterna i Saluhallen har under året sett kunderna försvinna i takt med att allt färre åker till sina arbetsplatser och går runt på stan. Bild: Stefan Berg
Långedrag, 23 mars. Göte Lindblad, 96 år sitter i frivillig karantän i hemmet. Normalt sett åker han och tränar i Friidrottens Hus tre dagar i veckan. ” Nu har jag inte varit där på åtta–tio dagar. Men nu ska jag gå ut och kratta löv och skräp i stället. Så bär jag det upp på bergstoppen. Det är 85 trappsteg. Det är också träning. Huvudsaken är att man rör sig. Den bästa medicinen för så gamla personer som mig är att få prata lite grand. Så det var bara roligt att du ringde," sa han till GP:s reporter. Bild: Robin Aron
Haga, 1 maj. De stora första maj-tågen är inställda på grund av coronapandemin. Men nätverket Socialistiska vårdarbetare trotsade smittan och genomförde ändå en demonstration – som slutade hemma hos regionstyrelsens ordförande Johnny Magnusson (M). ”Det har nästan aldrig varit viktigare att vi som vårdpersonal också engagerar oss politiskt”, säger läkaren Cecilia Verdinelli. Bild: Meli Petersson Ellafi
Hisings Backa, 15 september. Coronapandemin har gett a-kassorna mer att göra – och hos vissa har handläggningstiden mer än fördubblats sedan i mars. Mija Fransson har sjukpension, men majoriteten av den går till hennes skuldsanering. Hennes man Per Fransson har väntat på a-kassa i fyra månader. ”Vi har ju knappt haft råd att äta. När hunden blev sjuk gick jag och pantade smycken för att ha råd att betala veterinären”, säger Mija. Bild: Meli Petersson Ellafi