Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare och krönikör för Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt
Anton Hellström är konstnär och skådespelare och krönikör för Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Anton Hellström: En otrolig start på året – med Nordman

Det nya året började med oförglömlig kväll för GP:s krönikör Anton Hellström, när Nordman intog en halvtom bar och bjöd på sin låtskatt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nyårsdagen 2022. Regnet öser ner, jag och min vän Ossian glider in på en av få öppna barer. Det är mysigt och så känns det lite förbjudet att sitta på en bar denna dag. Anledningen till att vi är där är att Nordman, eller rättare sagt frontfiguren Håkan Hemlin, ska spela live. Det är vi ganska ensamma om, till och med vakterna är lite osäkra på om konserten ska bli av. Kanske för att Nordman även spelade dagen innan, på nyårsafton.

LÄS MER: Myllret av upplevelser som utgör en vänskap

Ett exemplariskt coverband inleder kvällen med ett gäng klassiker. Om man hade kunnat ge rockdrömmen ett ansikte hade de hamnat på förstasidan. De bjuder på en otrolig show trots förutsättningarna: en halvtom, bakfull, irländsk (till namnet i alla fall) bar, ösregn, dyr öl och ett par poliser som stryker runt och kollar så att ingen står upp och dricker. Känslan i rummet är att majoriteten av gästerna inte vet att Nordman ska framträda, vilket höjer stämningen ytterligare. Framme vid scenen står ett tomt bord, reserverat i namnet ”Brinkenstjärna”, Nordmans manager, men även skaparen av det historiska konceptet ”barturné för dokusåpakändisar” i början på 00-talet. Våra förväntningar är så klart höga. Och de blir inte direkt mindre när Nordman, med sitt karaktäristiska ärr snett över ögat, glider in i rummet. Ingen reagerar. Men för oss stannar tiden. Äntligen. Är. Stunden. Kommen. Vi klunsar om vem som ska föreviga kvällen: fråga om en selfie. Jag vinner. Om mitt minne inte sviker mig utspelar sig då följande scenario: med darrande steg rör vi oss mot deras bord, sen hinner jag knappt öppna munnen innan de slår ut med armarna och säger ”slå er ner här grabbar”. Så öppnar sig himlavalvet på självaste nyårsdagen.

LÄS MER: Det går att leva på sin konst – om man är smaklös

Öl beställs in, historierna avlöser varandra, klockan slår midnatt och sångaren i coverbandet välkomnar upp Nordman. Efter låtarna ”Ödet var min väg” och ”Ännu glöder solen” frågar han publiken om någon var här i går. Ett par tappra kvinnor ropar lite avmätt att de var det. Nordmans röst är skrovligare än vanligt och han måste ibland pausa för att orka sjunga. Ett uttryck som för mig gör konsten till ett måste och inte ett självupptaget val. Sen vrålar vi med i klassikerna ”Be mig” och ”I lågornas sken” innan det är dags för ”Vandraren”, eller som han själv uttrycker det ”låten ni alla väntat på”. Brinkenstjärna säger med en axelryckning att de varit på turné runt om i Sverige under hela december och att Nordman nu kan leva gott två månader nere i Gran Canaria. Jag vänder mig om och ser hur poliserna, som dröjt sig kvar misstänksamt länge, står och sjunger med i varenda ord.

Vid sista beställningen säger vi hejdå och tackar för låtskatten och början på det nya året med att köpa in en runda Eriksberg på flaska. Men så här i efterhand inser jag att det hade varit på sin plats med en guldklocka.

LÄS MER: Ett parti schack gör sig påmint

Äter: Snus.

Ser på: VM i dart från Ally Pally i London.

Gör: Jag var inne på konstnärsaffären Cornérs på Engelbrektsgatan. Ett perfekt ställe att hämta andan på och vila i historiens vingslag. Besök!

LÄS MER: Se in bakom kulisserna till Konstabs nya långfilm

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.