Skådespelarna i Lorry då, och i Lyrro nu. Nästan alla avsnitt (de tre första säsongerna) av Lorry finns tillgängliga i SVT:s <a href="https://www.oppetarkiv.se/" id="link-109859ea972720b39b881782f87463a8">Öppet arkiv</a>
Skådespelarna i Lorry då, och i Lyrro nu. Nästan alla avsnitt (de tre första säsongerna) av Lorry finns tillgängliga i SVT:s Öppet arkiv Bild: Adam Ihse

Det finns inget Lorry-gäng

1989 revolutionerade Lorry svensk tv-underhållning. 30 år senare ska samma koncept locka biobesökare på nytt, med delvis nya skådespelare. Kan det egentligen vara möjligt? Två Dagar försökte ställa frågan till Lorry-gänget – men upptäckte att det inte fanns ett gäng.

ANNONS
|

”Ja, man ju göra så... Men det är inte rätt”. ”Blanda inte in mig i vårt förhållande”. ”Och sen blir det svart. Eller jag vet inte.”

Tre citat som etsat sig in i det kollektiva humorminnet. Och alla hämtade från tv-serien Lorry och uppföljarfilmen Yrrol. Citat som trots att de snart har 30 år på nacken inte har förlorat sin glans.

– Det är fantastiskt att de överlevt. Det händer att det är folk i min dotters ålder, som är 23 år, som kommer fram och drar gamla citat, säger Peter Dalle, som regisserar och har skrivit manus till den nya långfilmen Lyrro – ut- & invandrarna, som har premiär den 19 oktober.

ANNONS

Som namnet antyder handlar det om en uppföljare till tv-serien Lorry och långfilmen Yrrol.

29 år efter tv-premiären ska alltså seriens huvudupphovsman återvända till miljön som då var närmast obligatorisk tittning för Svenssons – och samtidigt närmast revolutionerade för vad man kunde skämta om på bästa sändningstid i Sveriges television.

Men kommer det att funka? Finns det ett bäst-före-datum för humorn eller väntar igenkännandets glädje när några av originalskådisarna från Lorry samsas med bland andra Nour El Refai, Sanna Sundqvist och Björn Gustafsson?

Björn Gustafsson, Johan Ulveson, Suzanne Reuter, Peter Dalle, Sanna Sundqvist, Henrik Dorsin, Claes Månsson och Patrick Ryborn (producent) under inspelningen av filmen <em id="emphasis-61b75fb1b5b64b439dc36661f0236948">Lyrro – ut &amp; invandrarna</em>.
Björn Gustafsson, Johan Ulveson, Suzanne Reuter, Peter Dalle, Sanna Sundqvist, Henrik Dorsin, Claes Månsson och Patrick Ryborn (producent) under inspelningen av filmen Lyrro – ut & invandrarna. Bild: Adam Ihse

När skådespelarna samlas för att presentera den nya filmen reagerar man inte det minsta på att originaluppsättningens Dalle, Johan Ulveson och Claes Månsson skulle vara särskilt åldrade – däremot är de slående hur unga de ser ut för den som letar upp gamla Lorry-klipp.

En helt ny satirisk humor

Att säga att Lorry var en omedelbar succé när det första avsnittet sändes den 19 oktober 1989 vore att överdriva en smula. Tittarsiffrorna var bra, men något annat var inte att vänta på bästa sändningstid i det sena 1980-talets tv-landskap.

Det verkliga lyftet kom först i och med den fjärde och sista säsongen 1995, då tittarsiffrorna ofta låg över 1,5 miljoner.

Men sketcherna och de återkommande karaktärerna har visat sig ha seglivade kvaliteter. På Youtube finns ett gediget arkiv med Lorry-sketcher, många med uppemot 100 000 visningar och på SVT:s öppet arkiv finns samtliga säsonger tillgängliga för tittning.

ANNONS

När man tittar på dem i dag, är det lätt att uppfatta humorn som relativt bred och inbjudande. Åtminstone jämfört med den så kallat ironiska humorn, som fick sitt genombrott i mitten på 1990-talet.

Men det är att bedra sig. Lorry var ett slags helt ny satirisk humor på sin tid. En humor som roade, men också upprörde.

Johan Ulveson
Johan Ulveson Bild: Karin Törnblom

– Vi hade ingen referenshumor, utan var mer inkluderande än humorn som kom på 1990-talet. Men samtidigt hade vi en hårdare humor än exempelvis Galenskaparna. Eftersom vi kom från teatern hade vi nog en mer sparsmakad, naturalistisk och realistisk spelstil, säger Johan Ulveson.

I en av de tidiga sketcherna, utformad som ett fiktivt reklaminslag, presenterar en 50-talsstylad Lena Endre glatt och obekymrat rengöringssprayen ”Håll Sverige rent”. Hon börjar med den smutsiga disken hemma i köket, sedan köksbordet – allt blir skinande rent –och slutligen en städare av utländsk härkomst, som försvinner som genom ett trollslag samtidigt som Endre glatt utropar ”All skit försvinner”.

En del tv-tittare missförstod till stor del skämtet med folkhemsrasismen, och anmälningarna till Radionämnden (numera Granskningsnämnden) flödade in. Nämnden fällde sketchen med motiveringen att den ”bröt mot demokratibestämmelserna”.

Även Johan Ulvesons milt uttryckt översexuella scoutledare Farbror Bosse väckte en hel del ilska.

ANNONS

– Att man gör humor som upprör folk är oerhört väsentligt, det handlar om yttrandefrihet. Men jag tror inte att vi hade kunnat göra Farbror Bosse i dag, säger Johan Ulveson.

Kom till av en slump

1989 hade SVT bestämt sig för att göra ett nytt satirprogram. Kjell Sundvall, som senare skulle slå igenom rejält med långfilmen Jägarna, var kontrakterad som regissör, och huvudrollerna skulle spelas av Ulla Skoog och Helge Skoog. Men på grund av fullspäckade scheman blev serien aldrig av. SVT hade alltså en tablålucka att fylla, budgeten var redan satt, Kjell Sundvall stod beredd med kameran och Ulla Skoog var redo.

Sundvall ringde Johan Ulveson, som han gärna ville jobba med, och tog in Peter Dalle för att skriva manus. Men Dalle själv ville helst skådespela, och föreslog dessutom sina gamla kompisar Lena Endre och Claes Månsson.

Peter Dalle
Peter Dalle Bild: Ivan da Silva

Så ur en tom tablå-lucka föddes Lorry. Helt utan någon genomtänkt humorideologi eller inriktning. Namnet togs från ett ökänt och bedagat danspalats i Sundbyberg, och bland de första manusförfattarna märks bland andra Rolf Börjlind, Carsten Palmaer och Sven Hugo Persson. Kjell Sundvall regisserade de tre första säsongerna, sedan tog Peter Dalle över registolen och skrev också merparten av materialet.

Peter Dalle, den förre systemprogrammeraren som läst data på universitetet och jobbat som reseledare, tog med åren ett allt starkare grepp om Lorry.

ANNONS

Vad utmärker Lorry-humor?

– Vi kommer ju från teatervärlden och träffades på scenskolan. Så när vi jobbar blir det ofta att vi skapar och bygger upp små pjäser. Därför passar sketchformatet bra. Det är också ett bra format för att berätta om vår samtid. Mycket annat i svensk humortradition, som Hasse & Tage, Galenskaparna och Magnus & Brasse kommer från studentspexen, men vi kommer från ett helt annat håll, säger Peter Dalle.

Claes Månsson
Claes Månsson Bild: Karin Törnblom

Claes Månsson, som också är med i den nya filmen, säger:

– Vi var ju inte de coola killarna. Vi var töntar som hade svårt att få tjejer, åtminstone i sketcherna. Vi gick aldrig ut och slog oss för bröstet och sa att vi var bäst, som generationen efter oss gjorde. De kom ofta från stand up-scenen, och där var det mycket hårdare. Vi slog alltid underifrån, säger Claes Månsson.

Förutom de rent humoristiska sketcherna, som verkar vara de som etsat sig fast hårdast i tittarnas minne, fanns det ofta också små korta ångestdrivna relationsdramer, i rakt nedstigande led från Bergman och Norén, och Stefan Sauk var med sitt inslag Tillfälligt avbrott ett slags förtida och humoristisk Joakim Lamotte. En intensiv ”sanningssägare” som i monologform talade direkt till tittaren genom kameran.

ANNONS

Filmen förväntas röra upp känslor

Liksom både Lorry och Yrrol bygger Lyrro – ut- & invandrarna på en samling sketcher, även om det den här gången finns en något mer sammanhållen grundstory. I korta drag handlar det om svenskar från norr som vill flytta till södern för solbränna, och flyktingar från syd som vill norrut.

Peter Dalle är beredd på att även den nya långfilmen kommer att röra upp känslor.

– Det vore konstigt om man gjorde ett humorprogram eller en humorfilm där inte några blir upprörda. Då har man gjort något fel.

Själv spelar han i nya filmen en patriotisk ”Sverige-vän”.

– Honom kommer jag säkert att få en del skit för. Det räknar jag med.

Ambitionen med filmen är att försöka spegla samhället och omvärlden med samma träffsäkra satir som tv-serien Lorry gjorde.

Och även om både samhället och humorlandskapet förändrats sedan dess, finns det uppenbara likheter. 1991, under Lorrys verkliga glansdagar, härjade Lasermannen och Ny Demokrati bildades. Hösten 2018, när filmen Lyrro går upp på biograferna, marscherar nazister på svenska gator och kandiderar till riksdag och kommunfullmäktige. Den gamla sketchen där Johan Ulveson spelar en synskadad nazist som är tillsammans med en romsk kvinna känns med andra ord minst lika aktuell nu som då.

– Då var nazisterna på något sätt lättare att skoja om, för på den tiden var de inget hot på allvar. Men det är svårt att betrakta sin samtid. Ofta måste man ha några års distans, säger Johan Ulveson.

ANNONS

Har humorn förändrats?

Andra sketcher, som när Claes Månsson och Johan Ulveson ska sätta ihop en stereo medan deras fruar ska ut på krogen, känns faktiskt mer samtida nu än när de spelades in.

– Jag kommer ihåg att jag tyckte den sketchen var lite svår, och undrade om folk skulle förstå den. Men nu, när man pratar om begrepp som mansplaining och att killgissa, så är den plötsligt väldigt begriplig. Och kanske ännu roligare nu än då, säger Johan Ulveson.

Hur har humorn förändrats sedan ni började?

– Egentligen är det inte humorn i sig som förändras, utan kontexten för humorn. En människa som uppfattades som rolig på 1500-talet skulle uppfattas som rolig även i dag, säger Peter Dalle.

Johan Ulveson:

– Allt handlar om att folk ska tycka att det man gör är kul, att hitta sin väg till skratten. Så på det sättet har inget förändrats. Däremot finns det en lättkränkthet idag, som inte riktigt fanns när vi började.

Lorry har haft premiär på Oscarsteatern i september 2001. Lena Endre, Johan Ulveson, Claes Månsson, Suzanne Reuter, Tina Ahlin och Peter Dalle i bild
Lorry har haft premiär på Oscarsteatern i september 2001. Lena Endre, Johan Ulveson, Claes Månsson, Suzanne Reuter, Tina Ahlin och Peter Dalle i bild Bild: Jessica Gow

Att Peter Dalle väljer att väcka Lorry-konceptet ur sin dvala handlar inte bara om nostalgi eller att det är en ”kul grej”. Det finns också en krass, ekonomisk kalkyl bakom att använda sig av ett redan etablerat och starkt varumärke. För filmerna Peter Dalle regisserat har haft allt svårare att nå en storpublik.

ANNONS

Långfilmen Yrrol från 1994 gjorde succé med hela 469 000 biobesökare. Även Ogifta par, som på många sätt red på Lorry-vågen, med just Peter Dalle, Lena Endre, Suzanne Reuter och Johan Ulveson i huvudrollerna, kan räknas som en succé med sina 371 000 besökare.

Filmen Skenbart, från 1997, fick fina recensioner och hade en stjärnspäckad rollista, med bland andra Gösta Ekman, Robert Gustafsson och Lena Ekman, men antalet biljettköpare sjönk ändå. Den svensk-tyska historiska thrillern En fiende att dö för, från 2012, får med sina 22 000 besökare ses som en rejäl missräkning, även medräknat den så kallade biografdöden.

Gänget som inte existerar

Men det är inte första gången Peter Dalle och de andra återvänder till det inarbetade Lorry-konceptet. Under 2001–2002 fick flera av sketcherna nytt liv i form av en revy på Oscarsteatern i Stockholm.

Och kanske är det just som ett varumärke man ska betrakta Lorry och efterföljarna Yrrol och Lyrro.

För även om omgivningen gärna vill prata om ”Lorry-gänget”, på samma sätt som Killing-gänget, Monty Python, Grotesco eller Galenskaparna, så har det egentligen aldrig handlat om ett sammansvetsat gäng eller humorkollektiv.

Går det ens att prata om ”Lorry-gänget”?

– Vi har aldrig varit ett gäng. Lorry blev till av en slump. Och sedan har flera av skådespelarna återkommit, säger Peter Dalle.

ANNONS

Claes Månsson håller med:

– Nej, vi var eller är inget ”gäng”. Ingen av oss har jobbat med Lorry på heltid, och vi har egentligen inte jobbat ihop sedan 2002. Jag trodde nog inte att det skulle bli något mer, men blev glad när Peter Dalle drog igång det här projektet.

– Vi träffas inte så ofta och umgås inte så ofta, säger Johan Ulveson. Vi har inte heller varit beroende av varandra, utan hela tiden gjort egna saker. Det är Peters projekt, hans lilla universum. Däremot tror jag att vi, åtminstone i början, har haft en påverkan på hur han skriver och vilka ämnen han tar upp.

Lorry 1992: Gunnel Fred, Peter Dalle, Claes Månsson, Suzanne Reuter och Johan Ulveson. Nästan alla avsnitt (de tre första säsongerna) av Lorry finns tillgängliga i SVT:s <a href="https://www.oppetarkiv.se/" id="link-fdbca9d6306ff67c55e827b46a5625a7">Öppet arkiv</a>
Lorry 1992: Gunnel Fred, Peter Dalle, Claes Månsson, Suzanne Reuter och Johan Ulveson. Nästan alla avsnitt (de tre första säsongerna) av Lorry finns tillgängliga i SVT:s Öppet arkiv Bild: Björn Edergren/SVT

Ännu mer rättframt uttrycker Susanne Reuter det, i SVT:s kortdokumentär ”Fyra minuter om... Lorry”. Hon var med redan från början och medverkar också i den nya filmen, bland annat i sin paradroll som flygvärdinna.

– Lorry var ett program med sketcher som Peter Dalle har skrivit. Och då hoppas jag att folk förstår hur genialt det är.

Om humorn håller så bra att den kan peta upp Lyrro – ut- & invandrarna på biotoppen i höst återstår att se. Under oktober kommer filmen att få konkurrens av bland annat First Man, med Ryan Gosling som astronauten Neil Armstrong, Halloween, där Jamie Lee Curtis återvänder till ett sista försök att mjölka ur skräckklassikern, och The Girl in The Spiders Web, där Lisbet Salander återvänder till vita duken. Det är alltså inte bara Peter Dalle som lutar sig åt det bekanta och redan inarbetade den här biohösten.

ANNONS

– Att göra film är som att göra en sås, säger han. När man stått och smakat av och kryddat fram och tillbaka i tre timmar vet man till slut inte hur såsen smakar. Så jag har ingen aning.

Vad betyder Lorry för dig?

Sanna Sundqvist, skådespelare i Lyrro – ut- & invandrarna, som fick sitt genombrott i Torka aldrig tårar:

– Jag har nog sett Yrrol 50 gånger. Vi hade den på VHS när jag var liten, så det är nästan en del av uppväxten.

Nour El-Rafai, komiker och skådespelare i Lyrro – ut- & invandrarna:

– Lorry och Yrrol är ju svensk humorhistoria. Jag har ju hört en massa citat, som jag inte ens visste var därifrån. Så Peter Dalles humor har visat sig hålla länge.

Björn Gustafsson, skådespelare och komiker som med Lyrro – ut & invandrarna gör något av en comeback för svensk publik:

–För mig handlar den här chansen bara om att få jobba med Peter Dalle, mannen bakom Skenbart, den roligaste film som gjorts i Sverige – inte om att det är en fortsättning på Lorry.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS