Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Anton Hellström är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt
Anton Hellström är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Anton Hellström: Det är krögarna det är synd om – inte mig

”Nej, det är inte synd om mig. Jag behöver inget stöd. Kanske ett armstöd på min barstol. Det är krögarna det är synd om. Jag klarar mig.”, skriver Anton Hellström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är inte min vardag som har förstörts på grund av restriktionerna. Jag vill att blickarna riktas bort från mig. Jag vill att vi alla zoomar ut. Det är inte mig det är synd om, det är krögarna. De befinner sig i en stor kris. Jag befinner mig inte i någon stor kris. Jag är inte otålig för min skull.

För mig spelar det ingen roll när de lokala krogarna stänger nuförtiden. Stänger de 20.00? Då går jag hem 20.00. Öppnar de 14.00? Då är jag där 14.00. Jag kan gå hem 19.00 också för den delen. Eller 22.30. En gång gick jag raka vägen hem 21.42. Då var det ingen pandemi. Jag behövde bara gå hem. Tänk inte på mig. Tänk på krögarna. Det här handlar inte om mig. Det handlar om Er restaurangägare. Jag kan gå hem. Ja, jag kan hem. 19.30? Absolut. Då går jag hem. Jag kan gå hem till dig om jag visste var du bodde. Jag hade kunnat gå hur långt som helst för att komma hem till dig. Både bokstavligt och bildligt talat. Du hade kunnat visa mig en karta och pekat ut exakt var det är du bor. Då hade jag kunnat räkna ut hur lång tid det kommer ta för mig att gå från krogen hem till dig. Just dig. Jag är hos dig 20.32. Öppna inte.

LÄS MER: Det borde finnas ett sjömansreservat

Jag hade kunnat gå hem till dig och bara vara. Med förutsättning att du släppte in mig. Jag måste bli insläppt. Jag hade kunnat leta efter saker i ditt förråd. Om jag inte blev insläppt. Jag hade i smyg kunnat påbörja bygget av en bar i ditt förråd. Du hade kunnat servera mig, i din alldeles egna bar som jag har byggt. Jag hade lagt oåterkalleliga timmar och enligt mig en ansenlig summa pengar på att få det fint i din bar. Tillsammans kan vi skapa något stort, vår alldeles egna pubkultur. Kulturen är också i kris. Vi kan improvisera. Improvisationsteater i din bar. Scenen vi spelar är alltid densamma; du är krögare, jag är hungrig. Ett skådespel ingen annan vill vara en del av. Ett ställe bara vi två känner till. Och så ska det förbli. Jag hade kunnat se dig rakt i ögonen och sagt: det är dig det är synd om. En krögare måste få kröga och det är jag som har byggt baren. Jag vill bli serverad av dig. Du är min krögare nu och som tidigare sagt, så ligger det en ansenlig summa bakom bygget. Dessutom har vårt teaterkollektiv redan börjat få förfrågningar om gästspel. Vår ensemble bestående av dig och mig behandlar ämnen såsom; klass, identitet och utanförskap. På kultursidorna skrivs vi upp, men ingenstans har vi att spela.

Allt detta. Vårt stora teateräventyr. Det är tack vare restriktionerna. Så nej, det är inte synd om mig. Det behövs inget stöd. Kanske ett armstöd på barstolen. Det är krögarna det är synd om. Jag klarar mig. Jag har ju någonstans att gå: hem till dig.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Aktuell med podden ”Stefan och Thomas” och spelar in långfilmen ”Vernissage hos Gud”.

LÄS MER: Ingen titel kan rädda ett låtsasjobb

Ser på: Tv-serien ”Lupin” och kommer aldrig att bli av med min livslånga längtan efter att vara en illusionist.

Läser: Om matchfixning inför ett kommande projekt.

Gör: Läser på om olika schacköppningar för att hitta den optimala som passar min spelstil.

LÄS MER: Allt är så klart Håkan Hellströms fel

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.