Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Där hittade jag Kulturkalaset tusen gånger om

Carl-Einar Häckner reser till Edinburgh – denna gång utan rullväska.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Har ni varit på festivalen i Edinburgh? En vacker gammal stad i Skottland med slott, tinnar, torn, sten, whisky, fish'n'chips, Guinness, comedy, teater och dans. Så är det varje år i augusti när det är festival. Åk dit nästa år om ni vill ha Kulturkalaset gånger tusen. Festivalen har 4 800 föreställningar om dagen. I en hel månad. Jag siktar in mig på varieté och comedy.

Mina minnen snubblar runt i huvudet på mig när jag går ner för High Street där alla delar ut PR-blad om sina shower.

Konkurrensen är mördande.

Har själv spelat där tre säsonger och vet hur det är. Första gången 2004.

Då hade jag mina drömmar och ambitioner i en väska och ville ut i världen och var beredd att bära den väskan upp för långa stentrappor och kånka runt den på Edinburghs knöliga gator. En sån där Samsonite-väska med fyra hjul.

Föreställ er hur det är att dra den på hundratals år gamla, ojämnt runda kullerstenar. Jag har svurit över dom där förbannade väskorna och mig själv många gånger. ”Varför kan jag inte göra det enklare?” ”Varför ska jag vara så jobbig?” Ta med mig en halv trasig träförstärkt pappskärm från Sverige i en särskild transportväska för flyget. Bara för att den är snygg i sin bräcklighet.

Behövs den?

Nu är min natur långsammare. Mer medveten om vad jag gör med tiden.

Värderar den försiktigt, men kanske är jag också lite mer osäker över meningen med allt.

I nyheterna dras vi sakta ner i en absurd avgrund.

Tar paus från det på min minisemester och läser ”Världen av i går” av Stefan Zweig och känner mig fri, glad och dyster på samma gång, bland studenter som springer omkring på gatorna och skriker.

Hela tiden finns en stabil ljudbild i bakgrunden med en ständigt tutande säckpipa som låter. Eh...eeeeh..eh-ee…

Dom flesta jag frågar om Brexit tycker att det är komplicerat. En kvinna säger att hon vill stanna kvar. Hennes man vill lämna. En taxichaufför anser att allt bara är lögner och fejk och det går inte att lita på någon politiker överhuvudtaget. Han lägger deppigt ut texten om ett land på gränsen till sammanbrott.

Ger honom lite extra dricks bara för det.

Skyndar mig in på ett föredrag om glömda engelska komiker från varietéeran under för- och efterkrigstiden. Det är spännande och intressant. Blir glad när författaren Robert Ross berättar om dessa hjältar.

Nästa år kommer hans bok ut: ”Forgotten Heroes of Comedy”. Förordet skrivs av Terry Jones från Monty Python-gänget. Den boken kan vi se fram emot. För seminariet är underbart för en älskare av klassisk engelsk humor.

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell med gästspelet ”Tre Dagar” på Stora teatern, tillsammans med Varietéorkestern.

Ser på:

Youtube. Gräl och påhopp på varann från bröderna Gallagher i splittrade bandet Oasis. Och efter matchen-intervjuer med Pep Guardiola.

Läser:

”Världen av i går” av Stefan Zweig. Samt ”Oostende 1936 – Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll” av Volker Weidermann. Handlar om Stefan Zweig och hans kompisar. Kul att läsa i följd.

Äter:

Veganskt vietnamesiskt, italiensk mat och fisk med potatis. Korv. Förrätter och spansk tapas, Svensk husmanskost. Och smält ost.

LÄS MER: Jag har ett stort frågetecken i mitt ansikte

LÄS MER: Häckner: I drömmen knackar lokföraren på