Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anton Hellström är krönikör i Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Anton Hellström: Välkomna irritationen och ålderns höst

”Springer inte för att få bra kondition, utan för att förhoppningsvis någon gång i framtiden orka vara en gammal man. Orka stå med armarna bakom ryggen och blicka ut”, skriver Två Dagars krönikör Anton Hellström.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har sprungit ungefär fyra kilometer. Medel­tempot ligger på 5 minuter och 54 sekunder per kilometer. Smärtan pulserar i höger axel. Jag står på ­Mariaplan och flåsar, frustar och harklar mig. Framför mig går Gunnar. Han bodde på gården där jag växte upp. Jag konstaterar att han har sett exakt likadan ut i 30 år. Samma keps, jacka och bruna loafers. Rak i ryggen, lugn gångstil och med en hes men ändå tydlig röst. Själv har jag ställt mig framåtlutad med händerna på knäna och känner hur min kropp har åldrats. Njuter. Totalnjuter. Trivs väldigt bra med tanken på att bli äldre. Sakta falla in i något vackert. Springer inte för att få bra kondition, utan för att förhoppningsvis någon gång i framtiden orka vara en gammal man. Orka stå med armarna bakom ryggen och blicka ut. Kanske har jag en bok mellan händerna. Vem vet. Det är absolut ingen självklarhet. Att bli gammal. Jag njuter nu och orkar sen.

Ett rynkigt ansikte bär på spår från äventyr, skrönor, anekdoter, floskler och försägelser. Jag ser på riktigt fram emot mina rynkor och står var och varannan dag och inspekterar utvecklingen i mitt ansikte. Minns en gång för ett par år sedan när jag skymtade grått hår på skallen och blev glad. Det spelar ingen som helst roll, grått hår är ett resultat av att jag har levt, lustat och kämpat. Du får aldrig irritera dig på en gammal människa som är irriterad.

En gammal människa har all rätt att vara irriterad. Du ska vara glad om du blir det själv. Irriterad och gammal alltså. Försök att leva livet lugnt och stilla, du vill ju inte riskera att inte få bli gammal. Jäkta inte. Vila. Läs. Lär dig läsa och sen kan du lära dig något från läsandet. Läs för att lära, lär för att läsa. Läran om åldrandet. Lärd är vad du blir om du lär dig läsa och sen läser. Men först måste du lära dig läsa. Högläsning. Det är högläsning som gäller. Ät nyttigt, men inte för nyttigt för det ska synas att du levt. Livet måste sätta spår. Varje rynka ska kunna spåras tillbaka till en specifik händelse i livet.

Varje suck ska kunna härledas till ett minne. Om du är ung och läser denna krönika: fortsätt läs och känn stolthet över ditt kommande åldrande. För du ska veta att om du blir gammal, förbryllad och står med armarna bakom ryggen och händerna vilandes i varandra så är du lyckligt lottad. Välkomna sucken. Bjud in irritationen. Lyssna på den som läser. Häromdagen köpte min kompis en gungstol. Jag var där och provsatt. Den var grym.

Nu ska jag gå ut och i långsamt tempo röra mig planlöst runt i kvarteret. Rak i ryggen och händerna knäppta runt en bok. Dags att lära mig läsa.

Läser: Ett filmmanus som kan bli riktigt bra.

Ser på: Höstens annalkande med glädje.

Gör: Smider en hemlig plan som absolut ingen får veta att jag smider på.

LÄS MER: Anton Hellström: När kontanterna försvinner är allt över

LÄS MER: Anton Hellström: Alla borde vara som Joe Labero