Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anton Hellström är krönikör i Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Anton Hellström: Ingen ska komma senare än avtalat

”Har du någonsin bestämt en träff tre veckor fram i tiden och inte haft någon som helst kontakt med vederbörande? Bara dykt upp på plats när det var dags, som om allt annat vore otänkbart?” Två Dagars krönikör Anton Hellström tycker att överenskommelser har tappat vikt och betydelse.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nästan varje gång jag tvingats justera min livsåskådning har det varit på grund av en dramatisk händelse: ett stort bråk, dödsfall, födsel eller liknande. Ytterst sällan har det varit att något inte sker som gör att jag har behövt tänka om. Alltså en icke‐händelse. Men efter ett besök på den lokala baren skulle min värld vändas upp och ner. Det är först nu i efterhand som jag har reflekterat och förstått storheten i det som skedde.

Allt började med att jag och en vän skulle arrangera en afterwork på den lokala baren. Jag kallar baren för ”den lokala baren”, på samma sätt som man i daglig mun säger ”den lokala bankiren”, ”den lokala barberaren”, ”den lokala urmakaren” eller ”den lokala vattenmelonsmannen”. Hur som helst. Jag, min vän och ägaren av den lokala baren stod och diskuterade vilket datum som passade bäst för vår afterwork. Efter en kort men god överläggning beslöt vi oss för att ta ett datum tre veckor fram i tiden. Under mötet bestämdes även vilka låtar som vi tillsammans skulle framföra live. Vi skakade hand och gick belåtna ut från den lokala baren. Sen, i stilla ro, hände det som gjorde att vår vänskap med ägaren av den lokala baren var och är helt unik. Vi hade ingen som helst kontakt med honom under de kommande tre veckorna. Inga telefonnummer var bytta, ingen mejl, Facebook, Instagram eller sådan skit. Ingenting. Bara ett förnamn, handslag och full tillit. Tre veckor senare gick vi dit på utsatt datum och som om det vore den mest självklara saken i världen stod han redo! Låtarna var inövade, ölen hägrade framför oss och kycklingspetten låg i frysen.

LÄS MER: Anton Hellström: När kontanterna försvinner är allt över

Förstår ni hur unikt det är? En överenskommelse om en plats och en tid som ingen tvivlar på. Ingen dubbelkollar så att allt kommer funka eller om någon skulle vara sjuk. Tänk dig själv, har du någonsin bestämt en träff (måste inte vara med ägaren av den lokala baren) tre veckor fram i tiden och inte haft någon som helst kontakt med vederbörande? Bara dykt upp på plats när det var dags, som om allt annat vore otänkbart? Ägaren av den lokala baren bjöd oss på något otroligt vackert. Ett handslag är en deal och den ruckar du inte på.

Nu för tiden har överenskommelser tappat vikt och betydelse i och med att du alltid kan ändra förutsättningarna med ett textmeddelande eller samtal. Du kan meddela exakt hur sen du kommer bli. Det är fel. Du ska inte bli sen. Ingen kommer senare än avtalat. Från och med nu måste jag alltid kunna lita på att du är i tid till den lokala baren.

Ring mig absolut inte.

LÄS MER: Anton Hellström: Alla borde vara som Joe Labero

LÄS MER: Anton Hellström: Vikten av att sova i sin säng

Ser på:

”Vi som fick leva om våra liv” på Backa Teater med min 86-åriga morfar i en av rollerna.

Äter:

Lunchlådor, men känner hur jag knappt kan förlåta mig själv. Lunch äts ute. Det ska skrålas, diskuteras och munhuggas över en bit mat

Gör:

Hade av någon anledning bilen på tomgång när jag sop­sorterade. Började sedan tänka på hur mycket mer lockande det är att äga en stor bil som bränner mycket bensin än en som drar lite. En kittlande tanke.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Aktuell med en roll i ”Solsidan” i höst, samt med radioteatern ”Stefan och Thomas”, snart i P1.