Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anton Hellström är krönikör i Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Anton Hellström: Alla borde vara som Joe Labero

”Är du magiker? Trolla för oss. Är du gitarrist? Posera alltid med gitarr. Är du kock? Bär ständigt kockmössa och kniv.” Två Dagars krönikör Anton Hellström skriver om varför Joe Labero är hans förebild.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”The car is from 1932 and the Magic Master is from 1963” står det under en bild när jag scrollar på Instagram. På fotot poserar magikern och levnadskonstnären Joe Labero bredvid en gammal bil. Joe har alltid varit en inspirationskälla och en annorlunda förebild för mig. Det är inte magin eller trollerikonsterna som inspirerar, det är något annat som hänför mig. Mitt ute bland alla kändisar som öppnar sina hem och skalar av sina personligheter i syfte att visa sina ”riktiga jag”, så står Joe som en ensam representant för vad artisteri och kändisskap var förr. Ett heltidsarbete där du alltid är iklädd en roll, oavsett sammanhang. Är du magiker? Trolla för oss. Är du gitarrist? Posera alltid med gitarr. Är du kock? Bär ständigt kockmössa och kniv. Är du riktigt gammal? Tala hest och otrevligt. Fryser du? Gå in.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag vet att kändisar också äter gröt ibland, det måste inte alltid förtydligas. För ett tag sedan läste jag en intervju med en rappare. På frågan ”hur mår du just nu?” svarade han ”rätt bra, men jag är lite förkyld”. Sedan dess har jag inte lyssnat på hans musik en enda gång. Rappare är inte förkylda. Sluta vara så ärlig.

Joe däremot släpper aldrig rollen som magiker. Jag har sett flera intervjuer och tv‐inslag med honom som alla har en sak gemensamt: ingen lyckas nå fram till privatpersonen Lars Bengt ”Joe Labero” Roland Johansson. Alltid ett lager framför. Jag träffade honom faktiskt på tu man hand för några år sedan. Vi hade ett möte om att jag skulle designa en kortlek för honom. Mötet var under alla omständigheter seriöst och vi hade en ömsesidig respekt för varandra, men Joe var Joe, the Magic Master. Trollade fram visitkort, hade en kortlek i innerfickan, det skramlade från hans silverarmband och läderbyxorna satt där de skulle i soffan i Cadierbaren på Grand Hôtel. Vid ett tillfälle kallade han mig ”mister” och en servitris för ”madame”, precis som den ekvilibrist han är. Några dagar före vårt möte hade jag fått hans nummer via mail och jag ringde för att bestämma plats och tid. Han svarade inte så telefonsvararen gick på. På brittisk engelska förklarade Joes butler Albert att ”This is Albert, you have reached the Magic Master Joe Labero” och att han skulle ringa upp när han hörde meddelandet. Det är det här jag menar! Är du magiker så var det till 100 procent. Oavsett vad ditt skrå är måste du hitta din Albert som alltid är vid din sida, vart du än går.

För glöm inte att en magiker är en magiker är en magiker och bilen är från 1932.

LÄS MER: Jag saknar tiden när brats var brats

LÄS MER: Jag finner tröst i doktor Sten Stivert

Gör:

Vandrar omkring. Vilsen efter en lång spelperiod.

Lyssnar på:

Sing på Restaurang Aberdeens gitarrplinkande.

Ser på:

Allt annat än Banksy-utställningen på Galleri Fredstan.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Avslutade precis en trilogi scenföreställningar. Aktuell med radioteater-podden Stefan och Thomas.