Carl-Einar Häckner är krönikör i GP:s lördagsmagasin Två Dagar.
Carl-Einar Häckner är krönikör i GP:s lördagsmagasin Två Dagar.

Vi håller avstånd – för en bättre värld

Carl-Einar Häckner pratar med sin mor från hissen – men hunden har fått ett drömliv.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Med livet i min hand på natten i stjärnornas sken undrar jag över om jag får finnas kvar efter allt. Ska vi dö redan nu? Medan jag funderar på om jag andas normalt, om allt är som det ska, somnar jag. Sen vaknar jag glad när allt är som vanligt.

Jag får finnas en dag till. Hurra.

Nu sitter jag i en bil i Morup med min lindansös och hennes hund Matshka – en vilda-västern-fluff-hund från Moskvas svagt upplysta bakgator – på väg till hundskola. Matshkahunden är så väluppfostrad och fin. För två månader sen var vovven deprimerad och ville inte gå ut. Jag skrev om henne här. På kort tid har hennes matte och hon blivit riktigt tajta. Dom gör tricks, hälsar corona-hälsning och allt är som det ska vara – om du är hund. Ett drömliv på landet med tvåtimmarspromenader, skog, lukter och gräs att rulla sig i. Äta, sova, vakna och få klapp och kram och mat igen och mer promenad med fåglar och harar i ett böljande van Gogh-landskap som skiftar i färg och stämning med vädret.

ANNONS

LÄS MER:Hoppas farmor har rätt

Allt är perfekt för mig också med all denna tid jag har till Netflix, tv-serier, piano, Chopin, samtal med föräldrar på Facetime, skriva texter, öva trolleri, läsa böcker. Sen går jag till min replokal. På kvällen blir det ett glas vin. Sen somnar jag och sen vaknar jag mitt i natten och lyssnar på mitt bröst. Hur är det med andningen? Mår jag bra? Jag mår braaau.

Allt det vanliga är så skört. Insikten att det kan upphöra plötsligt. Kommer jag vara samma mig när vi kommit igenom? Kommer familjen finnas kvar? I går hälsade jag på mamma inne i stan. Ringde på och ställde mig inne i hissen med dörren på glänt. Väntade på att hon skulle öppna. Jag hade en ställt en påse med lite gott från affären utanför hennes dörr. Hon vill inte ha hjälp men jag vill hjälpa. Hon gick med på det.

LÄS MER:Plötsligt stod jag öga mot öga med maffiabossen

Jag är likadan. Vill inte böja mig för något regelverk. Men nu är jag mjuk som ett gummiband och gör som myndigheterna säger och blir irriterad när folk struntar i det. Jag vill att alla restauranger ska klara sig. Konstigt att låtsas att det är normalt när så många människor dör. En del människor är inte rädda alls. När mamma öppnade dörren såg jag bara hennes huvud. Hon stod med hela kroppen bakom dörren, lite böjd när hon tittade ut vid dörrposten. Vi skrattade åt det bisarra i att mötas så här. Jag i en hiss och mammas huvud som stack ut vid dörrhandtaget.

ANNONS

Min mamma är alltid rolig tycker jag. Jag vill träffa henne mer. Vi håller avstånd just nu. För en bättre värld.

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell på SVT den 2 maj kl 20.10 med föreställningen ”En Isbjörnssaga” från Aftonstjärnan.

Äter: Hirs, broccoli, och ärtor. Bra för immunsystemet.

Ser: ”Sincerely”, en ny standup-show med Louis CK. Grymt bra. Han håller sin nivå om man gillar hans humor.

Lyssnar: ”Främlingen” av Albert Camus i en underbar uppläsning av Shanti Roney.

LÄS MER:Jag visste inte att hundar kunde bli deprimerade

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS