– Du är ingen kommunist.
Så brukar mamma säga till mig när vi diskuterar. Nej kanske inte. Men vad är jag då? Jag vill rösta rätt. Jag vill ha solidaritet. Jag vill att samhället ska vara snällare mot de svaga, utsatta och äldre. Det är väl inte naivt att be för?
Det är svårt att rösta, för allt är en kompromiss och jakt på slogans, utan tid för reflektion och eftertänksamhet.
Jag har något instinktivt mot friskolor, religiösa sekter, fanatism, riskkapitalism, moderat snack och sko-sig-på-andra-mentalitet samt ekonomisk maktfullkomlighet.
Är jag KPML(r):are? Det vore förbjudet. De vill göra revolution. Såna människor finns fortfarande. Va! Tänk om jag är det? En man som kommer ut ur garderoben med en kpist i famnen.
– Mamma, är jag KPML(r):are?
– Men Carl-Einar, vad är det för dumheter? säger hon.
– Jag är ingen liberal, inte centerpartist och inte sosse. Inte höger. Vad är jag för nåt?
Jag förklarar för henne vad jag tycker och avslutar med att hylla radiogeniet Frank Gunnarssons kampvilliga satiriska texter och hållning.
Det blir tyst en stund.
Jag älskar mamma. Hon är skarp, snabb och sann. Hon har fött mig. Sett mig från början. Varit med hela vägen.
Efter segern löser vi alla världsproblem.
Jag ringer pappa. Han är också smart och mycket bra på att analysera. Han är dessutom bra på schack. Jag brukar coacha honom när han spelar på nätet i treminuterspartier. Jag stressar honom som fan att ta snabba beslut. När det är 40 sekunder kvar skriker jag:
– Tänk inte så länge! Är du senil? Går du på valium? Kom igen! För helvete!
Jag klappar händerna hårt i luften för att peppa honom.
Jag vill ju att han ska vinna. Det är det allt går ut på. Det funkar. Han vinner alltid oftare när jag är med och coachar.
Efter segern löser vi alla världsproblem. Nöjda går vi ut på hans balkong med varsitt whiskyglas i handen och tittar ut över världen som breder ut sig. Vi tillhör världen. Den tillhör oss. Vi skålar. I morgon blir allt bättre. När vi röstat för en bättre värld.
Pappa brukar säga att jag kunde vara kompis med Kim Jong-Un, Putin och Stalin med idéerna jag nyss föreslagit. Förstår inte vad han menar. Försöker bara hitta snabba lösningar, när jag återigen misslyckas med att komma ut som vänsterradikal inför mig själv.
Funderar på allt skoj som finns att göra medan tiden tills jag ska rösta rinner i väg. Det är som schackpartier där man förlorar om tiden tar slut. Klimatfrågan är viktigast. I grund och botten är jag nog humanist.
Läser: Jung och hans ideér. Personan, skuggan, masken. Och noveller av Stig Dagerman.
Lyssnar på: Nick Cave. Efter en utomjordiskt fantastisk konsert i Slottsskogen blev jag biten igen. Harrejävlar. Vad grym han är.
Ser: Såg färdigt ”Ozark”. Blev förbannad. Förstår. Sen såg jag färdigt ”Better Call Saul”. Bra. Värdigt. Min fantasi fortsätter.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
