Jämfört med syn, hörsel, smak och känsel – är inte doftsinnet lite åsidosatt?
– Det tycker jag också. Det är konstigt att doften inte får ta mer plats i vårt samhälle. Vi har musik, konst, mat – men dofterna får inte vara med. Man borde kunna blanda konstarterna och sinnesintrycken mycket mer än man vanligtvis gör. Men i Florens och Toscana har jag hittat en sådan kultur, en parfymkultur. Här blandar man och experimenterar hej vilt.
Du reser till Florens flera gånger om året. Hur kommer det sig?
– Jag har varit intresserad av parfym länge, men från början mest av de vackra flaskorna och förpackningarna, den snygga designen. Långt senare upptäckte jag den hantverksmässiga och traditionella tillverkningen av parfymer, och blev nyfiken. I Florens har jag hittat en riktigt gammal parfymmakarkultur, som är äldre än den som finns i franska Grasse, som annars är parfymens huvudstad. Egentligen bygger det på samma sak: botanik och kemi, men det är lite olika traditioner i Frankrike och Italien, och parfymerna blir lite annorlunda beroende på vad som växer i Toscana.
Och nu tillverkar du egna parfymer. Hur har det gått till?
– Först måste man skapa sig ett nätverk. Det är inte lätt att komma från Göteborg och försöka få kontakt med de etablerade parfymörerna, apotekarna, laboratorierna och kemisterna. Jag har knackat på och frågat, och till slut hittade jag min mentor, som förstod att jag var seriös och tog mig under sina vingar.
Hur gör man en parfym?
– Parfymoljan blandas med alkohol eller till exempel olja eller vax. Sedan bygger man upp parfymen med basnoter, hjärtnoter och toppnoter. Basnoterna är de dofter som känns i kläderna dagen efter, det kan vara exempelvis tränoter. Hjärtnoter är dofter som man känner efter en liten stund, medan toppnoterna ofta är citrus eller mynta. Det är de dofterna du känner när du sprejar parfym på en provremsa i butiken. Den doften kan försvinna efter några minuter.
Så det finns en risk med att välja parfym snabbt?
– Ja, man vill ju tycka om sin parfym även efter att toppnoterna försvunnit.
Liknar dina parfymer dem man köper i varuhusen?
– Moderna kommersiella parfymer tillverkas med kemiska ingredienser. Det måste inte vara dåligt, för vi har både god säkerhet och modern teknik. Men sättet jag har lärt mig är ett gammalt hantverk och man blir aldrig fullärd. En del dofter skär sig, en del gifter sig. Jag gillar lätta flyktiga parfymer. Doften ska komma som ett stråk ibland, lite överraskande. Jag jobbar nästan uteslutande med naturliga material från växtriket, ingredienser man har koll på. Efter en tid anmälde jag mig till en parfymtävling, instiftad av Florens kommun för att bevara konsten att göra parfym, och vann. Det var 2017.
Din segrande parfym doftade hö. Det är en doft som inte är självklart positiv.
– Gammalt hö kan ju vara dött och livlöst. Men friskt, nyslaget hö har en fantastisk doft. Friskt, somrigt hö var toppnoten för min vinnande parfym. I hjärtat fanns dofter av soltorkat, torrt hö.
Häromveckan tävlade du igen, i samma tävling, med en regndoftande parfym.
– Jag var en av tio finalister, men vann inte den här gången. Vi som tävlade fick dofta på en parfym gjord på ett recept från 1400-talet, och fick i uppgift att göra något utifrån den doften. Det var fantastiskt att bara känna den kopplingen till historien.
Vad händer framöver?
– Tävlingarna i Florens har gjort att mitt nätverk i Italien har stärkts. Jag kommer att fortsätta att importera parfymer men satsa ännu mer på att skapa mina egna.
