”Hörs jag?” ”Hör alla mig?” Att sitta i digitala möten påminner om när videokameror var ett nytt inslag i hushållen. Någon gick omkring med en enorm kamera på axeln och alla ägnade första halvan av inspelningarna åt att fråga om den som filmade filmade och om det hördes att de pratade. Eftersom jag sedan i mars jobbar hemifrån tillbringar jag mycket tid i Zoom. Där kan man trycka på en knapp och bli snyggare. Förut var det bara av eller på, men nu kan man dra en markör utmed en linje. Om man drar den längst högerut suddas nästan alla ansiktsdrag ut. Jag väljer tre fjärdedelar åt höger för en naturligare look.
LÄS MER:Ska vi ses eller är du fortfarande rädd?
Ibland bryts hemarbetet för en jobblunch med kollegor. När någon frågar vad jag gjort i veckan överraskar jag mig själv. En interaktion i någons kommentarsfält på Facebook eller ett möte med en granne vid återvinningsstationen refereras med inlevelse. Ovidkommande detaljer tas upp och sidospår vävs ut. Jag har tappat känslan för hur man beter sig i sociala situationer och känseln, när någon, med flackande blick, indikerar att det är så.
Om det är någon gång man ska sälja in idéer om att jorden är platt och styrs av en kriminell kartell med kopplingar till Hillary Clinton är det när människor är isolerade och mottagliga för budskap utanför boxen. När en stor del av intrycksbanken förmedlas via internet och allt roligt i den fysiska världen är inställt. I tablå-tv går en reklam för ett täcke med livsförändrande egenskaper. Människor i olika åldrar, samt Börje Salming, vittnar om hur täcket förändrat deras liv. Var och en sitter insvepta i täcket, som i en amerikansk film där de just blivit räddade från ett brinnande höghus och nu tar igen sig i foliefiltar under utryckningsfordonens blåljus.
LÄS MER:Det har inte blivit ett så annorlunda år
Via en social medieplattform har det kommit till min kännedom att änglar skickar personliga meddelanden till oss med hjälp av siffror. Det kanske är fördomsfullt men jag förknippade änglar mer med humanism än naturvetenskap. Tänkte att de var konstnärligt lagda och mest använde höger hjärnhalva. Jag utgick från att om man klädde sig så där romantiskt var man säkert ingen siffertyp. Nyheten är en nyttig påminnelse om att inte döma någon efter utseendet. På natten drömmer jag att jag försöker dela skärm med studenterna utan att lyckas. Klockan visar 03.08 när jag vaknar till. Enligt en googlesökning betyder 308 att änglarna vill förbereda mig på rikedom. Jag bokar installation av larmsystem och oroar mig för att förmögenhetsskatten ska återinföras.
I den fysiska verkligheten har en rysk oppositionspolitiker hamnat i koma efter att ha druckit en energidryck. Jag tänker på vilken tur det är att vi har åldersgräns på energidrycker i affärerna så att inte fler råkar illa ut.
Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med digitalisering, jämställdhet och det gränslösa arbetslivet.
LÄS MER:Hemmajobb kan hämma innovationskraft
Läser: Varje dag nya rubriker i kvällspressen om sexställningar (bästa ställningarna i en bil/i övergångsåldern/utomhus) och viktnedgångar (viktigast är att inte utesluta något, att utesluta allt, att få äta allt men inte så mycket av något, att det är gott, att det inte är för gott, att det inte är för mycket av det goda).
Tittar på: Kriminalserier där karaktärers komplexitet tecknas med hjälp av febriga drömmar och flashbacks från barndomen, ett inslag som stör mig nästan lika mycket som när serier börjar med slutet.
Gör: Funderar över ”skrattar bäst som skrattar sist”-tonen i artiklarna i svensk media om hur mycket bättre det går för Sverige i pandemiracet än för grannländerna och huruvida det är för tidigt eller för sent att skratta.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
