Imenella ger tjejerna ordet

Imenella är 40 minuter sen. Onsdag, nej, fredag, nej, torsdag – att boka in en intervju med dansaren, koreografen och rapparen har inte varit helt enkelt. När hon till slut dyker upp ger hon mig en kram, ursäktar sig:

– Jag har fett mycket just nu!

På scenen under Skanstullsbron i Stockholm soundcheckar rapparen Jireel inför kvällens konsert. Imenella ska gästa. Utöver att koreografera dansföreställningen Här på Vällingby stadsteater släppte hon nyligen den uppmärksammade singeln Chagga, och har sedan dess hunnit spela på festivaler som Statement och Way out west i Göteborg. I oktober kommer hennes första EP.

Men att hon skulle skapa sin egen musik har inte alltid varit en självklarhet.

– Det var något som hände väldigt plötsligt – ändå känns det som att jag har tagit hela livet på mig. Jag har gått igenom en jättelång process för att kunna vara förberedd på det här.

Från dans till rap

Imenella är kanske ny på rapscenen, men är sedan länge ett välkänt namn inom dansvärlden. 2012 startade hon den feministiska dancehallgruppen Unruly, och har arbetat professionellt som dansare, danslärare och koreograf hela sitt vuxna liv. Först förra året började Imenella skriva sin egen musik, efter att ha rappat och sjungit hemma i sin ensamhet hela sitt liv. Från början var tanken att hon skulle bli låtskrivare, men vännerna runt omkring henne föreslog studion. Och Imenella är inte den som duckar för utmaningar.

– Jag lägger ribban för mig själv väldigt högt, jag vill aldrig bli bekväm. Det kommer från dansen. När det är för lätt, då ska jag göra något annat. Jag vill att det ska vara svårt hela tiden, jag vill aldrig känna att jag är klar.

Imenella, eller Imen Kalsan Mohamed som hon egentligen heter, föddes 1988 i Somalia, och flyttade som sexåring till Gävle med sin mamma och fyra syskon. Efter några år bosatte sig familjen i Tensta i Stockholm, förorten som skulle komma att betyda väldigt mycket för Imenella och hennes framtida val.

– Det var skönt att flytta till ett ställe där folk såg ut som en, där man fick vara norm, säger hon.

– Fram tills jag var kanske 25 hade jag ett självhat. Jag hade till exempel sett upp till Britney Spears hela mitt liv, hon var min idol. Men om den typen av människor är det enda man ser på tv, det enda man ser i tidningar, det enda som highlightas som “fint” – då är det klart att man som ung tjej kommer att må dåligt.

En bristande representation i offentliga och populärkulturella rum. Var fanns människorna som såg ut som henne själv, som delade hennes bakgrund och erfarenheter? Alla människor ska kunna relatera till vad de ser och hör, menar Imenella, och i musiken hon nu skapar säger hon något som tidigare har fattats. Det är skönt.

– Jag är en tjej från förorten, en tjej från Somalia – det handlar mer om representation än om min musik. Det är därifrån min stolthet för vem jag är kommer ifrån. Vår världsbild behöver vara varierande, det finns faktiskt väldigt många i Sverige som ser ut som jag.

Svabbade golv för danslektioner

Efter flytten till Tensta började dansen ta allt större plats i Imenellas liv. Från att ha uppträtt i skolan och härmat artisterna på MTV – millennieskiftets Britney Spears, Christina Aguilera och Jennifer Lopez – började hon under sin tidiga tonår att ta lektioner hos den numera väletablerade dansläraren och koreografen Melpo Mellz.

– Den relationen var jätteviktig för mig. Hon är en stor del av vem jag är i dag och hur jag uppför mig i alla situationer.

Imenella minns hur Melpo Mellz terminsavgift låg på 400 kronor, i kontrast till de betydligt dyrare dansskolorna i innerstaden som inte var ett alternativ. Vid ett tillfälle hade Imenella inte råd att betala för sin undervisning, och planerade att sluta med lektionerna helt. Men det var något som Melpo Mellz vägrade att gå med på.

– Hon sa att jag bara kunde svepa golvet med moppen efter veckans lektioner, så var det lugnt. Jag gick gratis ganska länge, tills jag skaffade ett jobb och kunde betala, berättar hon.

– Det betydde väldigt mycket för mig, att någon trodde på att jag kunde bli något stort. Vilket hon hade jävligt rätt i.

Parallellt med dansen var även musiken en stor del uppväxten. Mamma Xabiba Wanaag är en känd somalisk sångerska och åkte ofta på turnéer runt om i världen för att framträda med sin musik. Ibland följde syskonskaran med, andra gånger stannade de kvar hemma i Tensta.

– Min mamma skulle leva sin dröm. Vi hade förståelse för det ganska tidigt, jag hade ju en hobby redan då så jag förstod hur viktigt det var för henne att åka.

I Imenellas första singel “Moves”, som hon släppte i början av året tillsammans med Husby-rapparen Yasin Byn, sjunger Xabiba Wanaag i refrängen, på somaliska: “Vi dansar dansen för platsen som vi dör för, och våra ungdomar kommer att föra vidare vår kultur med stolthet”. Imenella berättar att den somaliska kvinnan innehar den största maktpositionen inom ett hushåll, men att hon i andra rum inte är lika accepterad.

Dancehall har blivit rumsrent

– Det är det som är coolt med min mamma, hon har fått kämpa för att göra musik i en otroligt mansdominerad bransch.

Med mamman som förebild och exempel på att allt är möjligt så länge du kämpar för vad du älskar, sökte Imenella till de bästa dansskolorna i Sverige – trots att hon var övertygad om att hon aldrig skulle komma in. Imenella dansar dancehall, en stil som ursprungligen kommer från Jamaica men som under de senaste åren har fått en allt mer etablerad position över hela världen.

– Tidigare accepterades vi inte ens i streetvärlden, än mindre i finrummen. Det var en så stor osäkerhet i vad man gjorde, man ville ha en acceptans och sökte bekräftelse – från institutioner och maktpositioner.

Dansskolorna tackade nej, men Imenella slutade inte dansa för det. Hon tog fortfarande lektioner med läraren Melpo Mellz – något hon fortsatte med tills för fem år sedan – grundade det numera etablerade danskollektivet Unruly, började skapa shower och själv lära ut dancehall till elever runt om i världen. Bland annat undervisade hon 200 personer i Ryssland, reste till Los Angeles för att delta i föreställningar, och dansade på scener i tv-program som Melodifestivalen och Talang. Hon började även arbeta som rapparen Linda Piras dansare och koreograf.

För varje ny erfarenhet blev Imenella allt säkrare i sin roll.

– Om jag hade börjat med musiken tidigare hade jag nog inte vetat vem jag är ens. Med dansen fick jag jobba upp en självkänsla, ett självförtroende; jag fick gå igenom alla svackor och lära mig industrin. Nu känns det som att jag är jättehärdad. Jag är inte rädd för att säga vad jag vill – och jag vet vad jag vill.

Imenella berättar att hon alltid trott på konceptet kill them with kindness, en inställning hon alltid försöker lära ut till sina yngre elever.

– Oavsett hur shitty andras bemötande är, har de inget annat val än att behandla dig bra om du alltid är den bästa du kan vara.

För fyra år sedan hörde danshögskolan i Stockholm av sig och frågade om hon ville hålla i en workshop för blivande danslärare.

– Det var samma människor som inte tyckte att jag var bra nog att gå i deras fina skolor, som nu ville att jag skulle undervisa deras elever. Jag tycker att det är… intressant.

Imenellas andra singel, Chagga, släpptes den 8 augusti i år. På mindre än en månad hade den spelats 800 000 gånger på Spotify. “Den här är på väg uppåt! Jag tror att det är en anthem och det behöver vi", förutspådde programledaren Fanna Ndow Norrby i SVT:s Kulturveckan, och bad Imenella bli Sveriges nästa Jennifer Lopez.

– Jag tror lätt att jag är nästa J-Lo. Haha, eller inte ens nästa. Jag är J-Lo.

LÄS MER:Se bilderna från Statement festival

Chagga kommer från wolof, som talas Västafrika, och översätts till “hora” eller “prostituerad”. Men med Imenellas rap förflyttas maktpositionerna, chaggan syftar på “fuckboys”. Nu är det männen som får bära skammen.

– Killar har kallat tjejer för chagga hela tiden – i grupp, när de är ensamma, över meddelanden; de skriker efter en på torget. De har verkligen haft makten över ordet, medan tjejer använt det som en viskning, som något skämmigt. Mitt syfte med Chagga var att ordet skulle bli könsneutralt.

I samband med singeln startade Imenella hashtaggen #chaggastories där kvinnor delar med sig av erfarenheter från när de tycker att män har behandlat dem illa, varit just chaggas.

– Jag vill inte att yngre tjejer ska gå runt och kallas för chagga och må dåligt. Mobbning i dag är något helt annorlunda än när jag var yngre. Sociala medier gör att en hel ort plötsligt kan veta vem du är. Tjejer tar livet av sig, mår dåligt, skär sig – bara för att killar kan kalla dem för hora. Och det tycker jag är så jävla sjukt.

Precis som med dansen vill Imenella att hennes musik alltid ska kunna förändra, alltid verka stärkande. Om man nu har makten, varför inte göra något av den? Förebilderna i hennes eget liv har öppnat nya rum, fått henne att lita på sin egen styrka, att aldrig undervärdera sin egen kompetens. Efter Chagga har många unga tjejer hört av sig till Imenella, en del av dem har lärt sig att rappa låten utantill.

– De tycker att ordet inte har någon betydelse längre, de kan typ skratta. Min musik är otroligt riktad, det är ingen hemlighet. I allt jag gör tänker jag alltid väldigt mycket på den yngre generationen. De behöver en röst.

Imenella tar upp sin telefon, någon testsjunger i mikrofonen på gården nedanför rummet vi sitter i.

– Haha, oj. Jag har missat min soundcheck. Han skriver “jalla!”.

På scen med Jireel, med Cleo, med danskollektivet. Förband till artister som Mr. Eazi och Fricky. I höst ska hon turnera med Linda Pira och på den kommande EP:n väntar ett samarbete med sångerskan, och faktiskt kusinen, Cherrie.

– Det är på gång, lovar Imenella.

Svarta kroppar som förebilder

Den svenska scenen är i rörelse, en pågående förändring; hon kan känna det till hundra procent.

– Fantastiska kvinnliga rappare har krattat vägen för att jag ska kunna göra den grejen som jag gör nu. Vi har artister som till exempel Cherrie, Seinabo Sey och Sabina Ddumba. Det är jättemånga svarta kroppar som det går bra för, på ganska kort tid.

Imenella lyfter sociala medier som en stor roll i denna förändring. Nu kan man se representationen direkt i sin telefon, själv välja vilka människor man vill följa, skapa sin egen världsbild.

– Representationen förändras, for a good cause. Det är jätteviktigt för den yngre generationen.

Och Imenella är säker på sin sak: Kraften finns i att vara flera, i att hålla varandra om ryggen. Fokus behöver inte bara ligga på en.

– Styrkan kommer från att vi vägrar sätta oss emot varandra. Jag har ett vi-tänk, och det kommer från dansen. Jag tror på viet. Jag tror att man kommer längre om man håller ihop.

TEXT

Alexandra Andersson

tvadagar@gp.se