Först, är kläder och mode skilda företeelser?
– Ja. Kläder är det vi har på oss. Mode syftar på hur kläders utseende förändras. Den här förändringen drivs av industrin, och de senaste trenderna lanseras och sprids till konsumenterna via modeveckor och magasin. I dag går det mode i det mesta, från kläder och telefoner till bilar och bröd. Så klädbranschens affärsmodell genomsyrar i dag det mesta.
Så vilken roll spelar mode i vårt samhälle i dag?
– Det hör till livets grundläggande premisser att söka förändring. Mode har omvandlat denna självklara drivkraft till en handelsvara, där ”nyhetens behag” är ett starkt försäljningsargument. På så vis har modelogiken lagt grunden till vår moderna ekonomi men också sättet som vi kommunicerar vår identitet. Samtidigt har konsumtionskulturen lett till miljöförstöring och klimatförändringar, vilket placerar mode i samhällsdebattens absoluta mittpunkt.
I din bok beskriver du hur media målar upp modeindustrin som antingen glamourös eller världsfrånvänd. Men du återger också en kreativ bransch i stadig förändring. Vilken är din egen bild?
– Mode förknippas ofta med yta och fåfänga. Men bilden av utseendefixerade, champagnepimplande premiärlejon rimmar illa med de osäkra arbetsförhållanden som präglar mångas projektanställningar och obetalda arbete. Modebranschen är en pyramid, där en liten grupp i toppen tjänar stora slantar, men ju längre ned du kommer tävlar du med allt fler om mindre resurser. Samtidigt är det stort tryck på att komma in på modets arbetsmarknad och därför ofta hög konkurrens även om obetalda praktikplatser.
Stämmer idén om den stora modeskaparen, ett geni som förändrar världen?
– En gång i tiden var modedesignern en enkel skräddare, vilket betydde att han (för det var oftast en han) fungerade som ett slags tjänstefolk åt de bättre bemedlade. Han sydde kläder enligt uppdragsgivarens beställning. I mitten av 1800-talet förändrades detta. Inspirerad av hur konstnären presenterades som ett slags geni imiterade skräddare konstnärernas knep, bland annat genom att kläder började signeras med designerns namn, vår tids etiketter. Snart framstod designern som en person som hade förmågan att tolka samtiden i form av mode. I dag är modevärlden inte lika enkel att överskåda. Många menar att mode har spelat ut sin roll: mode är i dag allt och inget. När allt kan vara modernt är inget riktigt intressant.
LÄS MER:L'Homme Rouge har gjort sin sista klädkollektion – berättar sin historia
Jag upplever att mode inte har samma kraft att spegla pågående kultur som för tjugo år sedan. Håller du med?
– Ja, delvis. Mode verkar på många sätt ha förlorat sin nerv. Men det kan också vara så enkelt att det är vi som blivit gamla. Mode är en ungdomsdriven bransch. Så kanske är vi inte målgruppen längre? Eller så handlar det om att mode i dag är mer marknadsföring än hantverk, vilket förstås är ointressant ur ett djupare perspektiv.
Du undervisar i modevetenskap vid Lunds universitet. Vad vill dina studenter lära sig?
– Studenterna är ofta nyfikna på mode som del av en visuell kultur. De ser på mode som tvådimensionellt, ett Instagram-uttryck. De blir ofta förvånade över att mode är så materiellt. Studenternas kunskap om olika textila material är inte så utvecklad när de börjar läsa, så det är något de får öva på. Det är viktigt att förstå modets relation till kapitalism, marknadsekonomi, klimatfrågor och konsumtionskultur.
Har din egen relation till mode förändrats?
– I och med att jag arbetar med att skriva har min relation till mode ofta präglats av komfort snarare än elegans, dessvärre. Det går inte att skriva bra i obekväma kläder. Jag handlar färre plagg i dag än förr. I dag tycker jag, på det personliga planet, att det är roligare med inredning och mat. Men jag spanar ändå in kollektionerna, det är trots allt nödvändigt för mitt jobb.
Philip Warkander
Bor: Stockholm.
Gör: Doktor i modevetenskap. Aktuell med nya boken ”När jag somnar tänker jag på de obesvarade mailen”, som ges ut av Hoc Press, nystartat bokförlag i Göteborg.
