Hisnande schweiziska vyer i 360 grader

Jonas Jacobsson är fotograf med hemadress i Göteborg. Men mest reser han i världen med kameran i handen. För Två Dagar visar han och berättar om några av sina bästa bilder och favoritresmål. Den här veckan: Jungfraujoch.

ANNONS

Jungfraujoch, Schweiz.

Ta sig hit: Flyg till Bern eller Zürich eller tåg till Interlaken. Tåg från Göteborg till Interlaken tar uppemot ett dygn med byten i Köpenhamn, Hamburg och Basel. Nytt tåg hela vägen till toppen.

Bästa besökstid: Året om! Kombinera med skidor på vintern, vandring på sommaren.

Det finns tåg och så finns det tåg. Resan från Interlaken till bergspasset Jungfraujoch liknar bitvis snarare en åkattraktion värdig Liseberg än en transportsträcka och är en av världens mest spektakulära järnvägar. Det är tre olika etapper med möjlighet att ta pauser emellan, vilket jag insisterar på att man gör.

Jag tillbringade ett par dagar i den otroligt charmiga byn Lauterbrunnen som är första stopp. Därifrån fortsatte det betydligt brantare längs en av sidorna på berget, längs de klassiska slalom- och störtloppsbackarna i Wengen. Här kändes lutningen på allvar och det var med fördel jag lutade mig tillbaka i sätet och blickade ut över alpvärlden.

ANNONS

Solen hade ännu inte nått över de höga topparna Eiger, Mönch och Jungfrau när jag bytte tåg för andra gången i Kleine Scheidegg. Jag steg förväntansfullt på Jungfraubahn, det tredje och sista tåget som bokstavligen tar en rakt genom bergen. Det är svårt att inte imponeras av den otroliga ingenjörskonst och det hårda arbete som skapat den vansinniga tunneln, med ett stopp mitt i där man satt in panoramafönster ut genom bergsmassivet.

Slutstation Jungfraujoch kallas för ”Top of Europe”. När jag klev av tåget och gick ut på observatoriedäcket Sfinxen omgavs jag av fyra toppar på cirka 4000 meter och hisnande vyer i 360 grader. Solen sken starkt över Aletsch-glaciären, Alpernas största, och tystnaden var total. Det var både överväldigande och lugnande.

Efter flera timmar med den mäktiga utsikten tog jag åter tåget neråt, steg av i Kleine Scheidegg, beställde en kall Weißbier och pratade aktuella snöförhållanden med ett par glada skidåkare. Eftermiddagssolen värmde gott och högt ovanför oss glittrade Sfinxen majestätiskt.

LÄS MER:Rom – en italiensk dröm

LÄS MER:Både insyn och utsikt i Berlin

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS