Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Sedan över 20 år tillbaka arbetar Eva Clarängen som diakon i Bergsjön. Hennes egna tunga erfarenheter från uppväxtåren bär hon med sig när hon på olika sätt försöker hjälpa andra människor.
Sedan över 20 år tillbaka arbetar Eva Clarängen som diakon i Bergsjön. Hennes egna tunga erfarenheter från uppväxtåren bär hon med sig när hon på olika sätt försöker hjälpa andra människor. "Gud finns där de som har det svårast finns. Där vill jag också vara", säger hon. Bild: Mathias Pernheim

Tron hjälpte Eva – nu är hon ett stöd för utsatta i Bergsjön

Bergsjön är Eva Clarängens plats på jorden. Här har hon levt och verkat som diakon i mer än 20 år. De egna erfarenheterna av att känna sig oälskad och övergiven bär hon med sig i mötet med utsatta människor.

Hon har kallats för "Ängeln i Bergsjön". Diakonen Eva Clarängen är en utsträckt hand till dem som har förlorat allt och gett upp hoppet.

– Gud har kallat mig hit. Det här är min plats. Jag vill leva och dela mitt liv med dem som bor här, säger hon.

Känslomässig katastrof

I 20 år har Bergsjön varit Evas hem och arbetsplats. Här bor många som fått känna på hur hårt livet kan vara. Eva vet vad det innebär. Hon har också varit övergiven, känt sig oälskad och gått på flera nitar i livet. Sex månader gammal adopterades hon till ett par i Skåne där miljön var en känslomässig katastrof.

– Det var hårt både fysiskt och psykiskt. Jag kände mig aldrig älskad. Min adoptivpappa hade en annan kvinna som han levde med parallellt, men mamma stannade ändå kvar i äktenskapet och blev själv sjuk på kuppen. Min adoptivmamma hotade ofta med självmord, att hon skulle lägga sig på kyrkogården bredvid sin egen mamma.

Gud kom tidigt in i bilden. Fem år gammal satte sig Eva sig i kyrkbänken och grät och sträckte sig efter Guds hand.

– Sedan dess har jag hållit fast i den. Det har hållit i sig även om jag tvivlat ibland och trott att inte ens Gud kan älska mig.

Skrämt och olyckligt barn

Hon var ett skrämt och olyckligt barn som kände att hon inte hörde ihop med sina föräldrar.

När hon kom över adoptionshandlingarna klarnade bilden. Eva föddes i Stockholm och drabbades av en livshotande sjukdom som spädbarn. Själv ser hon det som ett under att hon klarade sig.

– Nu när man pratar om anknytning så förstår jag vad jag missade. Barn kan dö av tomhet och övergivenhet och jag tror att det är därför som jag blev sjuk.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Eva flyttade hemifrån samma dag som hon tog studenten.

– Nu går jag sa jag till mamma och kom aldrig hem igen. Jag kom hem först året därpå. Jag skulle bli socialpedagog och gick en förberedande utbildning i Uddevalla. När jag kom hem var jag med barn. När mamma såg min mage jagade hon ut mig med en tennisracket.

Började plugga i Malmö

Eva flyttade till Malmö och började studera. Pappan till barnet följde efter. De försökte sig på ett liv tillsammans men det höll inte.

– Jag var för omogen för en relation. Jag förstod att det berodde på min uppväxt och att den inte var normal och det var något jag behövde bearbeta.

När Eva var 23 överlämnade hennes adoptivmamma ett brev. Brevet var från Evas biologiska bror. Brevet var daterat flera år tidigare men adoptivmamman hade undanhållit det för Eva. I brevet stod det att de biologiska föräldrarna var unga när Eva föddes och att de inte kunde ta hand om henne. Eva har träffat sin biologiska familj, men det blev inte som hon hade tänkt sig.

– Jag har blivit sviken av min biologiska mamma också. Jag tror att det har varit svårt för henne att ta in att jag inte hade det bra och därför har hon haft svårt att knyta an. Hon lever fortfarande, men vi har ingen kontakt längre.

Försonades till slut

Relationen med adoptivföräldrarna blev heller aldrig bra. Men Eva försonades med sin adoptivmamma på hennes dödsbädd.

– Hon blev sjuk cancer och när jag besökte henne på sjukhuset var hon lika elak som vanligt. Vi hördes på telefon efter det och då sa hon "var rädd om dig Eva".

Eva besökte henne en sista gång. Hon läste då upp ett brev från sin biologiska mamma där hon tackade Evas adoptivmamma för att hon tagit hand om Eva. Det bar emot att läsa upp brevet, men hon gjorde det ändå.

– Då var det som att rummet fylldes av änglar. Mamma dog i mina armar och jag sa till henne att hon skulle ta emot Jesus för jag ville träffa henne när jag dör. Hon hade mina tårar i ansiktet och något som hade varit så hemskt blev till slut något vackert.

Hon blir rörd och en tår blänker till i ögat. Hon är tacksam för att hon har kunnat förlåta. Adoptivmamman är den som det har varit svårast att förlåta. Känslan av att hon inte ville Eva väl har satt djupa spår och förlåtelseprocessen hade aldrig skett utan hjälp från ovan.

– Jesus har hjälpt mig att förlåta. Jag visualiserade honom för mitt inre och tittade in i hans bruna ögon och sa jag förlåter för Jesus skull. Efter det var jag inte lika vilsen längre.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

För 20 år sedan vigdes hon till diakon. Att hon blev diakon var inte självklart. Hon kände kallet men trodde aldrig att kyrkan skulle vilja ha en föräldralös och oälskad flicka som funnit tröst i frikyrkan till råga på allt. Nu är hon ett välkänt ansikte i Bergsjön. Många papperslösa vet vem hon är och vänder sig till henne när de behöver hjälp. Första mötet med papperslösa var med mamman i en familj som i snöyra och iskyla knackade på kyrkporten

– Hjälp mig sa, hon. Den ångesten jag såg i henne ögon glömmer jag aldrig.

Hjälper papperslösa

I perioder har hon upplåtit sin lägenhet till papperslösa familjer och själv sovit i ett styrelserum i bostadsrätten.

– När man ser nöden i människors ögon vill man hjälpa till. Papperslösa har det värre än vi kan ana. De är helt beroende av andra och har svårt att påverka sina liv.

För henne är det vad det kristna budskapet handlar om. Att vara en medmänniska och gå Guds ärenden.

Vi går ut på Rymdtorget för att fotografera. Innan hon flyttade hit drömde hon om stadsdelen och såg ett grått hus med vita fönsterkarmar. Hon kände att det var Gud som talade och hon åkte till Bergsjön, hittade huset och köpte en lägenhet. Nu står hon på torget bland betong och blommande körsbärsträd med kyrkans kors i bakgrunden. De flesta som passerar stannar till och pratar en stund. Några män kallar henne Drottningen. Här har hon funnit sin plats på jorden. Bland dem som liksom hon själv har vandrat på livets skuggsida. Här hoppas hon kunna hjälpa andra som kämpar med sina liv, de som inte känt sig älskade och inte kan förlåta.

– Gud finns där de som har det svårast finns. Där vill jag också vara.

Eva Clarängen

Ålder: 66 år.

Familj: Tre barn och tre barnbarn.

Bor: Bergsjön.

Gör: Diakon i Bergsjöns kyrka.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.