Att träna och leva hälsosamt har hjälpt Jennie Dyrhill i sorgen efter maken Ted som gick bort i cancer.
Att träna och leva hälsosamt har hjälpt Jennie Dyrhill i sorgen efter maken Ted som gick bort i cancer. Bild: Mathias Pernheim

Träningen hjälpte Jennie att bearbeta sorgen efter maken Teds död

Jennie Dyrhill väntade sitt tredje barn. Då kom beskedet att maken Ted hade drabbats av svårartad cancer. Knappt ett år senare var Jennie änka och ensam med tre barn. Att träna och leva hälsosamt har hjälpt henne i sorgen.

ANNONS
|

I början av 2008 kom glädjebeskedet. Jennie var gravid med hennes och maken Teds tredje barn. Kort därefter fick de veta att Ted var allvarligt sjuk. Det som man först trodde var en amöbainfektion visade sig vara svårartad cancer. I april året därpå fick de nyblivna föräldrarna veta att Ted inte hade långt kvar. Cancern gick inte att bota.

– Det låg inte för någon av oss att sätta oss i ett hörn och klappa ihop. Vi gladdes åt att vara föräldrar och vi gjorde mycket tillsammans. Ted hade hudcancer som spridit sig till levern. I början fick han behandlingar och mådde ganska bra och när var Fabian var nyfödd tog Ted hand om honom medan jag skötte det praktiska. Vi visste inte säkert hur prognosen var, kanske ville vi inte inse utgången.

ANNONS

Tungt besked

Efter en rutinkontroll i april 2009 kom Ted hem med ett tungt besked. Medicinen hjälpte inte längre och det fanns inget mer att göra.

– Ted var aldrig rädd. Det enda han var ledsen över var att han inte skulle få se barnen växa upp. Han var inte rädd för att dö. Han var tillfreds och aldrig ångestfylld.

Några veckor efter beskedet om att cancern skulle ta Teds liv fick han vatten i lungorna och lades in på sjukhus. Hans kropp orkade inte längre och han dog på sjukhuset dagen efter. Jennie stod ensam med tre barn och ett stort hus som var under renovering. Hon funderar en stund på hur hon klarade livssituationen efter Teds död.

– Jag har tänkt mycket på det, säger hon efter en stund. Jag fick mycket hjälp av Teds vänner och det var som en fritidsgård hemma under en period. Jag satte mig aldrig ner och kände efter, inte just då. Det gjorde jag senare. Jag är aktiv och tog tag i saker och träffade en kurator och tog kontakt med socialtjänsten för att få en stödfamilj. Att barnen mådde bra var viktigast. Att blogga och skriva blev också en ventil.

Redan tidigare hade Ted och hon startat ett företag inom hälsa, och garaget i huset i Önnered hade de byggt om till en träningsstudio. Träning var egentligen Jennies grej, men Ted stöttade henne alltid. När Ted var död blev träningen särskilt viktig för Jennie. Hon tror att det är viktigt med någon form av träning när man har sorg.

ANNONS

– Träningen hjälpte mig i sorgen. Vid sorg är tröskeln mycket högre och det kan kännas tungt eller meningslöst att träna. Men jag märkte att när jag kom ut och sprang så mådde jag bättre. Det stärkte mig. Jag kan rekommendera träning vid sorg. Det räcker med vanliga promenader.

Viktigt hålla sig i form

Med två barn på fem respektive två år och en bebis på sju månader var det också viktigt för Jennie att hålla sig i form.

– De hade ju bara en förälder kvar. Jag hade ett ansvar gentemot dem att hålla mig frisk och finnas till för dem.

När huset var färdigrenoverat ville Jennie flytta. Huset hade varit Teds och hennes gemensamma projekt och nu ville hon gå vidare. Hon sålde villan och flyttade till ett radhus. Då bestämde hon sig för att satsa fullt ut på en verksamhet inom träning och hälsa. Utomhusträning är ett av områdena som hon har satsat stort på. När vi ses har hon varit igång sedan klockan sex på morgonen då hon hade utomhuspass med 15 personer i Ruddalens friluftsområde.

– Jag har alltid tyckt om utomhusträning och funderade på hur jag kunde ta det vidare. Nu har jag cirka nio pass i veckan här i Ruddalen.

ANNONS

16 tuffa veckor

Verksamheten har vuxit genom åren och i dag hyr hon in instruktörer för att hinna med. Hon coachar också deltagare online i 16 weeks of hell som är ett träningsprogram där deltagarna kommer i form på 16 veckor genom att göra stora livsstilsförändringar. Jennie trivs med att driva sin egen verksamhet. Ted och hon träffades när de arbetade på samma telefonföretag i USA. Hon har också arbetat i Kina och är utbildad massageterapeut. Efter gymnasiet satt hon i kassan på Willys i fyra år. Hon trivdes med att vara anställd men vill inte fastna i invanda mönster.

– Jag behöver variation. Annars blir jag uttråkad. Jag är ganska rastlös. Jag vill inte rota mig för mycket. Jag är uppvuxen med att man ska ha fast jobb så på så sätt sticker jag ut lite i familjen.

Lägenhet i Thailand

Nyligen har hon köpt en lägenhet i Thailand. I sin verksamhet säljer hon kosttillskott och hälsoprodukter vilket hon kan utföra även när hon är utomlands. Att utvecklas och gå vidare är viktigt för henne. Innan Ted dog bad han henne att inte sluta leva. Att hon skulle träffa en ny man och låta livet gå vidare. När hon ställs inför nya situationer och möjligheter i livet har hon frågat sig själv "vad skulle Ted ha sagt". Det gjorde hon när hon träffade Ola som hon nu är särbo med och som är pappa till yngste sonen Hugo.

ANNONS

– Vi träffades ganska snart efter Teds död. Ska jag släppa in en ny man så tidigt i vårt liv? Vad ska andra tänka? Men Ted ville inte att jag skulle sitta ensam. Han var min coach. Han sade det ofta. Men det fanns de som inte trodde att jag sörjde Ted. Alla sörjer på olika sätt men det finns en uppfattning om att det finns ett särskilt sätt att sörja på.

Hon berättar om den sorgebearbetningsgrupp som hon kom i kontakt med efter Teds död och som betydde mycket för henne och för äldste sonen Alfons som hade minnen av sin pappa. För honom var det värdefullt att träffa andra barn som också mist en förälder.

Rörd och ledsen

Vid ett tillfälle skickade barnen upp ballonger till sina döda föräldrar med ett meddelande fäst i snöret. Alfons skrev "Hoppas du har det bra pappa, det har vi". När hon tänker på det och att Ted inte fick se sina barn växa upp blir hon rörd och ledsen. Men med Teds ord som en inre röst om att inte sätta livet på paus lever hon fullt ut varje dag och konstaterar.

– Det finns så mycket roligt och spännande att utforska. Jag vill uppleva så mycket jag bara kan. Livet har blivit väldigt bra.

ANNONS

Jennie Dyrhill

Ålder: 45 år.

Bor: Lägenhet i Västra Frölunda.

Gör: Egen företagare i hälsobranschen. Kallar sig hälsoinnovatör.

Familj: Alfons, 17, Matilda, 15, Fabian 13, Hugo,10. Särbo/iblandbo med Hugos pappa Ola.

Intressen: Träning, människor, hälsa och resa.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS