Hans Karlsson och hunden Tassi tar en paus under skogspromenaden. Lagom till jul kommer Hans ut med sin första barnbok.
Hans Karlsson och hunden Tassi tar en paus under skogspromenaden. Lagom till jul kommer Hans ut med sin första barnbok.

Tomtenissens liv blev nästan en självbiografi

När man läser en fiktiv bok undrar man ibland hur mycket av författaren som finns i huvudpersonen? Hans Karlsson debuterar med barnboken ”Tomtens son vill inte bli tomte när han blir stor”. En näst intill självbiografisk berättelse.

ANNONS
|

En liten lurvig hund med energiskt viftande svans kommer fram och hälsar i dörren.

– Det här är Tassi, säger Hans Karlsson.

Den lilla blandrashunden är adopterad från ett hundräddningscenter på Kreta. Tassi var en övergiven valp, som någon skjutit i ljumsken med ett luftgevär.

– Jag såg en bild på honom på Facebook och fastnade direkt, minns Hans och kliar Tassi bakom örat.

Ändå tvekade han. Hur skulle han som ensamstående, på en osäker arbetsmarknad som frilansjournalist, ha tid och möjlighet att ta hand om en hund?

– Men jag har inte ångrat mig en sekund. Jag blir alldeles rörd över hans omsorg om mig.

ANNONS

    Bild: Anna Rehnberg
Bild: Anna Rehnberg

Att ha en egen hund var en dröm sedan barnsben. Men i den trångbodda lägenhet där Hans växte upp med sina föräldrar och sin storebror fanns inte plats. Det var inte bara en hund han saknade. Hans längtade tidigt efter att läsa och skriva, men det fanns inte plats för det heller.

– Jag delade rum med brorsan, som spelade Kiss och läste Tarzantidningar. Vi bråkade jämnt, minns Hans.

I köket stod radion på och i vardagsrummet tv:n.

– Jag kände mig orolig, hade inget eget utrymme. Jag önskar att någon hade berättat att man kunde gå till biblioteket för där var det lugnt, säger Hans.

Pappan var metallarbetare och mamman lokalvårdare. Hemma fanns två böcker. En kartbok från 1952 och en tjock bok om djur. Att han trivdes i skolan och hade lätt för sig tyckte föräldrarna var bra, men de pratade aldrig om att läsa vidare efter gymnasiet. Så när Hans sa att han ville bli författare mötte han ingen förståelse.

Kanske var det ändå mamma, som bidrog till skrivardrömmarna? Hon städade på kommunhuset i Varberg på 1970-talet och Hans fick följa med efter skolan. Han har fina minnen av hur mamma låste upp dörren till ett kontor, tände lampan, tog ett vitt ark papper och satte det i skrivmaskinen. Klick, klick, klick. Där fick Hans sitta och knattra på tangenterna medan mamma tömde papperskorgar och sopade golv. Det var lugnt och tyst, på ett sätt som det aldrig var hemma. Det var skönt att höra henne i bakgrunden medan han började på en ny saga varje dag.

ANNONS

– Jag älskar fortfarande ljudet av ett knattrande tangentbord. Jag kan sitta så i timmar.

När kompisarna i nian började snacka om att läsa samhälls- och naturvetenskaplig linje på gymnasiet förstod han ingenting. Vad blev man av det? Hans valde det yrkesinriktade el-tele, men insåg snart att det inte var rätt.

Efter värnplikten och diverse korta påhugg, hela tiden med den gnagande känslan att det inte var det här han ville göra egentligen, fick Hans jobb i en musikaffär. Det var här, 1994, han började skriva på tomteboken. Om Tomtens son som tvivlar på att han verkligen passar som tomte. Så många barn, så mycket ansvar. Han ger sig ut i världen för att lära känna sig själv och provar alla möjliga sorters uppgifter, men inget stämmer. Han hjälper en trubadur att uppträda, men sjunger julsånger mitt i sommaren. Han får jobb i en leksaksaffär, men får sparken eftersom han ger bort alla leksaker. Som brevbärare blir han inte heller långvarig eftersom han envisas med att lämna posten genom skorstenen och som journalist skriver han julrim i stället för sportreferat. Trots alla motgångar, inser han till slut att det inte är något fel på honom. Han är faktiskt perfekt som tomte. Tomtens son behövde bara hitta sin plats och våga tro på sin förmåga.

ANNONS

När musikaffären slog igen stod Hans i ett vägskäl. Han började plugga på Komvux och upptäckte att han älskade att studera. Samhällsvetenskapliga ämnen lockade särskilt och därför valde han att läsa sociologi vid Göteborgs universitet.

– På första föreläsningen var det som om det ena myntet efter den andra trillade ner. Allt som jag gått och grunnat på själv, det fanns teorier och forskning om detta! Jag trivdes otroligt bra!

Efter magisterexamenhade han gärna fortsatt på doktorandutbildningen, men konkurrensen var stenhård. I stället gick han en ettårig journalistutbildning. Även här var det svårt att få jobb, så efter ett tag började Hans frilansa. Det har han gjort i tio år nu. Vid sidan om artiklarna har han fortsatt att skriva på egna bokprojekt, bland annat en bok om kärlek, som bygger på hans studier i religionssociologi. Efter många års omvägar, tvivel och längtan kan Hans nu kalla sig författare på riktigt.

– Jag letade hela tiden efter min plats. Precis som Tomtens son.

Fakta: Hans Karlsson

Ålder: 44 år.

Bor: Lundby Hisingen.

Aktuell: Debuterar med barnboken ”Tomtens son vill inte bli tomte när han blir stor”, Illustrationer av Agnes Oldefors. Idus förlag.

ANNONS