Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lasse Diding

Tanten med väskan får en plats

För hotellägaren och Kubaälskaren Lasse Diding i Varberg är ingenting omöjligt. Nu kommer han att få se den riksbekanta statyn Tanten med handväskan i Varbergs offentliga miljö –  trots att kommunen tackat nej till hans gåva.

Han möter upp i kortbyxor och brun manchesterkavaj och med en cigarr i mungipan slår han sig ned för vår intervju i en av de slitna skinnfåtöljerna i trädgårdens spektakulära lusthus. Den nästan 100 år gamla villan håller han på att renovera och inreda i sin egen högst personliga stil. Bibliotek i nästan varenda vrå av huset. Bokhyllor till och med på toaletten. Och i trädgården en staty av Lenin. För kommunist och bokmal har han varit ända sedan tonåren.

Lasse Diding föddes och växte upp som sladdbarn, föräldrarna var mitt i karriären. Det fanns inte så mycket tid över för lille Lasse. Istället fick familjens hembiträde ta hand om honom och bli hans reservmamma. När hon plötsligt bara försvann för att gifta sig blev det något av ett trauma för den då åttaårige Lasse.
- Det bildades ett stort hål i mig som jag var tvungen att fylla med något, så jag började maniskt samla på saker.
Det blev allt från mynt och kapsyler till cigarrgördlar och Leninstatyer. Och det pågår än i dag, fast nu handlar det om böcker. På hans båda hotell i Varberg, Gästis och Hotell Havanna, såväl som i den egna villan, är det böcker överallt. Hyllmeter efter hyllmeter. Och hotellgästerna får gärna ta en och annan bok med sig hem.
Själv slukar han så mycket böcker att det ett tag hotade hans hälsa och han fick rådet att dra ner på läsandet.
- Det är samma sak som med alkohol. Det blir ett beroende, säger Lasse, som vet vad han talar om för han är själv nykter alkoholist efter flera år i spritens våld.
Som ung drömde han också om att bli författare. Hans mentor råkade bli Jan Myrdal, som sedan dess varit en nära vän, även om de haft sina duster, och vars enorma bibliotek på 50 000 böcker han tagit på sig att förvalta.
- Det var Jan Myrdal som fick mig att börja läsa så enormt mycket. Han sa att jag måste läsa allt och jag tog honom på orden. Bland annat plöjde jag igenom hela Karl Marx Kapitalet.

Författardrömmarna bleknade dock och Lasse Diding tog istället en sväng genom läraryrket innan han slutligen fann sin plats i hotellbranschen och tog över Hotell Gästis när hans äldre bror flyttade utomlands. 
Han har varit övertygad kommunist sedan 17 års ålder men att hotellen gjort honom till miljonär har han inga problem med.
- Min enda ambition var att tjäna pengar som gav mig möjlighet att fortsätta läsa och göra annat som jag var intresserad av.
En del av sina pengar använder han till det årliga så kallade Leninpriset som Jan Myrdal-sällskapet delar ut till författare eller konstnärer "som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition".
Och om priset har både anhängare och belackare så blev det också blandade reaktioner när Lasse Diding lät bygga ett Leninbad i Hotell Gästis källare. 
- Det var inget politiskt med det. Det var bara det att jag såg ett sådant bad i Leningrad och tyckte det var så vackert att jag ville ha ett likadant i mitt hotell, säger han.
När han för några år sedan invigde det uppseendeväckande Hotell Havanna var det inte heller någon som lämnades oberörd. Här har hans kärlek till Kuba, som han besökt mer än tio gånger, blommat ut i full kraft. 
Här finns en cigarrsalong med feta Havannacigarrer, en rombar och så femuddiga stjärnor på varenda hotellrumsdörr. Och längst upp i hotellet, med hänförande utsikt över Kattegatt ett torn, dedicerat till Kubavännen Ernest Hemingway, med vilttroféer på väggarna för att hedra den världsberömde författaren och storviltsjägaren. I källaren finns också här ett bad, klätt med Kubainspirerat Marrakechkakel, med Kubas flagga på väggen och skapat av Lasses arkitektstuderande son Erik.

De slitsamma hotellåren höll dock på att kosta Lasse liv och hälsa. Han blev alkoholist på kuppen. 
- Jag slet som ett djur på dagarna och drack på nätterna för att orka med, säger han och avslöjar att köpet av det gamla vandrarhemmet som senare kom att förvandlas till Hotell Havanna skedde under en av hans svarta perioder.
- Det var min sista fyllegrej. När jag vaknade upp hade jag ångest och undrade vad det var jag egentligen hade gjort.
Huset stod sedan tomt i flera år. Lasse hade fullt upp med att reda ut sitt liv och lyckades också ta sig igenom svårigheterna. I dag dricker han inte längre. Och för drygt ett par år sedan, 2013, kunde han inviga sitt nya hotell.
Lasse Didings politiska framtoning har stuckit i ögonen och retat många. När han lät en grupp romer bo i hans villa efter att ha blivit avhysta från en av stadens parker marscherade högerextremisterna dit och lindade in huset i avspärrningsband. Men då fick han stöd av sina sympatisörer bland Varbergs kvinnor som tågade dit och hängde handväskor på hans staket och runt halsen på Leninstatyn i hans trädgård.

Kanske var det som inspirerade den stridbare hotellägaren att köpa den riksbekanta statyn Tanten med handväskan och erbjuda den till Varbergs kommun sedan man i Växjö vägrat befatta sig med den. Även Varbergs kommun nobbade, men nu kommer ändå det uppmärksammade konstverket och symbolen mot nazismen att hamna i det offentliga rummet i Varberg.
Lasse Diding har skänkt statyn till Hallands kulturhistoriska museum som skall placera den på borggården på Varbergs fästning, en minst lika publik plats, som i Brunnsparken där Lasse från början ville att den skulle stå.
Han är glad åt placeringen på borgården.
- Statyn är en fin och jätteviktig symbol för mod, mänsklighet och civilkurage, säger Lasse Diding, som gärna skulle vilja att det i samband med invigningen av statyn instiftas en årligen återkommande handväskans dag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.