Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jonas Eek, präst och krönikör. Bild: Jonas Lindstedt

Jonas Eek: Tänk att få erfara att man duger utan att göra något alls

Prästen Jonas Eek vill förmedla budskapet att vi alla människor duger som vi är. ”Vi vill ju så mycket med livet, både för oss själva och för varandra. Ofta blir den viljan till prestationshets, verksamhetsstress och jämförelsehysteri. Så svårt det är att förmedla att vi alla, djupast sett, duger precis i det att vi bara är”, skriver han i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Här ligger jag och duger.” Den svenske poeten Bob Hansson har formulerat raden som är lika viktig som svår att leva efter. Det är ju inte ovanligt att vi baserar våra bilder av varandra och oss själva enbart på prestation.

Men tänk att få erfara att man duger. Utan att göra något alls. Utan att ens stå upp. Bara genom att ligga kvar i sängen, invirad i lakanen och höra hur livet pågår någon annanstans.

Ett sådant budskap önskar jag att jag har förmedlat till mina barn. Men jag är osäker på min framgång. Vi vill ju så mycket med livet, både för oss själva och för varandra. Ofta blir den viljan till prestationshets, verksamhetsstress och jämförelsehysteri. Så svårt det är att förmedla att vi alla, djupast sett, duger precis i det att vi bara är. Till och med när vi står helt ensamma eller ligger helt utslagna – också då har vi vårt värde. En människans värde hör samman med att finnas till, med att vara skapad.

I min värld låter Bob Hansson inte så lite som Jesus. Kanske har poeten inspirerats av Jesus ord i Bergspredikan: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer.” Alldeles innan har Jesus frågat: ”varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem”. Ordens innebörd ekar genom Bob Hanssons strof. På ängen står liljan och bara duger – varför skulle det vara annorlunda för människan?

Jag har flera gånger besökt Saligprisningarnas berg där Jesus lär ha hållit sin predikan. En gång ville jag pröva om det gick att bokstavligt leva efter Jesus och Bob Hanssons recept. På bergets sluttning ner mot sjön la jag mig ner i gräset och testade. Gick det att bara ligga och duga, under fåglarna på himlen bredvid ängens liljor?

Det gick alldeles utmärkt. Det var hur enkelt som helst. Och just när jag befann mig i det horisontalläget kom en strimma sol fram bakom ett blekt moln – det kändes som att den underströk att jag dög där jag låg.

Jag brukar berätta om den händelsen för mina konfirmander. Det märks att de tycker om budskapet. Unga människor upplever ofta stor press, inte minst från sig själva. De tycker om att få höra om kravlöshet. Det har också hänt, vid väckning av trötta konfirmander på lägermorgnar, när jag undrat varför de ännu inte stigit upp, har mötts av svaret: ”Här ligger vi och duger”. Då är det svårt att säga emot.

Och för egen del är det, så här i efterhand, bara en sak som grämer mig från den där dagen på Saligprisningarnas berg. Det är att jag inte låg kvar i gräset lite längre. Ganska snart blev jag småstressad och ville jäkta vidare ner mot sjön. Jag vet inte varför – det var väl något jag kände att jag behövde åstadkomma. Synd.