Är de inte på golfbanan så jobbar de extra eller är på utlandssemester. Bilden av senioren som lever det ljuva livet efter pensioneringen har vuxit sig allt starkare.
Men att åldras är en odemokratisk process.
Medan vissa äldre har en god pension och har gjort sig en bra slant tack vare en bostadskarriär, tvingas andra suga på ramarna.
– Skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare kommer att bli ännu större i framtiden, särskilt när det ”nya” pensionssystemet får fullt genomslag, säger Roland Kadefors som är professor vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
För alla som är födda 1953 och senare gäller systemet med livsinkomst, alltså att pensionen grundas på vad man tjänat under hela sitt yrkesliv. Äldre generationer däremot har en pension som helt eller devis är beräknad på de ekonomiskt bästa 15 åren i livet, en Allmän tilläggspension. ATP-systemet som infördes 1960 gagnade särskilt de som ägnade många år åt utbildning och fick en hög inkomst när de var klara. Eller kvinnor som kom sent in i yrkeslivet på grund av barnafödande.
– Det nuvarande systemet kommer att slå särskilt hårt mot kvinnor i yrken med låga löner, som varit hemma med barn och arbetat deltid under långa perioder, säger Roland Kadefors.
Men redan i dag är klyftorna djupa mellan arbetare och tjänstemän, kvinnor och män. Och en viktig orsak till ojämlikheten är vid vilken tidpunkt någon har gått i pension. Personer i yrken med låga utbildningskrav och tuff arbetsmiljö lämnar yrkeslivet redan vid 61-62 års ålder, medan exempelvis över hälften av läkarna jobbar kvar efter att de har fyllt 65. Därmed fortsätter de att skrapa ihop pengar till sin sammanlagda ”livsinkomst”.
– Men många i arbetaryrken orkar inte jobba längre än de måste, och de släpar med sig en rad fysiska bekymmer från sitt arbetsliv. Det kan betyda att sjukligheten och vårdbehovet är stort, vid sidan av den redan låga pensionen, säger Roland Kadefors.
Professorn tar upp en annan grupp som har varit relativt osynlig i debatten. 2006 ändrades reglerna för sjukpensionering, det ledde till att antalet som varje år fick sjukpension minskade med 70 procent under en femårsperiod. Majoriteten av dem som nekades sjukpension led av belastningsskador och psykisk ohälsa och långt ifrån alla klarade av att återgå till arbetslivet. I stället valde många att ta ut sin ålderspension i förtid.
– Gruppen bestod av avsevärt fler kvinnor än män. Många lever nu med väldigt låga pensioner. Ur ett livsperspektiv är det väldigt dyrt att pensionera sig tidigt, menar Roland Kadefors.
För invandrare som kommit till Sverige i vuxen ålder väntas också ett knapert seniorliv. Även om de har haft högavlönade yrken, har de inte haft möjlighet att betala in till sina pensioner i unga år. Något som straffar sig när de blir pensionärer.
För att inte tala om de som aldrig har kommit in på den svenska arbetsmarknaden överhuvudtaget. Återigen drar kvinnor det kortaste strået.
– Vi vet att över en fjärdedel av de utrikesfödda kvinnorna inte arbetar, vilket betyder att de bara har möjlighet att få en garantipension när de har fyllt 65 år.
Att Dennis Andersson har arbetat i 47 år syns inte i plånboken. När hyran är betald för lägenheten i Västra Frölunda är halva pensionen redan slut.
Egentligen trivs de ganska bra med livet. Gänget som träffas några gånger i veckan på Träffpunkten vid Altplatsen. Men det är klart att de gärna hade haft högre pension, så att de hade haft råd att åka till Teneriffa någon gång om året.
– Det är lite jobbigt när pengarna sätter stopp för sånt man vill göra, säger Dennis Andersson.
I dag kan han ångra att han inte reste mer när han var ung och fortfarande arbetade. Som pensionär tvingas han att hålla i slantarna.
– Vi kanske inte åker på några golfresor, men vi gör väldigt trevliga shoppingresor till Rostock i Tyskland tillsammans, säger han och får medhåll av de andra runt bordet.
Sidney Rydin och Kenneth Samuelsson är i ungefär samma sits som Dennis. De har arbetat sedan de var i tonåren, har ingen högre utbildning och bor i hyreslägenhet. De konstaterar unisont att ”pensionerna är för bedrövliga”.
– Mitt jobb som sättare i tryckeribranschen försvann, och jag gick i pension när jag var 58 år, berättar Sidney Rydin.
Lennart Olsson är äldst i sällskapet och den ende av dem som har en universitetsutbildning bakom sig. Han arbetade som provningsingenjör tills han lämnade yrkeslivet när han var 67 år. Lennart är också den enda av männen som äger sin bostad.
– Vi har ett radhus som vi köpte för 150 000. I dag är det värt 40 gånger så mycket, berättar han.
Inom stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo, i södra Göteborg finns såväl miljonprogramshus som bostadsrätter och villabebyggelse.
På Askims torg finns en annan Träffpunkt sedan ett halvår tillbaka. Majvor Stagling är en flitig gäst. Hon berättar att hon, liksom Lennart, har gjort en bostadskarriär och numera bor väldigt billigt.
– Jag köpte min bostadsrätt för 25 år sedan och jag har nästan ingen hyra alls, berättar hon.
Majvor har en bakgrund i krogbranschen och som läkarsekreterare. När hon lämnade yrkeslivet efter 15 år på Sahlgrenska sjukhuset var det med sorg i hjärtat. Hon ville inget hellre än att fortsätta jobba.
– Jag gick i pension när jag var 67, men arbetade från och till fram till jag var 70 år, säger hon.
Det tog några år för Majvor att anpassa sig till livet som pensionär, men numera är hon ganska nöjd. Hon är engagerad i bibliotekets bokcirkel, tränar ett par gånger i veckan och besöker Träffpunkten nästan dagligen.
– Att jag klarar mig så bra ekonomiskt kan jag tacka min mormor för. Hon inpräntade i mig att aldrig köpa på avbetalning. Därför har jag aldrig haft några skulder, säger hon.
Nästa år sänks skatten för pensionärer och de flesta får ett par extra hundralappar i månaden.
Men det ingen av seniorerna som hoppar högt av lycka. Det är alldeles för lite för att det ska göra någon skillnad, anser gänget på Altplatsen
– Det som är bra med vår årgång är att vi inte hade det så fett från början. Vi fick lära oss att leva på små medel, säger Dennis Andersson.
Fakta: Pension
- ATP-systemet infördes 1960 och slopades 1994. Dagens pensionssystem beräknas på din sammanlagda inkomst under hela ditt yrkesliv.
- Garantipension kan alla få som varit bosatta i Sverige i minst tre år och haft en liten eller ingen arbetsinkomst. Som mest kan garantipensionen bli 7 952 kronor för ensamstående och 7 093 kronor för gifta eller sammanboende (2017). Men för att du ska få full garantipension måste du ha bott 40 år i Sverige från det år du fyllde 16 år.
- År 2016 var medellivslängden i Sverige 84 år för kvinnor och 80,3 år för män.
- Störst skillnad när det gäller utbildning finns mellan män som enbart har grundskola bakom sig, 78,2 år, och kvinnor med eftergymnasial utbildning (högskola eller universitet) där medellivslängden är 86,7 år.
