Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hjördis Alm på väg mot en biltur under överinseende av Lars-Åke Björk (till vänster) och Leif Selander.

Svårt bedöma när åldern sätter stopp för bilkörning

Bilen betyder frihet för många. Att kunna ta sig vart som helst när man får lust. Men för de flesta kommer det en dag – då åldern sätter stopp för bilkörandet.

Hjördis Alm, 71 år, gillar att köra bil och har en förkärlek för sportiga märken. Den lilla röda Alfa Romeon ger henne självständighet och oberoende och hon har svårt att tänka sig en tillvaro utan den.
– Jag kör dagligen och inte bara i närområdet. Jag tar gärna bilen till en konstutställning i Borås eller något annat jag är intresserad av, säger hon.
Däremot kan Hjördis tycka att hon har fått sämre mörkerseende och att det har blivit mer ansträngande att köra när solen har gått ner. Därför sätter hon sig inte lika ofta bakom ratten under kvällar och nätter. 

Hjördis Alm stortrivs bakom ratten på sin Alfa Romeo. Bild: Nicklas Elmrin
Hjördis Alm stortrivs bakom ratten på sin Alfa Romeo. Bild: Nicklas Elmrin

79-årige Lars-Åke Björk håller med. Han berättar att han har slutat att köra långsträckor eftersom han spänner sig så mycket att han blir dödstrött efteråt.
– Men jag skulle bli helt knäckt om jag tvingades sluta helt. För mig betyder bilen all frihet i världen, säger han.
Men hur är det egentligen med åldrande och bilkörning, när är det dags att parkera bilen för gott? 
Det finns inget enkelt svar på den frågan, eftersom ju äldre vi blir desto större skillnad är det på den individuella förmågan. En pigg 90-åring behöver absolut inte vara en sämre bilförare än en 65-åring. Det handlar mer om hälsotillstånd.

Däremot vet man att äldre bilförare är en större risk i trafiken än yngre. Men framförallt är de en fara för sig själva. I första hand för att de är skörare än sina yngre medtrafikanter och ofta drabbas av värre skador om det sker en olycka. Fast att de skulle vara sämre förare än andra finns det inga belägg för.
– Om man bara tittar på antalet olyckor är äldre bilförare snarare underrepresenterade i statistiken. Däremot är de överrepresenterade när det gäller vissa scenarion, säger Tania Dukic Willstrand som är forskare vid Statens väg- och transportinstitut, VTI.
Med åldern försämras mörkerseendet och simultankapaciteten och särskilt i korsningar och rondeller lever äldre bilförare farligt. Studier har visat att när yngre bilister kollar av den övriga trafiken och vad som händer runt omkring, är äldre mer koncentrerade på att hålla sig kvar på vägen. Men varför det är på det viset kan forskarna inte ge en entydig förklaring till.

Hjördis Alm, 71, tar mer än gärna en tur med sin lilla röda Alfa Romeo. 79-årige Lars-Åke Björk (till vänster) har slutat att köra långa sträckor medan Leif Selander, 85, lagt av med bilkörningen helt och hållet. Bild: Nicklas Elmrin
Hjördis Alm, 71, tar mer än gärna en tur med sin lilla röda Alfa Romeo. 79-årige Lars-Åke Björk (till vänster) har slutat att köra långa sträckor medan Leif Selander, 85, lagt av med bilkörningen helt och hållet. Bild: Nicklas Elmrin

Det finns två hypoteser. Den ena är att det perifera seendet försämras med åren, den andra är att man är upptagen av hur andra betraktar en i trafiken, säger Thomas Broberg, doktorand på Chalmers och säkerhetsexpert på Volvo Cars.
Många äldre är rädda för att anses som bromsklossar på vägarna, och de vill definitivt inte betraktas som "gubbar i keps". Därför är de noga med att hålla sig på rätt sida om väglinjerna och de kör också i allmänhet för fort. När det gäller den höga hastigheten har den oftast ingen större betydelse ute på landsvägarna, men på andra vägsträckor kan den vara riskabel.
– Ta till exempel Linnégatan i Göteborg, där den tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen. Där är det mer lämpligt att hålla 30-35 eftersom där är fullt av gångtrafikanter och spårvagnar. I vår studie gjorde inte äldre förare den bedömningen i samma utsträckning, säger Tania Dukic Willstrand.

85-årige Leif Selander sålde sin bil för ett par år sedan efter en skrämmande erfarenhet i skymningen. Han hade hälsat på sin son i Surte och när han körde hemåt la han märke till en skugga framför sig på vägen. Först när han kom riktigt nära upptäckte han att det var en bil med släckta baklyktor. Som tur var hann han bromsa i tid.
– Efter den upplevelsen bestämde jag mig för att sluta köra direkt och ringde min son och bad honom lägga ut min bil till försäljning på Blocket, berättar han.
Leif Selander har dock inte saknat bilkörandet ett dugg. Han lever ett lika aktivt liv som tidigare och tycker att de kommunala kommunikationerna är utmärkta i Göteborg. Från bostaden i Bö tar han enkelt spårvagnen till centrum och byter till nästa färdmedel. Om bussen skulle vara försenad några minuter åt ena eller andra riktningen tar han situationen med ro.
– Jag är ju pensionär och har tid under alla 24 timmarna på dygnet, säger han lugnt.

I Sverige tar man sitt körkort en gång för alla och om man inte gör sig skyldig till förseelser i trafiken får man behålla det livet ut. Till skillnad från majoriteten av övriga länder i Västvärlden finns det inga särskilda ålderskontroller eller tester av syn- och körförmåga. Istället har ansvaret lagts på sjukvården. Läkare har anmälningsplikt när det gäller patienterna och ska meddela både dem och Transportstyrelsen om det inte längre är lämpligt att någon kör bil.
– Fast det funkar sisådär. Det kan vara en känslig fråga att ta upp och läkarna låter ofta bli. Kanske vill man inte störa en långvarig relation med en patient, säger Tania Dukic Willstrand på VTI.
Årligen rapporteras 25 000 nya fall av demens i Sverige, men bara 9 000 körkort dras in på medicinska grunder. Ungefär hälften av dem annulleras efter ingripande av sjukvården, de övriga dras tillbaka eftersom körkortsinnehavaren gjort sig skyldig till ett brott.
– I de flesta fall ger den behandlande läkaren ett muntligt råd till patienten att inte köra bil, men inget mer. Problemet med demenspatienter är att de kan glömma bort den upplysningen i samma stund, säger Tania Dukic Willstrand.

Sveriges befolkning blir allt äldre och därmed ökar också antalet bilister i mogen ålder. År 2000 var 18 procent av antalet körkortsinnehavare över 65 år. Nu har siffran stigit till 26 procent. Det är känt att synen, de kognitiva funktionerna, samt förmågan att samla information från omgivningen och tolka den försämras med åren. 
Ändå är det inte självklart att införa ett kontrollsystem för äldres körförmåga, liknande dem som finns i andra länder. Det finns nämligen inga vetenskapliga studier som visar att olycksrisken minskar om människor tvingas förnya sina körkort, enligt Tania Dukic Willstrand.
– I stället kan införandet av obligatoriska tester ge negativa konsekvenser, som att äldre inte går till doktorn överhuvudtaget eftersom de är rädda för att förlora sina körkort. Eller att de slutar köra på eget bevåg och börjar cykla och gå istället. Det är jättefarligt för äldre att röra sig oskyddade i trafiken, säger hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.