Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
När Susan Tuvebäck bestämde sig för att göra ett dna-test via ett släktforskningsföretag skedde något hon inte alls väntat sig – hon fann en äldre halvsyster. För drygt ett år sedan träffades halvsystrarna Susan och Michele för första gången. Lita på att det blev ett hjärtligt möte på flygplatsen. Bild: Privat, Anna Edlund

Susan hittade sin storasyster tack vare ett dna-test

Utan några egentliga förväntningar spottade hon i tuben och skickade iväg sitt dna-prov till släktforskningsföretaget Ancestry. Susan Tuvebäck hade aldrig kunnat föreställa sig att hon 51 år gammal plötsligt skulle få en storasyster. Men på andra sidan Atlanten, i Minnesota, fanns Michele – en kvinna Susan delar pappa med.

Hennes man hade skojat med henne, ”du är inte så lik dina bröder”. En tid senare, sommaren 2018, fick Susan Tuvebäck ett infall – ”det kanske kan vara kul att ta ett litet dna-test”.

När resultatet väl kom kunde Susan, på sin profil på släktforskningsföretaget Ancestrys hemsida, se alla registrerade personer hon delade dna med. Där fanns som väntat inte några större överraskningar. Den person Susan delade mest dna med var en äldre kvinna, hennes farmors syster.

– Jag tänkte ”då måste pappa vara min pappa i alla fall”, sedan var det inte mer med det, säger Susan.

En ny person på sidan

Men eftersom det när som helst kan dyka upp nya matchningar fortsatte Susan att då och då logga in på sin profil på Ancestry.com.

– Den 9 september 2018 satt jag hemma på kvällen och klickade in, minns Susan. Plötsligt fanns där en ny person på min sida – ”vänta lite... vem är det?!”.

Susan och Michele - halvsystrar som hittade varandra via en släktforskningssajt. Bild: Privat

Susan ler en aning när hon berättar:

– Inom en halvtimme hade jag listat ut hur det måste ligga till. Kvinnan måste vara min halvsyster.

Efter ett ögonblicks tystnad lägger Susan till:

– Men jag kunde också se hennes släktträd, och förstod då att hon måste vara adopterad. ”Undrar om hon vet... vad tänker hon just nu, är detta en rolig eller tråkig nyhet för henne...?”. Det var en himla massa tankar som snurrade i huvudet. Men det kändes också så spännande! Susan, som bott i Sverige i över tjugo år, kommer ursprungligen från USA och det var på andra sidan Atlanten som hennes nyfunna syster fanns.

– Jag kände direkt att jag ville ta kontakt, men tänkte samtidigt att jag borde ge henne lite tid.

Susan var 51 år gammal när hon plötsligt fick en storasyster på andra sidan Atlanten. Bild: Anna Edlund

I sex dagar avvaktade Susan. Hon bestämde sig för ”har jag inte hört något när helgen kommer, då mejlar jag”.

– Jag kände ”jag måste formulera mig försiktigt, hon kanske inte vet att hon är adopterad – men är hon någorlunda intelligent så har hon listat ut att min pappa är hennes pappa”. Det var svårt att vänta. Under tiden gjorde jag information om pappa tillgänglig för henne. När lördagen kom tänkte jag ”nu banne mig skickar jag ett mejl”.

Halvsystern Michele var lika glad

Återigen med ett leende fortsätter Susan:

– Jag skrev väldig kort, jag ville främst förmedla att det här var en glad överraskning för mig. ”Jag finns här om du vill ha kontakt”. Jag frågade också ”vad vet du om vår anknytning?”, men jag skrev inte rakt ut hur det låg till.

Snabbt fick Susan svar – och halvsystern Michele var lika glad hon över att ha funnit en syster.

– Hon berättade det jag redan listat ut, men det kom också fram att hon alltid vetat om att hon är adopterad.

Numera blir det regelbundet samtal via Skype med storasyster Michele borta i Minnesota. Bild: Anna Edlund

Michele, som är två och ett halvt år äldre än Susan, hade adopterats bort genom en så kallad closed adoption när hon var sju dagar gammal och hade aldrig känt till något om de biologiska föräldrarna.

Fram till 2018 hade hon heller inte varit intresserad av att försöka ta reda på vilka de var.

– Hon hade inte känt något behov, hon hade vuxit upp i en så fin familj, säger Susan. Men när hon väl bestämde sig för att göra dna-testet visste hon att det var stor chans att hon skulle få träff och hitta släktingar.

Mycket gemensamt

Snart samtalade Susan och Michele varje lördag via Skype. De upptäckte att de hade så mycket gemensamt.

– Vi har två bröder var, vi har inga egna barn men två bonusbarn, vi har båda flyttat långt för kärleken, vi har haft katt och hund – det tog aldrig slut.

Susan skrattar när hon fortsätter:

– Vi har båda flyttat långt för att vara med våra jägare. Till och med våra makar är lika! Vid det senaste Skype-samtalet tog de över, men det är roligt att de kommer så bra överens. Min man tycker att det här är så kul och är stolt över att vara en del av resan. Det var ju hans idé från början.

Sedan kontakten etablerades har Susan redan hunnit med ett besök i USA. Och i somras var Michele och hälsade på i Sverige. Bild: Privat

Redan i november 2018 flög Susan och maken Göran till USA för att träffa Michele.

– Jag tror att vi på flygplatsen fick syn på varandra i precis samma stund, berättar Susan. Dagen därpå var det thanksgiving och vi fick tid att umgås. Allt stämde så himla bra. Vi pratade om det nyss – ”kan du tro att det bara är lite mer än ett år sedan vi träffades!?”. Nu har vi svårt för att föreställa oss ett liv utan varandra.

Snabbt kommit varandra nära

Susan visar en fotobok hon gjort, om hennes och Micheles historia. I somras var Michele i Sverige och Susan hoppas att de snart ska ses igen.

– Vi har snabbt kommit varandra nära. Jag har haft anledning att inte lita på folk under min uppväxt och har egentligen skyddsmurar runt mig. Men jag har släppt in Michele. Det känns jätteskönt att ha en syster.

Susan Tuvebäck

Ålder: 53 år.

Bor: Torslanda.

Familj: Maken Göran samt två bonusbarn.

Gör: Utvecklingsledare vid Göteborgs stad.

Intressen: Resa, läsa, släktforska.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.