Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stjärnskott gör ljudkonst av rädslor & fallande klippblock

Redan som liten fascinerades hon av klanger, ljud och musik. I år kom Karin Mys kritikerrosade debutalbum Silence Amygdala som i mycket handlar om upplevelser från barndomen. Detta år har hon också provat nya vägar i skapandet med ett ljudverk uppställt vid Töllsjögrottorna.

Vi står framför Töllsjögrottorna som är belägna i Töllsjö och sjön med samma namn. Det är här Karin har sin ljudskapelse Procidens Scopuli (Fallande klippblock). Från utplacerade högtalare hörs ljudet från fallande stenar och i bakgrunden Karins suggestiva stämma, en mäktig ljudupplevelse som förhöjer den trolska stämningen.

– Min tanke var att få in en stämning och gestalta hur det var en gång i tiden när klippblocken rullade ner från berget och hamnade där de är nu. Platsen är speciell och sagolik, det går ju sägner om att trollen bodde här i grottorna och såg ut över sjön, berättar Karin.

Ljud och musik fascinerades hon som sagt av tidigt i uppväxten.

Sov ute med gitarren fastknuten

– Jag kunde stå helt förtrollad och lyssna till ljudet av spänning från elverk, elledningar eller klangsignalen från järnvägsövergångar. Det är väl nu när jag har blivit äldre och jobbat med musik och ljudkonst som jag insett hur tidigt det har funnits med i mig.

Efter gymnasiet bodde hon en period i Ystad och flyttade sen till Göteborg. En tuff ekonomisk tid följde då hon mådde psykiskt dåligt. Svåra barndomsminnen kom ifatt och hon överlevde genom att spela gitarr och sjunga covers av synt låtar på gatan. Då hon inte hade någon fast bostad sov hon ibland ute med gitarren fastknuten runt handleden.

– Jag var väldigt vilsen. Min uppväxt var bitvis inte så lätt. Det förekom sådant som barn borde få slippa att uppleva. Jag hade väl egentligen tryckt undan det hela, men sådant kommer alltid ifatt en. Till slut måste man bearbeta och förstå varför man som utsatt känner och fungerar som man gör.

Hjälp av sina vänner

Med hjälp av vänner fick hon hjälp att via samtal ta sig igenom det som hänt och idag skänker Karin det hon kan till organisationer som Frizonen och Bris.

– Jag tänker att nu när jag själv har fått så mycket stöd, så kanske jag kan hjälpa någon annan. Sen är det så skönt att det idag finns den möjligheten, att man som barn kan ringa ett telefonsamtal och få hjälp från vuxna.

Under den tunga tiden fanns musiken där som en tröst och efter stödet hon fått började vägen så sakta tillbaka. Karin fick en plats att sova och kände sig inte längre så utsatt. Hon fortsatte spela på gatan och snart ledde flera slumpartade händelser henne vidare. Två klubbarrangörer stannade till en dag och erbjöd henne att spela på scen i Musikens hus. I publiken där fanns Dan Söderqvist från Twice a Man, som gillade vad han hörde.

– Han frågade om jag ville lägga sång på deras kommande album. Det var ju väldigt kul att bara få frågan, så jag sa naturligtvis ja.

Efter detta var Karin med i flera olika samarbeten. Samtidigt arbetade hon med sitt eget album Silence Amygdala men vågade aldrig visa det för någon.

– I det albumet skrev jag om det allra tyngsta, om att inte känna igen sig själv i spegeln, göra sig själv illa, att vara liten och utsatt. Allt där är så självutlämnande och det vågade jag inte lyfta fram, visste helt enkelt inte vad jag skulle göra med materialet.

På väg att blåsa av alltihop

Av en slump fick sedan musikproducenten D.Kaufeldt kontakt med henne på ett forum och frågade om Karin skrev på något eget material.

– Jag tog med mig några låtar och spelade upp och han blev väldigt entusiastisk. Han sa att vill du släppa en skiva så kan jag producera den åt dig.

Detta var flera år sedan, så det har varit en lång process till färdigt album.

– Jag behövde lång tid på mig. Arbetet med albumet var bitvis både känsligt och jobbigt. Det var också första gången jag skulle göra något ensam, så det tog emot. Dagen innan albumet skulle släppas satt jag långt in på natten och var nästan på väg att avblåsa alltihop.

Överraskande respons

Responsen av albumet var både överraskande och glädjande. Singeln Winter Tree blev också omtalad då Fredrik Straage hissade den på TV4 och menade att Karin My är Sveriges nya stjärnskott.

– Det var fantastiskt fint att få den uppmärksamheten. Sen var det många som lyssnade som förstod att texterna handlade om svåra saker och kände igen sig. Det kom en massa meddelanden från folk som själva mådde dåligt och hade förstått vad skivan handlade om. Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle ge en sådan respons, jag blev helt överväldigad. Så det var tur att jag inte blåste av lanseringen den där natten, säger Karin.

Karin My

Ålder: 45 år

Familj: Ja, på mitt eget sätt.

Bor: Göteborg/Hallandsåsen

Yrke: Musiker/Sångerska

Intressen: Dans, måleri, övergivna platser, fotografering

Aktuell: Albumet Silence Amygdala + ljudkonst vid Töllsjögrottorna

www.instagram.com/karinmymusic

www.karinmy.net

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.