Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

För ett år sedan sparkades Ann-Marie Begler från sin post som Försäkringskassans generaldirektör. "Jag blev väldigt ledsen och arg när jag, men jag fick ett ofantligt stöd", säger hon inför sin 65-årsdag. Bild: Janerik Henriksson

Sparkade generaldirektören talar ut om turbulensen

Hon har prisats för sitt mod och sin förmåga att stå stadigt även när det stormar. För Ann-Marie Begler handlar det om att göra det riktiga och följa lagstiftningen på ett korrekt sätt.
– Jag skulle tappa min självrespekt om jag gick emot det.

Det har bara gått ett år sedan Ann-Marie Begler sparkades från sin post som Försäkringskassans generaldirektör. Ett beslut hon själv tycker var helt uppåt väggarna. Än är inte sista ordet sagt. Under våren har ansvarig minister kallats till KU-förhör. Men för Ann-Marie är det ett avslutat kapitel.

Av den stormiga tiden märks inte mycket. Hon är van. Efter en lång karriär inom myndighets-Sverige, bland annat som biträdande rikspolischef, generaldirektör på Brå och på Skolinspektionen, vet hon att det kan bli rätt blåsigt uppe i toppen.

– Särskilt kring en sådan myndighet som Försäkringskassan där det kan handla om utsatta människor och deras stora besvikelse när de inte får den hjälp de förväntat sig.

Såg orättvisor

Sedan i fjol sommar har hon ett nytt uppdrag som utredare. Titeln generaldirektör har hon kvar i två år till, men i stället för 14 000 anställda basar hon nu över fem personer. Uppgiften är att utreda hur man kan komma åt bidrags- och välfärdsfusket.

– Jag kan de här frågorna ganska väl och har varit i kontakt med dem utifrån olika perspektiv, säger hon och förklarar att huvudfrågan nu är om det går att samordna alla utbetalningar i en ny funktion för att på så sätt se om det finns krockar mellan olika utbetalningar.

– Det är jättespännande och det går väldigt bra. I sommar ska vi lämna en delrapport och nästa sommar kommer ett slutbetänkande.

Ann-Marie Begler växte upp i Stockholmsförorten Farsta och såg tidigt orättvisorna, att alla inte hade samma förutsättningar. Det påverkade hennes yrkesval.. Bild: Janerik Henriksson

Ann-Marie Begler växte upp i ett arbetarhem. Mamma jobbade på kontor och pappa var sjöman, men blev efter en brevkurs sjöingenjör. Familjen flyttade till Farsta när Ann-Marie bara var några år. På den tiden, i slutet av 1950-talet, var Stockholmsförorten en drabbad plats med mycket missbruk och social utslagning, berättar hon.

– Det var drogtätt och flera av mina skolkamrater råkade illa ut. Skolan lyckades inte fånga upp dem och många lärare var inte utbildade. Jag såg orättvisorna, att alla inte hade samma förutsättningar. Där finns min egen drivkraft och det har påverkat mina yrkesval.

Viker inte ned sig

Ann-Marie pluggade till socionom och fick anställning på ett socialkontor i Liljeholmen. Men där blev hon inte kvar särskilt länge. I samband med första graviditeten bytte hon jobb för att bli utredare på Stockholms stads forsknings- och utvecklingsbyrå. Därefter sökte hon sig till Socialstyrelsen. Till en början handlade det om ett lägre chefsjobb, men ganska snart flyttades hon upp och blev överdirektör på myndigheten. Sedan rullade det på.

Du har haft många tunga poster, hur kommer det sig, tror du?

– Jag tror och hoppas att jag har blivit bedömd utifrån min kompetens och förmåga, i kombination med lite tur. Det ska ju finnas en plats åt en. Men jag har ingen politisk anknytning och har inte haft den typen av ingångar.

– Min nerv är att jobba med förändring och utveckling av organisationen. Att förvalta har jag lite svårt för.

Ann-Marie Begler har haft många tunga poster och beskrivs som stark och resultatinriktad och en som inte viker ned sig för påtryckningar.. Bild: Janerik Henriksson

I sin roll som chef beskrivs hon ofta som stark och resultatinriktad och en som inte viker ned sig för påtryckningar. Det blev också den bredare allmänheten varskodd om när hon som generaldirektör för Skolinspektionen tog beslutet att stänga den anrika internatskolan Lundsberg.

Stort stöd

Samma oräddhet visade hon när att hon tvingades lämna Försäkringskassan. I stället för att bryta ihop spelade hon in en video till de anställda där hon berättade om det som hänt och vilken ståndpunkt hon själv hade – att regeringens handlande berodde på Socialdemokraternas dåliga opinionssiffror.

– Sanningen är att jag blev väldigt ledsen och väldigt arg när jag sparkades. Men jag fick ett ofantligt stöd, vilket var skönt. Och livet går ju vidare.

Ser du någon baksida med att vara den modiga personen?

– Ibland skulle det kanske vara lättare att göra saker så att man inte får kritik. Men man måste kunna titta sig själv i spegeln också. Mina värderingar i de här frågorna är väldigt starka. Som att följa lagstiftningen på ett korrekt sätt. Vårt samhälle står och faller med det. Jag skulle tappa min självrespekt om jag gick emot det.

Ann-Marie Begler

Ålder: Fyller 65 år den 21 april.

Bor: I Stockholm.

Familj: Sambon Calle, barnen Erik och Pia och tre barnbarn från fem månader till sju år.

Gör: Utreder på regeringens uppdrag hur bidragsbrott och välfärdsfusket ska bekämpas.

Aktuell: Fick tidigare i år utmärkelsen Årets Oxenstierna av tidningen Fokus. ”Diplomet sitter på väggen i huset på landet”.

Om att fylla 65: ”Det känns bra. Det är inte själva åren i sig som betyder något, utan om man får ha hälsan och orka. Så det är helt okej och till och med ganska roligt”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.