Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/2

Sorgen efter sonen tog Lotta till teatern

Kanske pjäsen "Brinn häxa, brinn" aldrig hade satts upp på scenen om inte författaren Lotta Benjegård själv drabbats av stor sorg. "Sorgen gav mig energi och vilja att engagera känslomässigt", säger hon inför augustipremiären.

Det finns många trådar som dragit Lotta till teaterscenen i bokskogen i Äskhultsbacken i Kungsbacka.
– Jag har alltid tyckt om teater men intresset fick ligga i bakvattnet länge till förmån för mitt pingisintresse.  Men när jag slutade efter ett guld i junior-SM och kommit in på gymnasiets estetprogram tog det fart på allvar. 
Det som lockade med teatern var att få möjlighet att gå in i en roll och vara någon annan.
– Jag tyckte tonåren var ganska jobbiga. Jag tror inte det märktes så mycket utåt men jag hade svårt att hitta min plats i olika sammanhang.
Självförtroendet fick en puff när hon efter gymnasiet vikarierade på lågstadiet i Onsala.
– Jag trivdes jättebra, både med kollegor, elever och föräldrar.

Lottas stora favorit hade alltid varit Astrid Lindgren och ett av hennes projekt som lärarvikarie var en kabaré om Astrids verk. Kort därefter dog Astrid och Lotta blev ombedd av ett studieförbund att göra något om Astrid för teatern i Kungsbacka.
– Det var så klart jag ville. Det blev en serie musikinslag där barnen från min skola var med och även proffs- och amatörskådespelare. 
Pjäsen om Astrid gav Lotta kontakt med teatergruppen EBBE – Engagerade Bybors Ensemble – som sedan flera år spelade utomhusteater i bokskogen vid kulturreservatet Äskhults gamla by. 
 – Jag kände genast att jag hörde hemma där och spelade med i gruppen under flera somrar. Jag började redan då skissa på en synopsis till en pjäs om häxförföljelserna på 1600-talet. De hade skrämt och fascinerat mig sedan jag var liten och läste Olov Svedelids barnbok Mor är ingen häxa.
 

Bild: Anders Hofgren
Bild: Anders Hofgren

Ramhandlingen var klar redan 2005 men pjäsen hamnade i bakvattnet eftersom Lotta gick på lärarhögskolan och dessutom gjorde en flera månader lång jordenruntresa.
Först när EBBE skulle välja ny pjäs 2014 dök den upp igen.
Lotta och hennes sambo Joakim hade samma år drabbats av en katastrof när deras son Mio dött bara tre månader gammal.
– Det var en fruktansvärd tid naturligtvis. Läkarna sa först att Mio skulle överleva men att han skulle bli en mycket kortväxt person. Jag oroade mig förstås en del för hur hans liv skulle bli, skulle han bli accepterad av kompisarna eller skulle han få ett liv i utanförskap. Familjen fick leva splittrad eftersom Joakim var med Mio i Lund, jag och hans tvillingsyster Lova var i Halmstad och storasyster Siri med mormor i Kungsbacka.  Oron blandades med dåligt samvete för att inte räcka till för alla barnen och jag hade dessutom i början fruktansvärd värk efter förlossningen. Den riktigt stora tragedin kom sedan efter tre månader när Mios små lungor inte orkade längre.

När den värsta sorgen lagt sig så småningom kom upplevelserna att påminna Lotta om hennes pjäs.
– Jag kände att jag ville göra den för Mio och även för min grannes son som dött 11 år gammal. Det var som att jag ville låta mina känslor för dem komma fram i något konkret och det blev pjäsen om häxbränningarna. Tiden av djup sorg och förtvivlan hade fördjupat mitt känsloregister och jag ville nu få in känslan av sorg och empati i pjäsen. Jag ville att historien riktigt skulle gripa tag i hjärtat på publiken för att på något sätt dela med mig av vad jag upplevt och lärt mig. Det blev en delvis ny och bättre pjäs. Jag fick också hjälp av en teaterpedagog i EBBE.

Förutom att förmedla historien om de fasansfulla häxbränningarna ser Lotta också pjäsen som en spegel av ett tidslöst problem.
– Redan i skolåldern uppstår av någon anledning skillnad mellan ledare och ledda. Jag funderar över vad som gör att man redan tidigt väljer att lyssna till vissa och inte till andra. Att informellt utse ledare kan verkligen få farliga konsekvenser vare sig det handlar om häxbränningar eller mobbning.
Pjäsen hade urpremiär i augusti förra året och bänkarna i skogsbacken var fullbokade.
– Vi hoppas på samma intresse i år också. Repetitionerna har gått utmärkt. Vi har ändrat en del i pjäsen så även de som såg oss förra året kan ha glädje av att se pjäsen igen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.