Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Eva Erlandsson jobbar som pastor på Räddningsmissionen och är verksamhetsansvarig för gatukyrkan. Hon fungerar även som samtalsstöd för den som behöver det. ”Det hjälper att prata om saker. När jag går runt bland folk både här och på frukostkaféet kan det börja med att någon frågar efter ett telefonnummer och sluta med att personen berättar om ett självmordsförsök”, berättar hon.  Bild: Anna Edlund
Eva Erlandsson jobbar som pastor på Räddningsmissionen och är verksamhetsansvarig för gatukyrkan. Hon fungerar även som samtalsstöd för den som behöver det. ”Det hjälper att prata om saker. När jag går runt bland folk både här och på frukostkaféet kan det börja med att någon frågar efter ett telefonnummer och sluta med att personen berättar om ett självmordsförsök”, berättar hon. Bild: Anna Edlund

Soppmässorna har blivit en viktig del i pastor Evas liv

Att bli pastor var ingenting hon gått och drömt om – men en dag kändes det som rätt väg att vandra. Efter tjugo år som lärare ägnar sig Eva Erlandsson i dag åt soppmässor i Räddningsmissionens regi.

I parken framför Matteuskyrkan i Majorna hänger Eva Erlandsson upp ett kors på ett av de större träden. Här serveras soppa varje tisdag – utomhus på grund av pandemin.

– Innan corona var vi inne i kyrkan, förklarar Eva.

– Men det är ganska mysigt här ute också. Vi eldar, äter goda vegetariska soppor och ber tillsammans. En besökare sa till och med tidigare i vintras ”åh, kan vi inte fira jul här!”.

Pastor i Equmeniakyrkan

Eva, som är pastor i Equmeniakyrkan och arbetar för Räddningsmissionen, ler en aning. Hon berättar därefter att soppmässorna i Majorna arrangerats regelbundet i sex år.

– Vi kallar oss soppmässegänget, men inom Räddningsmissionen används begreppet gatukyrkan.

Eva är pastor men också ledare för gatukyrkan. Visionen när man startade verksamheten var att, som Eva själv uttrycker det, erbjuda gudstjänster med låga trösklar – exempelvis finns ingen klädkod.

– Många som började komma hit redan för sex år sedan kommer fortfarande, säger Eva. Vissa är fattiga, andra gillar bara vår grej. En hel del är hemlösa och vet inte var de ska sova. Det kommer många ensamma äldre, men också ungdomar.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Eva funderar lite innan hon lägger till:

– Vi ville skapa en mötesplats där människor både kan be till Gud och finnas till för varandra, och där även jag kan finnas till för den som behöver det. Många av oss, om det skulle hända något, har kompisar eller föräldrar att ringa. Alla behöver bollplank. Men för den som inte har släkt eller pålitliga vänner är detta väldigt bra.

Musik- och religionslärare

Eva arbetade tidigare, i ungefär tjugo år, som musik- och religionslärare på folkhögskola.

– Men man kan vilja göra flera saker i sitt liv, konstaterar hon med ett snett leende. Jag hade inte gått och drömt om att bli pastor men en dag kände jag ”nu är det dags”. Jag har varit troende i hela mitt liv och engagerad inom kyrkan även tidigare, men inte så mycket som nu.

Utöver soppmässorna är Eva delaktig i Räddningsmissionens frukostkafé, och ofta gör hon människor sällskap till sjukhus och liknande.

– Jag följer med till sådana ställen dit man kanske vanligtvis tar med sin bästa kompis eller syster. Jag hjälper till att ringa samtal. Sådant gör jag varje vecka.

Bland gatans folk

Efter en kort paus fortsätter Eva:

– Jag har lärt känna många av de som kommer på soppmässorna och för mig landar den kristna tron lättare i den här kontexten, bland gatans folk.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Eva berättar om en besökare som en gång sa ”när man kommer hit känner man sig som en vanlig människa” och en annan person som sa till Eva ”man vaknar på morgonen och känner sig glad, eftersom man vet att i dag är det”.

– Det gör skillnad att någon vet vad man heter. Och jag tror att det är väldigt viktigt att saker har kunnat fortsätta under corona, fast på nya sätt.

Eva, som även skriver krönikor till Räddningsmissionens webb och tidning – ”jag vill berätta om det jag tycker är viktigt och göra människors röster hörda”, ler återigen när hon konstaterar:

– Jag kommer nog hålla på med det här i resten av mitt liv. Jag lever i min kallelse nu skulle jag säga, även om det kanske låter lite kaxigt. Att få finnas i det ens hjärta bultar för…

Lättrörd och sentimental

Eva tystnar ett ögonblick och lägger därefter till:

– Men det finns en del smärta i det här också. Det gör ont att veta att vissa fryser, far illa på olika sätt eller är ledsna på sig själva för att de känner att de misslyckats… Man får insyn i människors liv, barn som farit illa men nu är vuxna. Det är tufft ibland. Egentligen är jag olämplig för det här jobbet. Jag är lättrörd och kan bli sentimental när jag tittar på film. Men i verkligheten går det ändå bra på något sätt. Det jobbiga vägs upp av det fina jag får vara med om och allt jag får tillbaka. Soppmässorna ger mig jättemycket.

– I morgon är det dags igen, säger Eva. Nu ska vi klara oss igenom vintern ihop. Det här har blivit ett bra sätt att ses på och vi kan uppmuntra varandra. Fast detta är inte bara mitt verk, även om jag drivet det. Pastorer, musiker, volontärer, diakoner och alla deltagarna gör det här tillsammans.

Eva Erlandsson

Ålder: 57 år.

Bor: Majorna.

Familj: Man och två barn.

Gör: Pastor på Räddningsmissionen.

Intressen: Spela kontrabas, läsa.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.