Sofie ger övergivna kaniner nya chanser till det goda livet

Hemma hos Sofie är det lugnt och stilla. Det är mitt på dagen och hennes tre jourkaniner har sin vilostund.

– Det är inte alltid så här lugnt. Kaninen Pheebs till exempel är en hejare på att göra glädjeskutt. Kaniner är ju annars väldigt tysta djur, de varken jamar eller skäller, men ändå kan det gå vilt till här ibland, säger Sofie och skrattar.

Kaninerna rör sig fritt

Bakom den stängda glasdörren till vardagsrummet skymtar ett par långa öron som hastigt sticker fram för att strax försvinna. Sofie visar in i rummet som för närvarande är hemvist åt Pheebs och Buster.

– Vi har ingen bur, utan kaninerna får röra sig helt fritt här inne. Många tycker att kaniner är tråkiga djur, men det är inte så konstigt när man stänger in dem. Har man kaninen frigående, precis som en katt eller hund, då lever kaninen upp och visar sin personlighet.

Sofie hittade Smådjurschansen av en slump. Hon har alltid gillat kaniner och hade först tänkt skaffa sig en egen. Men när hon såg att Smådjurschansen sökte jourhem blev hon intresserad.

– Jag hade följt deras arbete ett tag och sett att det fanns så många kaniner som var i akut behov av ett hem. Jag kände att jag ville vara med och hjälpa till.

Jourhem i ett år

Sofie har nu varit jourhem i ett år och under den här tiden har hon hunnit med sex kaniner, men även några akuta placeringar under kortare perioder. En del av kaninerna som kommer till Smådjurschansen är vanvårdsärenden via länsstyrelsen, andra är djur som ägarna inte längre kan ta hand om. Allt för ofta rör det sig om kaniner som hittats övergivna utomhus.

– Kaniner har ofta ett lågt värde och många gör sig av med dem när de har tröttnat. Men en tamkanin har svårt att överleva om den plötsligt släpps ut i det fria, säger Sofie.

Hon visar in i sambons arbetsrum som han för närvarande delar med kaninen Benny, som hittades i ett dike.

– Det var ett äldre par som fick se en person kliva ur en bil och lägga något i ett dike. När de gick fram för att se vad det var hittade de en livrädd kanin. Vi har haft Benny i en vecka nu och han är en riktig kelgris. Det finns en lång lista på folk som visat intresse för honom, säger Sofie och fortsätter:

– Det är väldigt olika hur fort det går att hitta ett hem. Gosiga kaniner går ofta direkt, andra stannar längre. Vi har märkt att det är många yngre par som vill adoptera. Ofta rör det sig om folk som redan har en kanin, men som vill ha en kompis.

Föreningen ställer krav

Smådjurschansen ställer höga krav på den som vill adoptera en kanin. Alla blir intervjuade och får skicka bilder på kaninens tänkta boplats, så att föreningen kan försäkra sig om att djuret blir ordentligt skött. Även jourhemmen intervjuas och får skriva på ett avtal där de godkänner Smådjurschansens skötselkrav.

– Ett av kraven är att man inte stänger in kaninen i bur. När jag hade kanin som barn var det normen, men i dag tänker jag annorlunda, konstaterar hon.

Att jourkaninerna går fritt hemma hos Sofie har lett till att hon och sambon har fått ”kaninsäkra” sitt hem. Det gäller att ha koll på sladdar, krukväxter och annat som kaniner kan vara intresserade av att gnaga på.

– Det blir en del städjobb också förstås, även om kaniner lätt blir rumsrena. En annan nackdel med att vara jourhem är att man fäster sig snabbt vid djuren och då kan det vara svårt att skiljas när de flyttar.

Men det positiva överväger helt klart det svåra, konstaterar Sofie.

– Det känns bra att få bidra till att djuren får det bättre och kaniner är fantastiska varelser. Varje kanin har sin personlighet och det är så roligt att lära känna varje individ och upptäcka hur olika de är.

Sällan någon kaninpaus

Även sambon har blivit förtjust i Sofies skyddslingar.

– Ibland kommer vi överens om att ha en kaninpaus, men det blir sällan så. Fast i sommar blir det nog av, då ska vi renovera och bryta upp alla golven här hemma. Troligtvis flyttar vi ut och bor i en husbil så länge och då blir det ju svårt att ha kaniner, säger Sofie och tillägger:

– Men när allt är klart dröjer det nog inte länge innan vi har en kanin här igen!

Ann-Christin Mathiasson

livsstil@gp.se