Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Skolsenioren Marianne Andersson presenterar sig för fjärdeklassarna på Gustaviskolan där hon är ett slags läscoach. "Jag följer ju skoldebatten och tycker själv att det är väldigt roligt med läsning. Om jag kan bidra till att barnen får upp ögonen för hur kul det är ger det mig något tillbaka, samtidigt som jag får en inblick i hur dagens tioåringar tänker", säger hon.

Skolsenior-Marianne ger eleverna läslust

Varje vecka träffar Marianne Andersson elever på Gustaviskolan i Göteborg. Tillsammans läser de och pratar om litteratur – helt utan krav på prestation.

Det är Marianne Anderssons första skoldag för terminen. Inte så att hon har legat vaken med pirr i magen, men det finns en viss spänning och förväntan.
I ett par år har Marianne varit "Senior i skolan" men i dag ska hon möta en helt ny klass, ett gäng tioåringar som kommer från hela staden men går i centrala Gustaviskolan. Marianne fungerar som ett slags läscoach, en extra vuxen som en halv dag i veckan pratar med skolbarn om texter de läser tillsammans.
Hon presenterar sig och undrar om eleverna tycker det är roligt att läsa. Alla svarar ja och visar sina låneböcker. När Marianne frågar vad det är som är bra med just de böckerna får hon svar som: spännande, mycket känslor, humor, action, coola historier och "när man har läst den vill man läsa om den på en gång".  

För två år sedan gick Marianne Andersson i pension och började leta efter meningsfulla saker att syssla med. I botten är hon bibliotekarie men under många år var hon enhetschef på kulturhuset Blå Stället i Angered och hade därefter ansvar för en stor ombyggnation.
–  Det är fortfarande en tröskel att kalla sig pensionär, och "nybliven pensionär" låter ju så tråkigt. Många av de där orden är väldigt värdeladdade, säger Marianne. 

Hon visste att hon inte bara ville odla sin trädgård och umgås med vänner hon redan kände väl, utan sökte nya sammanhang – gärna något som hade med läsning att göra. En bekant tipsade om volontärverksamheten i skolan. 
–  På något sätt går det att sätta stenar i rullning. Vi är många i den här generationen som är i samma situation som jag, och som egentligen är en enorm potential. Det finns så mycket att göra, men det gäller att hitta rätt trådar att dra i, säger hon.  

Efter presentationen i klassrummet lottas fyra elever ut som får följa med Marianne till ett krypin på vinden. Barnen tar med sig var sin bok.
–  Jag håller på med "Dagbok för alla mina fans". Den handlar om en kille som blir mobbad i skolan, men när han berättar för sin mamma och pappa lyssnar de inte för de är så upptagna, säger Arshia Shamsoladi.

Marianne frågar om han tycker att den är bra.
–  Ja, men ibland får man en lite sorglig känsla. Jag tycker synd om honom, säger Arshia. 
Bianca Fredriksson läser också dagböcker, "Berts bravader" och "Berts dagbok". Hon tycker att det är svårt att berätta om dem eftersom de innehåller så många hemlisar. Marianne undrar vad en hemlis kan vara.
–  Till exempel vem man är kär i. Det är humor i den här boken – men också snusk, säger Bianca.
–  Vad är det som är snusk? frågar Marianne.
–  Det är väldigt mycket hångla med öppen mun och sånt, svarar Bianca och vrider sig lite på stolen.
–  En hemlis kanske är något som man funderar på själv men inte vågar prata med någon om, säger Marianne.

Som avslutning på bokstunden läser hon en dikt av Lars Lerin. Den inleds med raden "Sommaren har uppfyllt sina löften". Marianne undrar om barnen vet vad "uppfylla ett löfte" betyder och om sommaren verkligen kan göra det. Eleverna spekulerar och kommer fram till att det kanske är något man säger åt sig själv att göra, som ett nyårslöfte. Och att sommaren lovar att det ska bli fint väder.
Efteråt berättar Marianne Andersson hur givande det är att få en inblick i hur tioåringar tänker.
–  Litteraturen fungerar som en nyckel. Genom figurerna i en bok kan man uttrycka sin egen person utan att det blir så laddat. Det blir samtal på ett slags människonivå där det inte spelar någon roll att jag är 68 år och de tio.
Marianne ser det inte som en nackdel att hon binder upp sig några timmar i veckan. Snarare tvärtom. Hon gillar strukturen och känner sig stimulerad av mötet med eleverna. 
–  Det är som Pippi Långstrump säger, att om man inte går i skolan får man inga lov. I somras märkte jag att jag saknade den här påfyllningen varje vecka – det är fantastiskt roligt och givande, säger hon.

"Senior i skolan" har hittills bara funnits i Centrumskolorna. Men enligt Göteborgs stads nya budget ska modellen med Generationsmöten nu spridas till övriga nio stadsdelar. 
Projektledaren Pernilla Johansson säger att hon skulle kunna prata nästan hur länge som helst om Senior i skolan – och man tror henne. Visserligen kan det ensamma ansvaret kännas lite tungt ibland, men mest är det bara ett stimulerande jobb att matcha volontärer med rätt uppdrag på rätt skola. 
– Många äldre tycker att det blir tomt när de slutar arbeta. I skolorna är de efterlängtade, deras närvaro där kan skänka ömsesidig nytta och glädje, säger Pernilla Johansson.

Det är dock inte vem som helst som platsar i skolans värld. Pernilla Johansson poängterar att de som är intresserade bör vara trygga och stabila, genuint engagerade vuxna. Pernilla håller i två halvdagars introduktionskurs där hon också inpräntar vikten av att seniorerna inte underminerar läraren, inte kommer dit som något slags ordningspoliser.
– Jag pratar om det sociokulturella lärandet i dagens skola, och att eleverna i vissa klasser får ha keps och mobiltelefon – det är upp till varje lärare, säger hon.

I dag finns ett trettiotal seniorer mellan 65 och 83 år ute på skolorna. Där är de en extra resurs som i mångt och mycket kan bidra med vad de själva har fallenhet för. Varje termin ordnar Pernilla Johansson minst en träff med vidareutbildning och återkoppling. 
– De ska känna att de är ett gäng, att de har en vi-känsla både med varandra och med skolan. De är ju en fantastisk tillgång, säger hon.  
En skolsenior binder inte upp sig för mer än en termin i taget, och även då går det bra att göra uppehåll för en resa eller ett läkarbesök. 
– Vi är bara tacksamma för den tid seniorerna vill lägga ner. Det är viktigt att de känner sig berikade och får energi – ofta tycker de att de håller sig alerta genom att träffa alla kloka och roliga barn, säger Pernilla Johansson. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.