Marita Skogum har alla sina orienteringsmedaljer i en skokartong. Visst skulle hon kunna ta fram dem, kanske rama in och sätta upp på väggen, hon har bara inte kommit sig för.
Det måste i alla fall vara en rymlig skokartong med tanke på hennes karriär som orienterare på 1980- och 90-talen. Eller vad sägs om åtta SM-guld och sex VM-guld, för att nämna något? Bakom framgångarna ligger förstås hård träning men också ett stort intresse för den egna personliga utvecklingen.
Till att börja med föddes hon i en idrottande familj.
– När jag var i tioårsåldern frågade pappa om jag ville gå en nybörjarkurs i orientering. Jag visste inte vad det var för sport men blev nyfiken och tänkte att det kan jag väl, säger Marita Skogum som växte upp i lilla Berghem i Västergötland där hon fortfarande bor.
SM-brons i basket
Under tonårstiden spelade hon samtidigt basket på hög nivå och vann ett SM-brons med Sätila SK. Inte kunde hon väl elitsatsa på två så olika sporter samtidigt, tyckte en del. Men för Marita Skogum fungerade det utmärkt, särskilt som tävlingssäsongerna i stort sett avlöste varandra.
– Det var först som 20-åring jag bestämde mig för att sluta med basketen och se hur bra jag kunde bli på orientering om jag satsade enbart på det.
Studerar man Marita Skogums tävlingshistorik kan man notera ett avbrott runt 1990 vilket har en naturlig förklaring. Då födde hon sitt första barn. När hon sedan började tävla igen undrade många hur det skulle gå. Vem skulle ta hand om barnet? Som om det inte räknades att det fanns en pappa också.
– Jag är glad att ha varit med och visat att man kan vara både elitidrottare och mamma. I dag är det naturligt för en kvinnlig idrottare att komma tillbaka efter att ha fått barn men så var det inte då.
Tankarna påverkar
Hon återupptog tävlandet för att se om de tidigare framgångarna varit en engångsföreteelse eller om hon hade hittat koden för det hon kallar Maritapusslet. Den hade hon uppenbarligen, för snart började hon vinna igen.
Det handlade om insikten att fysisk och teknisk träning är enskildheter som bidrar till en större helhet tillsammans med relationer, mat, återhämtning och inte minst mentala faktorer. Varje pusselbit måste samverka med de övriga för att pusslet ska bli komplett.
– Jag har alltid intresserat mig för min egen personliga utvecklingsresa. Och jag upptäckte tidigt att det jag tänker, tror på och känner påverkar mig som människa och idrottare.
Marita Skogum har genom livet haft stor nytta av sina inre signaler, de som säger antingen ja eller nej. Bland annat har de hjälpt henne att träna vettigt och inte köra slut på sig själv.
Hjälper grupper
Ja- och nejsignalerna har också varit viktiga när hon stått inför olika vägval, till exempel när hon kände att det var dags att sluta tävla 1993. Likaså när hon år 2010 vågade lämna en karriär som tränare och idrottsledare för både dam- och herrlandslag för att satsa på det som fortfarande är hennes arbete: Att som egenföretagare vägleda, föreläsa och utbilda individer och grupper i utvecklings- och förändringsprocesser.
– Jag tar med mig väldigt mycket erfarenheter från min tid inom idrotten. Inte minst förståelsen för det systemiska, att alla delar bidrar till att något blir ännu större. Som kommunikolog jobbar jag med att få personer och grupper att fungera och samarbeta. Det ger mig motivation och mening. Världen behöver mera samarbete.
År 2019 ställde Marita Skogum upp i tv-programmet ”Mästarnas mästare”. Hon hade fått frågan några år tidigare men tackade då nej.
– Den här gången funderade jag på saken och efter en vecka fick jag en ja-signal. Jag var lite nyfiken och tyckte det vore spännande att vara med i ett tv-program. Kul också att se om jag kunde träna upp mig så pass att jag kom över något av hindren. Och det blev kul!
Marita Skogum
Ålder: Fyller 60 år den 3 januari.
Gör: Arbetar som kommunikolog med utvecklings- och förändringsprocesser.
Känd som: Orienterare på 1980- och 90-talen med bland annat åtta SM-guld och sex VM-guld.
Bor: Berghem i Marks kommun sydost om Göteborg.
Familj: Maken Michael och de vuxna döttrarna Sandra, Johanna och Emilia.
Så firar hon födelsedagen: ”Svårt att planera i dessa tider. Jag hoppas fira med familjen och kan vi inte vara inomhus får vi ta naturen till hjälp.”
Om att fylla 60: ”Jag tänker fortsätta göra det som motiverar mig oavsett vilken siffra det står där.”
På fritiden: Tränar, umgås med vänner och familj. Gillar att vara ute i skogen. Odlade sina första tomater i somras och det hoppas hon var början på en årlig tradition.
