Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
För nio år sedan diagnostiserades Emilia Vega (till vänster) med leukemi. Sedan följde en lång och tuff period, som även slet hårt på storasyster Michelle. "Vi hade rätt dåligt kontakt under de åren", berättar Emilia. Men nu har systrarna hittat tillbaka till varandra och har en fin syskonrelation. Bild: Jessika Devert

Sjukdomen förde systrarna närmare varandra – till slut

I soffan hemma hos Michelle Vega sitter hon tillsammans med lillasyster Emilia. En har haft leukemi och den andra är närstående. Systrarna har fått erfara att cancer är en sjukdom som påverkar alla i dess närvaro.

Det är nio år sedan Emilia akut åkte in till sjukhuset och läkarna konstaterade leukemi. Livet vändes upp och ner för hela familjen. Deras föräldrar var på sjukhuset med en svårt sjuk Emilia, och Michelle blev lämnad hemma för att på något sätt fortsätta sitt liv.

– Jag var sjutton år så jag klarade mig hemma själv, men det var en stor omställning. Från att ha haft en familj där mamma och pappa lagade mat, tvättade och handlade så fick jag sköta det mesta själv. Jag förstod att de måste vara hos Emilia, men det var jobbigt ändå. Jag fick också förklara för alla runt omkring vad som hänt och det var svårt att vara stark i det, säger Michelle.

Hon begravde sig i pluggandet på gymnasiet och ett år senare tog hon studenten.

Allt var förändrat

I samma veva avslutades Emilias mest aggressiva behandling på sjukhuset och hon fick komma hem. Men allt var förändrat. Ett helt år hade gått och systrarna kände inte varandra längre.

– När jag kom hem satt jag i rullstol för att jag hade blivit benskör av cellgifterna och jag var inte alls frisk. Ofta fick våra föräldrar ringa ambulansen för att jag behövde akut vård, säger Emilia.

Michelle började plugga på universitetet men då tog det stopp. Hon klarade inte längre av att upprätthålla sina betyg. I stället valde hon att åka till Danmark och Stockholm för att plugga.

– Jag skulle säga att jag flydde. Jag ville inte vara här hemma i allt det sjuka. Nu var Emilia bättre, mamma och pappa var hemma igen och då drog jag. Jag kom hem och hälsade på, men jag var väldigt arg på hela situationen, säger hon.

Livet förändrades på många sätt när Emilia (till vänster) drabbades av leukemi. Bild: Jessika Devert

Det kan Emilia också känna igen sig i. Michelle var arg för att hela hennes liv hade omkullkastats på grund av Emilias sjukdom.

– Hela mitt liv förändrades också och ändå så förstod jag på andra omkring mig att eftersom jag inte varit sjuk så skulle jag vara tacksam för det – och det är jag såklart. Men det var ingen lätt tid för mig heller, säger hon.

Och Emilia hade sina anledningar att vara arg.

– Jag tyckte det var orättvist för jag hade varit sjuk och på sjukhus i över ett år och hade fortfarande problem, medan hon bara kunde fortsätta med sitt liv som vanligt. Jag förstod inte alls varför hon var arg. Vi hade rätt dåligt kontakt under de åren, berättar Emilia.

Gick hos psykolog

Michelle gick hos en psykolog i Stockholm som hjälpte henne att förstå att också närstående och syskon blir oerhört påverkade av cancern. Det gjorde att hon började engagera sig i Barncancerfonden och Maxa Livet. Systrarna gick också till terapeut gemensamt några gånger och för nästan två år sedan valde Michelle att flytta hem igen.

– Jag har varit på Barncancerfondens Maxa Livet-konferens flera gånger och det ger enormt mycket. En gång var det en tjej som sa att hon vågat berätta för sin cancersjuke bror hur hon upplevt det och då tänkte jag att jag också skulle berätta. Jag skrev ett brev om det, som jag skickade till Emilia, säger Michelle.

Förhållandet blev bättre

Det gjorde att Emilia fick en insikt i Michelles situation och förhållandet blev bättre. I år fyllde Emilia arton och fick följa med på konferensen och det gav ytterligare insikter.

– Det var tre späckade dagar! Föreläsningar, middagar tillsammans och diskussionsgrupper. Om jag lyssnar på någon annan som är ett syskon till någon med cancer så får jag större förståelse för hur Michelle haft det, säger Emilia.

Michelle (till vänster) arbetar som medicintekniker och Emilia pluggar till undersköterska. Bild: Jessika Devert

I dag pluggar Emilia till undersköterska och Michelle jobbar som medicintekniker. Storasyster slipper fundera på om lillasyster ska överleva eller inte. Emilia är frisk, men dras med seneffekter som hjärntrötthet och svårigheter att gå.

– Jag kan inte vara i skolan hela dagar för det orkar jag inte och jag kan inte gå för långa sträckor. Men annars mår jag rätt bra, säger Emilia och ler.

Viktigt att göra vanliga saker

På Maxa Livet-konferensen fanns flera grupper med syskonaktiviteter och det är också något som Michelle driver på hemmaplan.

– Det är så viktigt för oss som är syskon att bara få göra vanliga saker. Att slippa sjukhus och sjukdomar en stund. Det behövs när man har ett syskon som är svårt sjukt eller till och med gått bort, säger Michelle och ler mot lillasyster.

Emilia Vega

Ålder: 18 år.

Bor: Gråbo.

Gör: Pluggar till undersköterska.

Michelle Vega

Ålder: 25 år.

Bor: Hedefors.

Gör: Jobbar som medicintekniker och sitter i styrelsen för Barncancerfonden i Västra Sverige. Leder syskongrupper där syskon till cancersjuka träffas och gör saker tillsammans.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.