Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sara Wrige menar att konsumtionsmönster och resvanor kan förändras under fastetiden. "De fyrtio dagar som fastan består av räcker inte för klimatomställningen. Men kanske kan de vara en övning för att hitta vägar framåt", skriver hon i helgkrönikan. Bild: Tomas Oneborg, Johan Nilsson, Anders Hofgren

Sara Wrige: Vi behöver ställa om i samhället

I sin helgkrönika tar Sara Wrige upp den numera ständigt aktuella klimatfrågan: "Vi behöver avstå från vissa val eller vanor som belastar miljön och klimatet. Under fastetiden kan resvanor, matvanor eller konsumtionsmönster förändras", skriver hon.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I år vill jag fokusera på de engelska nyckelorden ”refuse, reduce, reuse, repair, recycle, rot”, vars syfte är att vägleda i att minska klimatpåverkan från skräp. Genom att avstå och minska det vi använder, använda och laga det vi har och återvinna och kompostera det som blir över, kan avfallsberget minska. Så är tanken.

Jag är mer en projektmänniska än de goda vanornas person. Jag får en idé om något som jag vill göra annorlunda i min vardag. Och så blir det ett projekt som jag engagerar mig i. Men efter en tid rinner det ofta ut lite i sanden. Det gör inte så mycket, för ibland har jag ändå plockat med mig något väsentligt från den mer engagerade tiden.

Därför har jag nog ofta närmat mig fastetiden som ett projekt. Bestämt något som jag ska avstå ifrån eller något som jag ska göra annorlunda. Och i år blir det alltså de sex nyckelorden som på engelska börjar med r. Nu i onsdags, på askonsdagen, började den kristna traditionens stora fasta. Det finns något befriande i att fastetiden är begränsad. Påsken är inte alltför långt borta, och söndagar är inte fastedagar.

LÄS MER: Podden har lindrat Ragnhilds klimatångest

För kristna handlar fasta och askes om att skapa ett utrymme i tid och sinne för att på ett förnyat sätt söka Gud. I mer generella termer kan valet att frivilligt avstå från något, kanske bara för en tid, bistå oss i att värdera vad som är viktigt och väsentligt. Det finns många exempel på det. Alltifrån en köpfri månad till att inte använda sociala medier på semestern.

De senaste åren har fastan hos många fått ett delvis nytt fokus genom klimatförändringarna. Vi behöver ställa om i samhället och avstå från vissa val eller vanor som belastar miljön och klimatet. Under fastetiden kan resvanor, matvanor eller konsumtionsmönster förändras. De fyrtio dagar som fastan består av räcker inte för klimatomställningen. Men kanske kan de vara en övning för att hitta vägar framåt.

Equmeniakyrkan har i år lanserat #klimatfasta, och kommer bland annat att avstå från fossiltunga resor och se över matvanor. På hemsidan skriver man ”Avstå är fastans huvudverb. Att avstå från något för att vinna något annat. Det vi avstår från är inte nödvändigtvis något dåligt, men det vi vinner är alltid något bättre”.

För några år sedan bestämde jag mig för att allt skulle lagas minst en gång. Om något gick sönder, ett klädesplagg eller en pryl, så skulle jag laga det. Även om det verkade hopplöst. I alla fall en gång. Gick det sedan sönder igen så ”fick” jag kasta det. Så höll jag på några månader innan engagemanget mattades av. Men fortfarande försöker jag tänka ett extra varv om det trasiga är möjligt att laga. Det som jag verkligen tog med mig från den perioden är att mycket går att använda även om det är trasigt. Vad gör ett tvätthål på en obemärkt plats på t-shirten?

Vi får se vad denna fastetid lämnar efter sig för bestående insikter, lärdomar eller förändringar. Refuse, reduce, reuse, repair, recycle, rot.